BF+4

Igår var vi på 20-årsfest för Dennis kusin Sessan. God mat när den äntligen blev färdig, idioterna som hyrde ut lokalen informerade aldrig dem om de dåliga matlagningsmöjligheterna. Trevlig tillställning men herregud vad ont jag hade i kroppen. Stod jag för länge fick jag ont i rygg och höfter, satt jag för länge fick jag ont i skinkorna. Aldrig blir man nöjd!
Blivande farmor var glad i hågen och tjockisskämten haglade som aldrig förr. Dennis höll sig minsann nykter eftersom bebis ska komma när som helst (pik till dig därinne). Ungdomarna blev snabbt runda under fötterna i väntan på maten. Många "när är det dags"-frågor besvarades. Ja, ungefär som en 20-årsfest med Los Colosalus som gäst brukar vara.
Vi for hem strax efter 23 för då var El Gravido mycket trött. Somnade snabbt efter att huvudet träffat kudden men vaknade senare av att jag hade ont. YES!, tänkte naiva lilla jag. NU kanske det äntligen är dags. Men det gick över efter en timme och här sitter jag nu fortfarande med min mage.
Snälla, söta, kära lilla bebis, kan du tänka dig att flytta ut nu?

...Nysa...

....Bli akut kissnödig...

...Fluffa till frillan...

Ready to go!

Har tråkigt nog fått gå i samma festkläder både i jul och nyår, därför kändes det extra trist att dyka upp i samma stass på 20-årsfesten. Men vad gör man när till och med personalen på H&M's mammaavdelning säger att "Nej, vi har nog tyvärr ingenting som passar dig...."

Just nu står både fläskytterfilé och potatiskaka i ugnen i väntan på förtäring. Creme fraiche-sås ska kokas och sallad ska hackas, sedan ska jag och Dennis hålla söndag här hemma. Eller ja, som om vi inte gjort det hela dagen...