Ett år äldre!

Jaha, då har man fyllt år igen. Nu kan det väl räcka? Jag tycker att 23 låter som en bra ålder. Jag är ung, men tillhör ändå vuxenskaran samtidigt som man får lov att vara barnslig fortfarande.

Det blev en mycket trevlig dag igår. Lagom mycket besök av vänner, föräldrar och syskon.
Victor firade min dag genom att sova från 21.30 till 06.30, äta, somna om och sedan sova till strax efter 10. Perfekt! Jag hann minsann både duscha i lugn och ro samt påbörja köttfärssåsen till lasagnen innan jag väckte Dennis vid nio.
Katten var nog lycklig över att få lite egentid också, det var längesen Dennis och jag hade tid för bara honom. I en timme åtminstone.

Födelsedagscupcakes

Victor och Linda

Friends in da house! Alla är för övrigt mina grannar eller grannar to be, förutom Jakob.
(Jennie, lussebullarna som jag utlovat ligger fortfarande i min frys. Du vill kanske ha dem innan nästa jul? ;D )

Jobbigt med besök! Victor är iklädd sin snygga pikébody som Lina skickat från London.
SO FABULOUS!

Victor och faster Emma

Imorgon kommer min kära kusin Fia med sina gullgossar Elias och Anton. Ska bli så kul att se dem! Har inte sett Elias sen jag var höggravid och Elias försökte lyfta på min tröja för att se bebisen, som för övrigt skulle heta Anton den också.
Elias fyllde nyligen 3 år och en fin pyjamas med grävmaskiner på väntar snällt på honom i ett litet paket i Victors rum. Jag tänkte att vi kunde kolla på Lejonkungen, äta småkakor och prata om vad han och Teddan gjort på dagis sen sist. Känner jag Elias rätt så kommer han ha mycket att berätta!

Fia med sönerna Elias och Anton

Dessutom blir det återbesök hos barnmorskan efter förlossningen. Undras tro vad hon ska göra med mig? Väga mig och konstatera att jag numer bara är fet och inte gravid? Skratta åt alla mina bristningar? Tvinga mig att springa 100m med barnvagnen på under 10 sekunder? Det återstår att se.
Jag minns i alla fall den kommentar hon gav mig under graviditeten när jag uttryckt min rädsla för en stor bebis:
"Det behöver du inte oroa dig för! Din bebis är inte större än att han kan ta sig ut".
Nej, det hade hon ju rätt i, men nu i efterhand vet jag inte om jag ska skratta eller gråta!