Lillördag och ledig

Jupp. Idag är det lillördag! Det har jag firat genom att gå i mysbyxor dagen till ära. För det är väl så, att lördagar ska vara gemytliga och endast innehålla sånt som man tycker om?

Och herregud vad jag har missat något bra. Ni som känner mig väl vet att jag är djupt förälskad i serien Desperate Housewives och har så varit sedan gymnasiet. Det är liksom jag som är den sjätte orginalfrun, men jag jobbar på distans. Det blir liksom beroendeframkallande! Jag minns att jag kunde höra Mary-Alices röst någonstans långt borta när jag stod i köket när jag först mötte denna kärlek. "And Emelie thought, while opening the last can of cat food, that Dennis maybe would step up and actually remember to by more without her reminding him". Sorgligt, men sant.

Och nu har jag en ny kärlek. Jag har under ett par nätter drömt att jag sprungit mellan patient till patient, vaknat och kollat på klockan och tänkt "jo jo, men jag hinner en till", somnat om, och sprungit vidare längs sjukhuskorridorerna med min vita rock fladdrandes mot min blåa scrubs. Ni vet nog vad jag menar... Aah, Grey's Anatomy. You're in my heart...
...Men det är klart, min alldeles egna McDreamy sover ju alltid tätt intill. Faktum är att kärleken till honom funnits där längre än Desperate Housewives. Längre än tårtor och marsipan. Längre än den tjocke katten. Det är min Dennis! Dennis McDreamy.
Detta blir den femte sommaren vi spenderar som ett par och vi åker förmodligen till Prag en hel vecka, bara vi två! Den mesen tål ju inte sol något vidare och det tjeckiska klimatet är rätt likt vårt eget. Jag ger alltså upp solstolar och hav för en stad med billig öl och fantastisk arkitektur. Är det inte kärlek, så säg?

För vem kan motstå McDreamy's stora gröna ögon?

- Inte jag i alla fall.

I helgen som gått har jag varit 17år igen. Fest fram till 04.00 på fredag. Upp kl. 07.00 på lördag och följde med mamma till Lund. Sparkade ut Lina som belamrat soffan och dessutom kallat Hector för tjock. Hemma igen vid 15.00. Sätta bulldeg. Baka cookies. Baka ut bulldeg. Städa lägenhet. Sätta öl på kylning. Göra mig snygg... 18.00 ringer det på dörren! Dags igen, lägenheten fylls med människor. Skillnaden från det att jag var 17 år till nu är väl att mina vänner fått en försmak för kaffe och bullar. Och att vi alla klär oss efter vädret.

Hemma 02.30, denna gång med två flickor och en pojke. (Och nej nej, det är inte så exotiskt som det låter). Vi var hungriga och bestämde oss för att göra fläskpannkaka! Dennis somnar, men vill ändå bli väckt för att äta fläskpannkaka. Vi somnar vid 04.00, mätta och glada.

På söndag blir jag påmind om att jag bara sovit 3 timmar de senaste två dygnen. Vi är trötta och slötittar på the Simpsons och Family Guy. Jag bakar scones och forcerar ner dem i mina inneboendes magar. Eller ja, de tuggade ganska självmant... Lina säger att det är därför hon gillar att sova hos mig! Hon får alltid så god frukost säger hon... Men det ska hon veta, här blir aldrig någon frukost gjord när hon inte sover över. Vi är inga frukostmänniskor, Dennis och jag.

Tisen och Kirre dök upp vid 12.00 och åt upp resterna av scones och fläskpannkakan. Sedan låg vi alla 6 pall hela eftermiddagen. Vi micrade kanelbullar, kokade kaffe och kom fram till att vi inte var 17 år längre. Fast vi kändes oss rätt nöjda ändå!