Lägenhetsbyte in progress!

Ja! Då har vi äntligen fått besked om att säljaren godtog vårt senaste bud på lägenheten och på tisdag skrivs det nytt lägenhetskontrakt! Vi är så himla glada. Vi fick betala mer än vad vi tänkt oss, men det var det värt eftersom vi aldrig förlåtit oss själva om vi låtit denna lägenhet glida mellan fingrarna.
Dennis har redan ritat upp köket och det blir vita strukturluckor med högblankt svart kakel. Till golv blir det vitt klinkers i både hall och kök. Vardagsrum, toalett och sovrum är redan renoverat även om jag kanske skulle föredragit en annan färg på fondväggen i sovrummet än lila.
Och barnrummet? Det ska jag inreda med en safaritapet som fondvägg och övriga väggar ska vara vita med oregelbundna ränder i samma färger som tapeten. Kanske är ett önsketänkande, men Dennis verkar ha nappat på tanken i alla fall!

Så... För den som är intresserad av vår gamla tvåa, just let us know ;) Men notera att vi bara kommer bo två hus bort och kan komma på besök precis närsomhelst...

Idag har jag städat lite och har fått en stark impuls som säger åt mig att baka kanelbullar. Får se om jag följer mitt hjärtas lust eller om jag får för mig att städa min garderob istället...

Who put the bomp in the bomp bah bomp bah bomp?

Sitter och lyssnar på gamla 60-talsklassiker. Det är riktig musik! Genuina instrument och riktiga sångröster som gör mig riktigt nyförälskad. De flesta låtar handlar om evig och äkta kärlek, man kan ju inte annat än ryckas med när man hör "Boogity boogity boogity shoo!"

Ultraljudet igår gick hur bra som helst. Dock var vår lilla bebis lite blyg och gömde sig så gott h*n kunde. Den 11 augusti ska vi dit igen. Barnmorskan fick inte någon tydlig bild på hjärtat så hon ville boka in ett nytt besök för att verkligen vara säker på att det var lika bra därinne som hon trodde. Moderkakan låg i framvägg till min stora förvåning (det betyder att moderkakan ligger framför barnet istället för bakom som är det vanligaste). Inga konstigheter, det fungerar snarare som en stötdämpare men bidrar också till att det är svårare att känna sparkar.
Det är väl fantastiskt att man kan se lillhjärna, magsäck, fötter, händer, hjärta ryggrad och urinblåsa på ett 18 veckor gammalt foster!

I need you so that I could die
I love you so and that is why
Whenever I want you, all I have to do is
Drea-ea-ea-ea-eam, dream, dream, dream
Drea-ea-ea-ea-eam

Ja, jag säger då det! 60-talsmusik! Sätter ord på varenda känsla :)

Har hemgjord pizza i ugnen. Gjorde dem på vanligt tortillabröd. Sen slängde jag på passerade tomater med vitlök, ost, svamp, skinka och lite bacon (mycket bacon på Dennis pizza! Annars får jag pisk...) Tror att de är färdiga precis nu, så nu blir det kvällsmat.

Vaktar för övrigt telefonen slaviskt för att inte missa när lägenhetsförsäljaren ringer... *hoppas hoppas hoppas*

Nervositeten ligger på topp

Imorgon får jag två livsavgörande besked. 

1. Mår vår bebis bra? 

2. Får vi den nya lägenheten?

Imorgon klockan 10.00 kladdas min mage för första gången ner med gelé för det allra första ultraljudet på CSK. Och jag vill bara sjunka genom jorden. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv! Tänk om någon är väldigt fel? Jag tycker mig känna den lilla skrutten göra akrobatiska volter och väldiga kraftansträngningar att streta emot när jag böjer mig fram för hastigt. Huh, denna kommun är så restrektiv med ultraljud och hjärtljudsavlyssningar vilket lämnar oss blivande mammor som nervvrak inför det första ultraljudet. Jag har pratat med flera blivande mammor som känner samma oro och nervositet som jag, så det är ju skönt att veta att man inte är ensam.
Dennis menar på att det är inget jag kan göra. ÄR något fel så kommer det att vara det och det är inget jag kan påverka genom att få reda på om allt är väl i förväg. Jag kontrade med "Om jag skulle köra till Malmö mitt i natten. Själv. I snöoväder. Du vet att allt troligen är bra, men nog fan skulle du vilja ringa för att försäkra dig om att det verkligen var så även om det inte fanns något du kunde göra om det faktiskt hade hänt något". Tystnaden var total.

I think I made my point.

Hursomhelst så får jag väl vara lite positiv. Risken att något skulle vara fel är så oerhört liten och eftersom jag tycker mig känna hur det rör sig så gör det ju troligen det också. Det är väl bara att välkomna sig själv till föräldraskapet! Detta är väl bara början av all oro och överbeskyddelse som väntar de kommande åren för resten av livet.

Jag önskar att jag kunde möta den 17-åriga Emla nu. Hon som sa att den dagen man blir gravid kan man äta hur mycket som helst för det märks inte att man blir tjock. Hion som sa att det är ju sååå fint att vara gravid! 

Ja, på alla andra, ja. Jag däremot har svårt att hitta det sådär väldigt fina på mig själv. 

Nåväl. Jag trivs med det, det kan jag inte förneka. Men det är väl inte precis som man tänkt sig. Äntligen förstår jag varför gravida känner sig så oglamorösa och stora. Det är svårt att vänja sig vid den snabba kroppsförändringen. Ömma fötter, bristningar på magen, svullna fingrar, krämpor i magen och svallande hormoner.  

- Men det är värt varenda sekund av det!

Vi var nyligen och kollade på en 3rumslägenhet i samma bostadsförening som vi bor i nu. 27 kvadrat större och ett extra sovrum till bebisen. Hade varit skönt med den extra ytan och imorgon får vi reda på om säljaren godtar vårt bud. Vi håller tummarna!

Slutet av värmeböljan

Nu har den olidliga värmeböljan äntligen börjat lida mot sitt slut. Alldeles lagom till att jag fick låna pappas BMW cabriolet. Nåväl, det är ju fortfarande varmt!

Idag var jag vid farmor och farfars grav och rustade upp lite med blommor från Solhaga Gardencenter. Måste ju säga att det var väldigt urplockat där, men jag fick ju tag i vad jag behövde. Sist jag var vid graven var allt så uttorkat och dött så det var verkligen tid att plantera om lite.

Nu är där grönt och friskt igen. Gjorde det lite bohemiskt och vildvuxet som farmor brukade ha sin kolonilott. Jag tycker att det är vackrare än stelt ordnade blommor i rader. Hoppas att dessa växter överlever nu i alla fall! Lavendeln som jag satte i början på sommaren var också död nämligen... Men jag lät dem sitta kvar, de kanske går igen. Det är ju trots allt en kyrkogård!

I onsdags bjöd min generösa pappa mig på konsert med The Real Group i Brantevik. Han hade fått gratisbiljetter som han så gärna ville utnyttja. Det är något med Hörbo-genen som gillar gratissaker, så jag var ju inte sen på att tacka ja. Nästa onsdag blir det förhoppningsvis Tommy Körberg. Jag tänker sjunga med i "Stad i ljus" för allt vad jag är värd!
Det var en trevlig tillställning. Pappa bjöd på grillad korv och våffla, och jag förundrades över att pappa inte visste att jag faktiskt inte äter senap. Tur för honom att det inte var någon stark historia... Så det slank ner snabbare än kvickt!

Imorgon är det kalas för storebror Christian som fyller 31 år. Jag håller tummarna för smörgåstårta!

Åh, just det. Jag har sparat det roligaste till sist. Denna fantastiska skyltdocka förgyllde en kväll på Kristianstadsdagarna. Tänk, när t o m skyltdockorna får rövsvett, då vet man att det är varmt...

Knalleland och turistinvasion

Åkte ner till pappa i Simrishamn igår. Redan utanför Vä passerade jag två lastbilar som kom från tivolit i Kristianstad och som uppenbarligen, och detta är rena spekulationer från min sida, var på väg till Kivik och Kiviks marknad. Oh yes. Knalleland it is!
Jag vet inte hur många söndagsturister jag susade förbi på vägen. De ligger och skruttar rundor i sina nytvättade bilar genom Brösarps backar för att begeistrat peka på varenda backe och varenda ko med samma förtjusning. Ja, det är en massa backar. Ja, där finns en massa kor. Stackars Stockholmare, de kan inte ha sett mycket i sina dagar! Skulle en traktor komma dönandes hade de väl fått en hjärtinfarkt.

Vi åkte ner till Ystad och den matmarknad som var där. Ha! Ni som känner till korsningen efter Scan vid Max Hamburgare och Skodej. Gå runt hela korsningen från hörn till hörn en gång så har ni troligen gått längre än den sträcka som krävdes för att ta sig runt matmarknaden. Den var väl förövrigt trevlig med lite ihopplock från världens alla hörn. Där fanns salami, Australiensisk hamburgare, Apfelstrudel, Italienska bakverk, Engelsk fudge och självfallet Langos. Vi köpte 4 bitar fudge och 6 skumgodisar... Voilá! 56 kr! Som hittat.
Dessutom stod några blomsterförsäljare och skrev att "Vi ska hem och hjälpa ARNE!"
Jaha? Tänkte jag förvånat. Jag kände mig manad att lyssna lite till och undrade vem Arne var. Och till sist, efter 10-15 rop hörde jag det:
"Everithink is tio krone!" ÅH! 10 kronor för vilket blomma som helst?! Men var är Arne då? Är det hans blommor de säljer? Stackars Arne, hans blommor var ju dessutom vissna.
Sen badade vi lite i havet som var sådär måttligt kallt, solade lite och gjorde sedan en fantastiskt god grekisk sallad hemma hos pappa! Mycket gott, mycket trevligt!

Här kommer förövrigt lite semesterbilder från Prag som utlovat:

En het torsdag

Idag har jag varit hos Laura och klippt av mitt väldigt slitna hår. Dessutom har jag färgat det lite mer guldblont som kontrast till de väldigt platinablonda topparna jag låg inne med. Så slitet har nog aldrig mitt hår varit. Jag skuldbelägger hormonerna. Och möjligen bristen på frisörbesök...

Hemma i lägenheten är det varmt! Golvfläkten står fortfarande på full speed men det tycks inte hjälpa något annat rum än just det rum den förnärvarande står i. Och Hector har hittat ett nytt sätt att lära sig samarbeta med hettan...

Och inte nog med att han svalkar sig genom att trycka upp röven mot bordsbenet, han har snott en glass också!

Ikväll ska vi in och titta på när Dennis föräldrar har dansuppvisning på Stora Torg med Ingvars Dancingteam. Klockan 20.00 börjar det för den som känner sig sugen! Det blir både gammeldans och nymodernigheter.

Olof var här nyss och gjorde vad som i hans ögon var en mycket bra deal. Han bytte ut VÅRT paket Felix pulvermos, som av någon anledning kommit hem till honom, till två påsar pastaskruvar.
Jag vann jag också, eftersom det innebär att jag slipper äta pasta på ett tag!

Dags att erkänna!

Nåväl, det är väl dags att erkänna. Jag tror de flesta vet vid det här laget, och de som inte vet och tror att jag gått och blivit lokaltjock över magen kan nu sluta tro det...

Jag och Dennis ska få en liten bebis i december!

Väldigt efterlängtat och vi kände äntligen att tiden var rätt. Det är dags för ultraljud om två veckor och jag kan knappt bärga mig tills jag får se att det verkligen finns något där inne som kan få en att känna sig bakfull varenda eviga morgon.

På fredag går jag in i 18:e veckan. Känns lite trist att inte ha fått höra på hjärtljud eller fått göra något KUB/NUPP-test i 12:e veckan så att man kunnat få veta att allt är bra. Men vi får utgå ifrån att allt är som det ska och att vi snart får se en liten Emelie/Dennis-bebis i miniatyr på ultraljudsskärmen.

Tårta med huvudbry

I måndags var vi på 50-årsfest. En måndag, tänker du? Jodå, mannen i fråga hade semester och många andra likaså. Så jag var på 50-årsfest i måndags!

Men det var ju det där med tårtan... Har du någonsin försökt dig på att göra en tårta i 35 graders värme? Jag kan i förebyggande syfte berätta för dig att det inte är någon bra idé. Grädden smälter, marsipanen svettas och bagerskan kokar. Både av ilska och av hetta.
På väg till festen halkade hälften av grädden av tårtan. GREAT! Och inte nog med det, jag köpte ny grädde för att fixa mitt lilla olycksfall. Jag köper grädde i stan och kör direkt ut till Tollarp för att åtgärda felet. Jag vispar upp grädden och vad händer? Jo, allting skar sig! Grädden hade på den lilla bilturen hunnit bli för varm.
Som tur var hade värdinnan lite laktosfri grädde i kylen som kom väl till pass och tårtan kunde någorlunda räddas.

Här har vi i alla fall resultatet:

Som ni kan se så har det runnit lite på kanterna, men det är sådant man får ta i denna värme.

Dennis har äntligen tagit hem golvfläkten som stod på hans pojkrum. Den har nu blivit en del av familjen! Hector hade svårt att ta till sig den nya familjemedlemmen och är fortfarande lite blyg, men jag tror att han har börjat förstå hur viktig Herr Golvfläkt är för oss. Halleluja!

Midsommar och Pragsemester

Sådär ja. Då var både en fantastisk weekend av midsommarfirande på Öland och en vecka i värmedrabbade arkitektur- och ölstaden Prag avklarat.
Och vad blev då slutsatsen av det hela? Jo, att Prags Zoo på över 60 hektar tar en sjättedel av det inträde som Ölands jävla djurpark tar och då ska ni veta att Prags Zoo faktiskt bidrar till djurens välbefinnande genom otroliga inhängnader och underbara miljöer.

Ölands djurpark - Stoppa upp er djurpark där solen inte skiner!

För övrigt var Ölandstrippen en mycket trevlig upplevelse men som ni nog förstår så kommer jag inte att sätta min fot på Ölands djurpark på många år.

Prag är en fantastisk stad med så otroligt vackra byggnader. Vi var i de judiska kvarteren där Hitler bevarat alla magnifika byggnader eftersom han hade någon, som guiden uttryckte det, "secret grand masterplan" för just Prag. Turligt nog vandrade ryssarna in och satte stopp för hela spektaklet. Jag kan se framför mig hur The A-team stormade in i en flygande pansarvagn och landade mitt i högkvarteret där den coola svarta killen sa något mycket manligt varpå de övriga tre dundrade ut och slog ner soldater på löpande band. Eller något.

Vi kollade i alla fall mycket på bio också. Det var ju billigt!

Ölen i Prag var ett av de bästa fynden. Dennis drack 2,5 liter Staropramen en kväll ihop med en medelålders svensk man och hans fru som vi mötte på en pub. Och vad slutade det kalaset på? Jo, en sisådär motsvarande 70 svenska kronor. Det är lagom. Och jag? Jag sörplade i mig ett ex antal alkoholfria drinkar som Mojito och Daiquiris och började till sist att sluddra lite. Paret vi mött instämde i att det måste varit för all is jag fått i mig.

Bilder från resan kommer senare.

Ikväll ska vi grilla med Olof och Tisen och några vänner till dem. Sedan bär det av till Kristianstadsdagarna som alla andra. Lina kommer också med om jag har lite tur, och imorgon ska vi åka till playan och njuta av solen och havet. Jag har gjort familjens hemliga potatissallad till ikväll och jag får inte glömma att lägga Dennis öl på kylning. Vi ses kanske i staden!