Om någon undrar var alla människor har befunnit sig idag så kan jag berätta för er att de var...
- PÅ IKEA!
Herregud vad mycket folk det var på IKEA i Malmö idag. Och om jag säger att åtminstone var femte kvinna jag såg var på tjocken, så ljuger jag inte. Det måste vara något med dricksvattnet i Skåne, för en Babyboom har dragit fram utan dess like. Kanske är det jag som reagerar mer på bebismagar än tidigare, men detta var ju nästan löjligt!
Härligt är det i alla fall! Tråkigt för Victor dock som kommer att få slåss om arbetsplats den dag han tar studenten. Den dagen, den sorgen...
Men med sin fars supergener så blir han så otroligt smart, och med sin mors "ha munnen med sig"-gen (som för övrigt drabbar alla Hörboiter) så kommer han att kunna få vilket jobb han vill. Ja, nu är det
inte så att Victors mor, det vill säga jag, inte är smart! Nej, smarthet är också något som drabbar alla Hörboiter. Fast hade han tänkt att bli pilot eller trafikledare så får han minsann tänka om, för något lokalsinne finns där inte i Hörboiternas genuppsättning. Om han inte ärver sin fars supergener som sagt, för Victors pappa är bäst på allt! <3
IKEA var det ja. Jo, ni vet nog att det av någon konstig anledning alltid går så mycket pengar åt när man är där och denna dag var inget undantag. Några tusenlappar gick det som vanligt åt, men med oss hem fick vi bland annat en ny resårmadrass till Victor, en hylla till vardagsrummet, 3 träkistor till smutstvätten och massa annat smått och gott som hör till.
Dennis som såg en halv månads slit gå upp i rök på några timmar var mycket upprörd, medan hans son inte kunde bekymra sig mindre. Han hade ju trots allt fått en ny rejäl madrass och såklart nytt spjälskydd och sängkläder som mamma tyckte att han behövde. Att han redan hade tre uppsättningar hörde ju inte riktigt hit, för vem kan få nog av snygga lakan?
Inte jag i alla fall :D
Nu ska jag gå och se hur det går för Dennis som med lite tacogratäng i magen nu gett sig på IKEA-lådorna som står i hallen. Det är något visst med det där, för hur han än svär när det lastas på saker på vagnen, så ser han alltid lika glad ut när han får skruva ihop möblerna.
Lite som lego för vuxna, tror jag. Och inte kan jag väl missunna min käre andrehälft glädjen över att få leka lite?
