Fredag!

Äntligen helg! Wiie! Som om fredagar känns annorlunda när man är mammaledig... Nja, det får väl vara nöjet över att få ha pappa Dennis hemma, men eftersom svärföräldrarna är och gottar sig i Turkiet så har Dennis blivit storbonde för en vecka. Och kor, ja, de har ingen aning om vad fredag och helg är utan vill prompt bli mjölkade och matade då också, vilket betyder att pappa Dennis snällt får jobba hela helgen.
Vi får väl passa på att njuta av pappa Dennis lite extra när vi väl får ha honom hemma, men vår älskade son brukar i regel ha somnat till 20.00-21.00 när pappa Dennis kommer hem och vaknar inte igen förrän pappas alarmklocka ringer morgonen därpå.

Det gäller ju att ta vara på de där stunderna. De små korta ögonblick som kommer lika plötsligt som de går. Han är så vacker vår son, från topp till tå. Hur kan jag någonsin tröttna på att titta in i de ögon som vi tillsammans så kärleksfullt har skapat?

Om jag klättrar ner från molnen igen så kan jag ju berätta om igår när var vi på en trevlig mamma/bebis-träff. Vi såg framförallt fram emot att träffa My med sin Emmie och Ida med sin William även om där fanns andra mammor och bebisar också. Eftersom vi har haft mycket kontakt via internet men aldrig träffats med våra små så var ju det såklart extra spännande. My går i min klass på högskolan och skulle egentligen ha fått Emmie 1½ månad efter Victors nedkomst, men eftersom jag gick över två veckor och My lyxade till det med att klämma fram Emmie tre veckor för tidigt så är det inte så mycket som skiljer våra barn i ålder.
Ida har jag lärt känna via en blogg från början där vi sedan fick kontakt via Facebook. Henne har jag följt via henne blogg under graviditeten och även under Williams 5 första månader i livet, så det var riktigt kul att ses även om det kändes som om man redan kände varandra.
Nästa gång blir det dejt för oss tre i Kristianstad vilket jag verkligen ser fram emot!

I väntan på tåget i nya vagnen
- Som jag för övrigt är riktigt nöjd med!