Jag hade ju planerat att laga pannbiff, sås och potatis som ett tecken på uppskattning igår. När Dennis kom hem var Ville Virvelvind vaken och Dennis gav sig på pannbiffarna medan jag och pojken hade mysstund i soffan.
Vet ni vad jag tror? Jag tror att min Dennis har börjat gilla att laga mat. Han vill inte erkänna det, men ofta insisterar han på att få laga middagen. När jag var höggravid lagade han mat åt mig, men då snackar vi Felix krögarpytt eller mamma Scans köttbullar. Men nu, nu gör han ju mat ifrån grunden! Och jag måste erkänna dig och mig emellan, att hans pannbiffar smakade aningens bättre än mina... Kan det ha varit för att jag fått avsmak för mina egna när jag stått i matosen? Eller har jag mött min överman..?
 |
| En förkyld och gnällig Victor |
Dennis inledde helgen med att vara förkyld, och nu har äntligen jag och Victor kommit ikapp. Igår hade jag en smått hostandes bebis och inatt var han så snorig att han blåste snorbubblor i näsan. Jag sög ut snoret (ja, men en sån där snorsug bör jag kanske tillägga innan din fantasi skenar iväg) vilket inte var så uppskattat de första gångerna. Nysningar och hostningar har avlöst varandra och jag har väldigt ont i halsen. Lägligt nog tog Dennis med sig hela förpackningen med Strepsils till jobbet... Nåväl, I will survive.
Ikväll blir det pyttipanna a lá Old School. Riktigt kött, potatisrester och lök. Det är guttans det! Det får tankarna att sväva iväg hem till mormor och morfar där man minsann har brunsås på det hela också. Woop!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar