Centraldammsugare

Centraldammsugare var ordet. Dennis vill skaffa en sådan i huset. Jag vet inte vad jag tycker. Är det inte bökigt med den långa slangen som man ska släpa med sig överallt? Blir den liksom inte bara liggandes på golvet och är allmänt i vägen, och dessutom fäktar ner alla saker som kommer i dess väg? Den är ju väldigt bra ur allergisynpunkt, för alla dammpartiklar blåses ju rakt ut ur huset istället för att dansa runt ovanför dammsugarens filter och sedan placerar sig på precis samma plats som innan man började dammsuga. Och så låter det inte så förbenat mycket när man ska dammsuga.

Det kan förresten vara såhär när man är mammaledig, att man går och funderar på vilken dammsugare man ska ha fast man i själva verket inte ens orkar städa sitt befintliga boende som är 40 kvm mindre. Känns liksom bättre att bara behöva tänka på att man ska städa istället för att just städa. För övrigt så bor det några magiska filurer i varje småbarnsfamiljs hem som går och gör flera timmar städ ogjort på några ynka minuter, centraldammsugare eller inte.

En vecka kvar!

Wah, insåg igår att detta är Victor sista vecka på förskolan. Herregud! Det här händer verkligen! Vi ska flytta! Och lämna hans fantastiska förskola... Känns jobbigt faktiskt, han trivs ju där och vi trivs med personalen. Men så är det, det är inte praktiskt att ha honom kvar där när vi flyttar. Så på torsdag är sista vanliga dagen! Han är dock välkommen på tisdagen för en liten avslutningsfest, men det blir bara ett besök på ett par timmar. Och att komma på en avslutningspresent till pedagogerna har varit på snudden till omöjligt! Vad ger man liksom? Något som understryker hur fantastiskt nöjd man är med deras arbete, samtidigt som man får hindra sig själv från att smälla hur mycket pengar som helst. Tror jag vet vad jag ska ge. Barnen på Victors avdelning ska i alla fall få en Pettson & Findus-bok. Kackel i Grönsakslandet, som är Victors favorit. Förhoppningsvis så skänker de honom en tanke när de läser den.

Förskolestart när Victor var 1 år!

En vecka kvar nu. EN vecka till vi får nycklarna. Och vi kan inte riktigt bestämma oss för en planlösning... Men det blir nog lösningen nedan. Det får inte plats med köksmöblemang, men däremot är det den enda lösningen som tillåter en spis som vi så hemskt gärna vill ha. Man får kompromissa lite! Tanken är ju att vi ska bygga ut om några år, och då blir där plats till ytterligare möblemang i det kommande vinterbonade uterummet.

De gråa områdena på bilderna är såklart oinredda rum på planritningen. Det gråa till höger är tvättstugan och det gråa till vänster utgör badrum, tre sovrum och en walk in closet. Väggarna är inte uppritade i dessa övriga rum.

En liten rolig händelse från idag... Oscar kör plankan! :D

Work in progress!

Lillgrabben jobbar på sina moves... Nu ska han bara ta sig framåt också, och inte bara bakåt!

Brainstorm

Idag har jag suttit och ringt en massa samtal. Samtal som jag helt och hållet inte haft en tanke på. Det är så mycket som ska fixas innan flytten! Nu har jag ringt och begärt flytt av vår el, skrivit oss på ett nytt elnät och avslutat det andra, anmält nya ägare till VA-kontoret, anmält nya ägare till renhållningen, bekräftat vår villaförsäkring, bett om att få papper och sjukdom- och olycksfallsförsäkring hemskickat gällande mig (för nej, jag har ingen mer än via hemförsäkringen), bett om att få papper gällande livförsäkring på båda hemskickat...

Alltså, livförsäkring. Man vill ju inte ens tänka på det där. "Hur mycket pengar ska mina barn och man få om jag dör". Om jag dör. Tänk om jag dör ifrån mina barn?! Ska då någon kostymnisse komma och säga "Såja, såja!" och sedan prega upp 1 miljon under hakan på dem följt av en klapp på axeln? Blä. Hela det här "flytta, fixa och ordna"-stohejet tar rätt mycket på nerverna och tankarna snurrar. Blir lite som ett uppvaknande. När fan blev man så vuxen? Livförsäkring, husägare, sophämtningsabonnemang... Say what? Victor sitter just nu och ylar om att han "Vill flytta till hus nuuuu!". Jo, älskling. Jag lovar. Vi ska. Jag försöker förklara att det är mycket som ska ordnas innan, och Victor lugnar mig med att vi bara ska ha med hans leksaker, nycklar och lillebror. Och kanske bananerna också. Jodå, men då kör vi!

Om ett år är ingenting i mitt liv sig likt. Ja, bortsett från att jag har mina barn och min älskade Dennis kvar om gudarna vill. Men om ett år sitter vi i ett nytt hem, i en ny by, med nya grannar, nya jobb, ny förskola och säkerligen några nya vänner också. Just ja, det får jag ju inte glömma. Mina vänner har jag ju såklart också kvar! Och min familj! Men ni vet, allt det där praktiska och vardagliga kommer att förändras. Känns både ledsamt och roligt på samma gång. Man blir ju så trygg i sin tillvaro, även om jag håller på att kräkas av lägenhet och ledighet. Det blir så instängt och ensamt. Vill komma till min egen trädgård. Pula med saker hemma, se hur det växer och förändras utanför mitt fönster. Saker som jag skapat med mina egna händer. Och att äntligen få ta min examen och börja jobba! För tro det eller ej, jag är rätt mätt på att gå hemma nu. Finns väl dock en risk att jag snarare längtar ifrån lägenheten till huset mer än från ledighet till arbete. Men ändå.

Ja, ni hör ju. Tankarna är all over the place. Och så har jag mensvärk också. Men jag tror vi har bestämt oss för vilken soffa det blir i alla fall!

En del utav vår trädgård.

Förlåt, mamma

En konversation mellan mig och min äldste son igår:

Victor: Mamma, f'låt!
Jag: Åh, tack Victor! Vad du är duktig som kommer och säger förlåt.
*kramas*
Jag: Du förstår, det gör så ont här inne i hjärtat när du säger att jag är dum.
*Victor nickar och fortsätter att kramas*
Jag: Jag älskar dig, Victor!
*Fortsätter att kramas en lång stund*
Victor: Mamma... Jag sa "Frost". Inte "f'låt".

Ganska snopet. För båda!

Ny vagn!

Jag har köpt ny vagn! Körde hela vägen till Helsingborg där jag skulle köpa en vagn av en tjej. En Emmaljunga Nitro -13 med det nya chassit. En lång bit att köra, men vi tänkte att vi tar IKEA i Helsingborg samtidigt så har vi något mer ärende på det hållet även om det är en rejäl omväg ifrån vårt vanliga IKEA i Älmhult. På vägen dit får vi köra lite omvägar på grund av vägarbete, och dessutom fastnade vi bakom en lastbil som havererat. Vi satt fast i en hel timme! När vi väl kom loss var Oscar trött på att åka och dessutom hungrig, så vi fick stanna och lufta barnen samt mata Oscar. 3 timmar tog det oss att köra till Helsingborg... Det enda som höll mig vid liv var tanken på att det väntade en ny vagn i slutet av dagen. Men icke. Idioten som sålde vagnen undrade om hon inte kunde lämna den till oss i Höör dagen efter. Då var vi redan på IKEA, och det visste hon. Och Höör, ja det är 50 min från Kristianstad! En timme senare skrev hon att hon behövde köra och hämta sin sambo i Landskrona trots att vi avtalat tid. När jag i ren panik skrev och undrade om vi inte fick hämta vagnen innan hon körde, vi hade ju kört hela vägen hit för att hämta vagnen! Vi var ju på väg ut ur IKEA för att köra till hennes hem som låg 4 min därifrån. Men hon slutade svara. Jag såg att hon läste mina panikmeddelanden, men hon gav helt enkelt blanka fan i att svara. Jag var på vippen att ställa mig mitt på "tag själv"-lagret och bara gråta rakt ut. Helvetes jävla dagjävel! Vilka människor det finns! Vill man inte sälja sin vagn så får man väl ge fan i att lägga ut en annons. Eller kläcka ur sig det innan man har en barnfamilj att köra så långt helt i onödan! Idioten som sålde hade ju själv barn, man kan ju tycka att från en mamma till en annan så visar man lite förståelse. Men nejdå. GAH!

Blev så arg, så jag ringde till Nisses i Hässleholm dagen efter och frågade vad de tog för en helt ny Emmaljunga Nitro. Lyckligtvis hade de kampanj, där vagnen kostade 5500 kr istället för 6100 kr. Sedan berättade de att de hade en vagn kvar av förra årets modell, som de sålde för 4800 kr. DEN var min. Bad dem att hålla den och hämtade den pronto när Dennis kommit hem från jobbet. Så nu fick jag en butiksny vagn med butiksgaranti istället :) Och vilken service! Bästa servicen jag varit med om, verkligen. Så det löste sig till sist... Men den där tjejen som hade oss till att köra så långt för att sedan gå under jorden, henne hade jag velat säga några sanningens ord. För nej, jag har inte fått tag på henne i efterhand heller. Veckans RIS går till DIG!!!

Oscar i en Emmaljunga Nitro -13 (PP black)

2 veckor kvar!

Ja, nu är det bara 2 veckor kvar till vi får nycklarna till vårt hus. Ojojoj, vad tiden bara springer iväg! Vi som hade så gott om tid... Gårdagen spenderades med att kolla på innerdörrar, kakel, parkett och möbler. Så många vaaaaaal! Från vilka knoppar vi ska ha på lådorna i köket till vilken soffa vi ska sitta i de närmsta åren. Missförstå mig rätt nu, det ÄR ju jättekul, men jisses så energikrävande. Soffan alltså... Vi kan ju inte bestämma oss. Den ena är jätteskön att sitta i, den andra är fantastisk att ligga i och den tredje har perfekta armstöd. Vi måste ju bestämma oss snarast, för det är ju 6-8 veckors leveranstid på allt också!

För övrigt har vi varit på två kalas i helgen. 10-årskalas i lördags och konfirmation i söndags. Så nu är man mätt en vecka framöver, ungefär... Lagom till helgen, då det vankas kalas igen. Helt galen vår för oss i år! Brorsan gifter sig nästa helg också (och min klänning har inte kommit, panik!), och på tisdagen där efter så får vi tillgång till huset. Vi är så ivriga nu, vill verkligen komma igång. Det slog mig igår att om ett år från nu så är våra liv sig inte ett dugg lika längre. Nya jobb, ny bostad, ny förskola, ny by. Har sagt till Dennis att han åtminstone får behålla mig, så att han inte byter ut mig också av bara farten ;)