Lugnet efter stormen

Det blev åter en hektisk helg. Hela fredagen gick åt till alla förberedelser. Flertalet pajskal förberedes, bakades och fylldes av en härligt len avokadoröra med sting av chili. Marsipanfigurer skapades och gavs liv, tårtbottnar tog form och gifte sig med sylt och vaniljkräm. Smöret hade en mystisk kärleksaffär med den mörka chokladen innan de anslöt sig till äggen och sockret varpå mjölet snart gjorde dem sällskap i ugnen. Grädde och After Eight dansade runt i kastrullen tills de förenades och lade sig sedan beskyddande över den varma nygräddade kladdkakan.

Jo, det är nog minst lika gott som det låter. Men mycket blev det! Svärmor fick på lördag morgon för sig att vi även skulle göra en Williamstårta då jag och Dennis samstämmigt skrek "NEJ!", nu får det minsann räcka. Och räckte, det gjorde det. Utan tvekan.
Det var ju det jag lovade svärfar, att minst halva mördegstårtan skulle finnas kvar och den andra kladdkakan skulle inte ens vara påbörjad. Och så är det alltid! Folk äter inte så mycket tårta och särskilt inte efter en 3-rätters middag med tillhörande vin. Tyvärr bjöds det i min mening på kaffe alldeles försent eftersom en del gäster faktiskt åkt ifrån festen innan kaffet var framdukat. Inkompetent personal som inte förstår sig på etikettregler och serveringstidpunkter ska inte hålla på med sånt. Eller åtminstone läsa på! *morr*
Nåja, det gick bra allt som allt, och jag var väldigt glad över att jag var chaufför den kvällen. Och tänk så bra jag mådde på söndagen sedan!


Söndagen spenderade jag halvt sovandes på soffan till Greys Anatomy. Jag var så oerhört trött! Vid 13.00 masade jag mig upp ur sängen för att byta ut donet jag låg på. Med min Helge-nattröja, mitt täcke och min kudde hade jag mys hela dagen och var tvungen att gå och lägga mig kl. 23 för att jag var så trött. Idag gick jag upp 10.00 för att ha engelska och jag har inte varit människa på hela dagen. Sur och trött i skolan och väl hemma stupade jag igen. Nu är det dags att göra lite mat till Dennis som snart kommer hem och förtjänar ett rejält mål mat efter en slitsam arbetsdag till skillnad från mig. Tröttheten måste bero på 1) Överarbetad. 2) Inkommande sjukdom. 3) Åldern.
Jag hoppas ju starkt på att det är alternativ nummer 1.

För er som väntar med spänning på tårtresultatet har inte väntat förgäves. Som vanligt är figurerna handgjorda i marsipan. Gräset, blommorna och staketet är spritsat i cream cheese frosting färgat i lämpliga färger. Tårtan är en mördegstårta som är oerhört tacksamt att arbeta med när jag dekorerar så mycket som i detta fallet. Mannen på traktorn är min svärfar Jan! De karaktäristiska kläderna och den charmiga ceasarkransen är ett givet attribut.