Kallt som i en isbjörns rövhål

Ja, ni vet. Den där äckliga snön har ju kommit igen! Och med det kommer kylan. I vanliga fall hade det väl inte gjort något, men när man för tillfället håller på att byta fönster och endast har plexiglas mellan sig själv och det där kalla där ute så är det allt utom trevligt. Tack och lov kom våra nya fönster redan idag, men då försvann istället balkongdörrarna. Brrr!

Den enda fördelen med kylan är väl att hela familjen myser ner sig i soffan mer än vanligt, haha!

Sista rycket

Det slog mig igår kväll att det bara är 1½ vecka kvar på denna kurs. Tack o lov måste jag kanske samtidigt säga! Matematik är inte min starka sida. Även om jag tycker det är intressant att undervisa matematik i låg- och mellanstadiet så har jag svårt för att hitta rätt sätt att tänka när det kommer till matematik på avancerad nivå. Nästa kurs är en naturkunskapskurs innehållande flertalet exkursioner och laborationer... DET är min grej det. Jisses, vad roligt det ska bli!

Om en stund kommer 3 utav mina klasskamrater, min så kallade basgrupp, för att träna på vår lektionsredovisning i matematik som sker imorgon. Skönt att veta att vi är klara med alla tunga moment och bara har de roliga kvar. Vi får ses hemma hos mig denna gång eftersom Victors förskola är stängd för planeringsdag, så det ska ju bli intressant att se hur mycket vi får gjort. Haha!
Just nu slog det mig ytterligare en sak. Vi i basgruppen ska ju splittras! Det är det tråkiga med högskolan, klasskamraterna varierar från kurs till kurs då vi har olika inriktningar. Det är ju som sagt dags för en ny kurs om 1½ vecka. Magdalena får jag i alla fall ha kvar då vi har samma inriktning. Jag och Magdalena har gått i samma grupp tidigare, men även My som också tillhör min basgrupp gick i min grupp innan Victor föddes. Vi var gravida samtidigt, My och jag. Magdalena blev gravid i samma veva som jag och My fick våra småttingar. Så vi har blivit återförenade! Vilket är väldigt roligt. Men nu är det som sagt snart slut med det. Och lagom till att jag lärt känna Klara så ska vi inte arbeta ihop längre.

Nej, det är lite trist. Men det är ju så det är, tyvärr. Hoppas jag får bra kollegor i mitt framtida arbetslag, för först då får jag i alla fall ha kvar vännerna lite längre.

Sov gott, Trixie!

År 2012 slutade sorgligt. På kvällen den 30 december ringde min mamma och sa att min barndomshund Trixie hade blivit mycket sjuk. Hon var så pass sjuk att hon inte kunde resa sig, och hade kräkts. Förmodligen hade hon fått en stroke. Eftersom Trixie var en gammal hund, hela 14½ år hade hon hunnit bli min gamla tok, så fanns det inte så mycket att göra annat än att få låta henne somna in.
Vi åkte akut in till Hässleholms djursjukhus där hon äntligen fick sin vila. Jag bar henne in i mina armar och la henne på undersökningsbordet. Hon var så lugn och stillsam, som om att hon visste att det var dags att ta farväl. Ögonen flackade på henne, och några ömma slick på min hand var allt hon förmådde. Mamma och jag delade roliga och härliga stunder som vi haft tillsammans med henne, vilket fick oss att le lite grann emellanåt när vi stod där och väntade på veterinären. Sköterskan tände ljus, och hämta en ullig filt för Trixie att ligga på. Och där låg hon i våra famnar, och tittade bedjande på oss med sina stora nötbruna ögon. Du ska få sova nu, sa vi till henne. Du ska få vila ut.

Redan innan hon fick sömnmedlet la hon sitt huvud i min hand och lade sig till rätta, för att sedan inte röra sig något mer. Hon var färdig, min gamla vän. Färdig för att lämna bördan av ålderdom och värk på jorden, och istället bege sig till hundhimlen där hon kunde bli ung och stark på nytt. Hoppas du har det bra nu, och att du ser ner på oss var du än är.

Det är tungt. En vän som jag trott varit nästintill odödlig finns inte mer. Jag saknar dig!

Sov gott, min älskade vän!

Gott nytt år!

För att göra en liten sammanfattning av det gångna året måste jag säga att det verkligen har varit tillbaka till vardagen. Jag gick av min mammaledighet för ett år sedan, och det känns som om det var 3 år sedan minst. Jag fortsatte mina studier i januari 2012, och har nu ett år kvar innan jag tar examen i januari 2014. Victor började förskolan och fyllde 1 år i samma veva och fick smaka socker för första gången. Snart fyller han 2 år, min lille guldklimp!

Semester har vi varit på, flera gånger till och med. Vi började med en weekend i Köpenhamn i juni för att fira min och Dennis 7-årsdag. Där besökte vi Köpenhamns zoo och Köpenhamns tivoli, samt promenerade på Ströget och shoppade i butiker såklart. Vi bodde på Hotell Tivoli med härlig utsikt, lekrum och pool. Victor var mer än nöjd, och ville bestämt inte somna på kvällarna med så mycket spännande saker omkring sig. Det var under denna semester som Victor kom på att oliver minsann är det godaste som finns!

Snart var det dags för semester igen. I juli åkte vi upp till Falun för att umgås med Tisen och Sara. Jag har aldrig varit så långt norrut i vårt avlånga land, så sightseeing låg ju högt på listan av saker att göra. Vi plockade kantareller i skogen, var på besök nere i Falu gruva, tittade på dalahästtillverkning, besökte målgången i Mora och njöt av all vacker utsikt över Siljan. På vägen hem tittade vi även inom Gränna och köpte oss några polkagrisar.

 Sen har det blivit höst och livet lunkade på som vanligt för familjen med studier, arbete och förskola. Sambon fyllde 25 år med alla festligheter som hörde till, och snart är det min tur att bli halvvägs till 50. Jul och nyår kom snabbt och var över lika fort, kändes det som. Och här står vi nu i början på 2013, som jag hoppas ska bli minst lika fantastiskt som 2012. 

Och vår lille knallhatt Victor utvecklas i raketfart och pratar i massor. Ska bli spännande att se vad som händer detta år och ur vilka framsteg han har gjort vid denna tidpunkten nästa år. Här kommer lite bilder från vårt nyår, där Victor bjöd upp till ringdans!

Gott nytt år på er!