Barn och studier

Suck. Jag är mitt uppe i c-uppsatsskrivandet ihop med en tjej jag skriver med. Och vi är så mätta på skrivandet! Nu är vi snart klara, tror vi i alla fall. Eller ja, vi har väl en tio sidor till, men i c-uppsatssammanhang så är det att vara nästan klar och då har vi inte gjort en monsteruppsats. Mycket av tiden går till detta. Längtar till efter opponeringen i januari då jag kan lägga c-uppsatsen bakom mig och istället njuta av min mammaledighet fram till hösten. Känner att jag tappar värdefull tid med Oscar som växer allt för fort, samtidigt som det är skönt att beta av halva slutkursen såhär i förväg så att jag bara har min slutpraktik kvar när jag kommer tillbaka från min mammaledighet.

Jag får ofta frågan om hur det är att studera och ha barn, och jag kan med handen på hjärtat säga att det är det bästa jag har gjort. Jag har fått/får små pauser under studietiden för att njuta av mina barn, för att sedan med ny kraft och nya synsätt ta mig an mina skoluppgifter igen. Efter första mammaledigheten kändes det lite vemodigt, men när jag väl började igen efter 1 års ledighet kom jag snabbt in i det igen och var mer strukturerad än någonsin. Jag visste att jag var tvungen att plugga när jag hade möjlighet, för jag visste aldrig när nästa möjlighets skulle ges. Likadant är det nu. Nu skriver jag på min uppsats de dagar Dennis är hemma, och han är pappaledig varje måndag fram till jag är färdig med mitt examensarbete. När jag är själv med barnen har jag nämligen ingen chans, det vet jag. Dessutom ligger Victors förskola precis i utkanten av högskolans område, så under den tid jag studerat efter att han såg dagens ljus har jag alltid varit ett stenkast bort och studierna har dessutom resulterat i korta dagar på förskolan för Victor. Det heter ju så fint att man studerar på heltid, men du som också studerar vet ju att det är en sanning med modifikation.

Något som många drar sig för när det kommer till barn under studietiden är den ekonomiska biten. Ofta tvingas man ner på grundnivå och får en taskig inkomst bara för att man råkar vara studerande. Dock var jag redan innan studietiden fullt medveten om att barn med stor sannolikhet skulle komma inom en snar framtid, därför arbetade jag så mycket jag kunde under ett års tid innan studierna startade. Det gäller att tänka framåt ibland. "Tack vare" att jag inte arbetat under min studietid (för ja, hade jag jobbat en enda ynka sommar så hade jag åkt ner på grundnivå igen. Försäkringskassan i ett nötskal), så får jag nu samma föräldrapenning med Oscar som jag fick med Victor eftersom min SGI legat vilande. Min nuvarande inkomst motsvarar vad jag hade i CSN med lån och bidrag, och då tar jag inte ut fulla veckor. Visst, det blir ju inte fett med pengar, men vi är två i hushållet och har en gemensam ekonomi, så vi klarar oss fint ändå. Det gäller att nyttja systemet där man kan, för hade jag börjat jobba efter studierna hade jag fått jobba ett tag innan jag hade fått en ny lön att basera föräldrapenningen på. Så Oscar är inte bara en efterlängtad lillebror till Victor, han är planerad in i minsta detalj. Eller ja, så mycket man nu kan planera när det kommer till barn och barnfödande.