Planering, planering och åter planering

Jag är ett sånt där kontrollfreak, du vet. Ska ha koll på precis allt mest hela tiden. Jag kan verkligen inte lämna något åt slumpen! På fredag ska sambon fira sin 25-årsdag, och igår satte vi oss ner och skrev vad vi skulle göra nu varje dag fram till kalaset för att hinna med allt. Jag beskrev min stress över att hinna med allt, för utöver kalas så är det pedagogisk planering och lektionsplanering som ska in till min handledare samt schema för Victor. Dennis förstod inte varför jag skulle känna stress över hans födelsedagsfirande då det ändå är han som borde vara huvudansvarig och därmed ha koll på planeringen. Jag tittade på honom som om han pratade ett helt annat språk och kom från en helt annat galax. Släppa kontrollen? Du ansvarig för planering? Jag inte veta vad som göras när?

Jag tror inte att jag kunde andas på ett par sekunder och jag är helt övertygad om att mitt hjärta hoppade över ett slag. De orden gav mig samma känsla som jag tror att de flesta skulle känna om de fått en ögonbindel för ögonen och tvingats att med förbundna händer gå på planka rakt ut i ett kolsvart hav. Det gåååår ju bara inte att lämna över ansvaret på någon annan när det kommer till sådant här. Jag måste veta allt i minsta detalj, annars kommer jag inte att sova de närmsta 3 dygnen. Dennis fick illa kvickt dra tillbaka sitt utlåtande, med ett förmanande "du behöver ju inte göra allt själv, jag har också två händer". Vi skrev i alla fall ett flödesschema och även en handlelista, så det verkar som om vi har allt under kontroll även om det kommer bli ett tight tidsschema.

Från listan kan jag i alla fall checka av min pedagogiska planering, mina lektionsplaneringar och Victors schema för veckan. Nu är det bara kalaset som återstår! "Bara" var ordet, ja... Nu ska jag tvätta kökshanddukar en sådär 40 kökshanddukar för att sedan stryka dem, rulla ihop dem och knyta ett fint band runt dem så att de nästan är klara för dukningen. Sedan finns det ytterligare en sak att checka av från listan! Tjo!