Gravidosaurus

El tjocko i vecka 35 (34+4)

 

Lägg till bildtext

Improviserad morotskaka utan riktiga morötter

Min egenkomponerade morotskaka/mjuka pepparkaka!

Ingredienser:
3 ägg
3 dl strösocker
3,5 dl vetemjöl

50 g smält smör

1½ dl gräddfil
1 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
1 1/2 tsk malen kanel
1 tsk kardemumma
1/2tsk ingefära
1 nypa salt

Cream cheese frosting:
60 g mjukt smör
4dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
2 teskedar citronsaft
100 g philadelphiaost

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 175 grader (varmluftsugn).
2. Vispa ägg och strösocker vitt och pösigt.
3. Tillsätt smält smör och gräddfil.
4. Blanda alla torra ingredienser och vänd ner dem i smeten.
5. Fyll smeten i en smord springform.
6. Grädda i mitten av ugnen i cirka 30 minuter. Prova med en sticka, den ska inte
vara kladdig.
7. Låt kakan svalna.
8. Frosting: Vispa alla ingredienser krämigt.
9. Bred frostingen över kakan. 

10. För dig som är pillig som jag så kan du göra små marsipanmorötter att dekorera med, blir otroligt vackert! Passar extra bra på "riktiga" morotskakor och inte endast på mjuka pepparkakor...

Inspiration och recept från Leila Lindholms bok "A piece of cake"

Lugn måndag hemma

Nu var helgen över med alla kalasbestyr. Och nu är jag trött! Dennis födelsedagskalas slutade strax efter halv tre när jag körde hem svärföräldrarna, mostern och kusinen. Det blev trångt om saligheten men bilfärden gick smärtfritt (förutom när jag måste ta mig i och ur bilen). Smörgåstårta blev det över till ett helt kompani, men gott var det! Nya Conditoriet gör fantastiska smörgåstårtor! Rekommenderas ;)

Natten efter kalaset, eller snarare morgonen efter kalaset eftersom jag kom i säng strax efter 04.00, så vaknade jag av den mest fruktansvärda kramp jag någonsin upplevt! Det började i högra vaden som jag normalt sätt brukar kunna bli av med genom att räta ut hälen, men det ville inte släppa. När jag i panik ställde mig upp så fick jag kramp i vänstra låret också! Jag ställde mig och kved vid sovrumsdörren och försökte ta mig ut till toaletten eftersom att jag samtidigt mitt i allt kaos var tvungen att kissa. Men låret mitt krampade sig så att jag höll på att avlida och att sätta sig för att kissa existerande inte. Så där stod jag, hängandes knäböjd över tvättmaskinen som en nersketen pensionär, och grät. Jag stod och slog mig själv på låret med knytnäven eftersom det tycktes vara det enda som hjälpte. Sedan vankade jag av och ann i vardagsrummet för att bli kvitt krampen. Katten stirrade förvånat på mig med trötta ögon och Dennis, ja, Dennis han sov. Jävelberg!
Idag, två dagar senare har jag fortfarande en träningsvärksliknande känsla i både vad och lår och hoppas innerligt att det aldrig kommer att hända igen.

Jag blir så deprimerad när jag inte orkar göra saker som jag normalt sätt brukar. Att baka en plåt kärleksmums och en omgång chocolate chip cookies får mig att vilja sova i 3 timmar för att återhämta mig. Tårtdekorationen hade jag turligt nog gjort i förväg men såklart samma dag som jag bakade det andra för att ta mig vatten över huvudet. Så i fredags var jag praktiskt taget en sömngångare och sov som en stock hela natten.
Jag beställde chokladsugarpaste från Tårtdecor till mina kladdkakor och den kan varmt rekommenderas! Lätt att jobba med och smakade nästan som marknadsnougat. Den kavlade jag med mönsterkavel också inhandlad hos Tårtdecor. Blommorna gjorde jag i sugarpaste och likaså bladen, banden och rosetten. Köpte en fin "holly green" färg som ska vara lika grön som järnek. Dock ser inte massan så mörkt grön ut på bild... Men jag blev nöjd med mina tårtor!

Såhär blev resultatet

Detta var min inspirationskälla om ni minns!

Jag tänkte göra tre, men tyckte det fick räcka med två. Det var EN som gick åt!

Idag har jag varit hos barnmorskan och allt såg bra ut. Hade ett SF-mått på 34 för er som förstår och intresserar er för det, och både blodtryck och urinprover var bra. Knoddas hjärta slog med 130-135 slag per minut, och enligt vissa teorier talar det för att det är en pojke. Under 140 slag ska då vara pojke och över 140 slag ska vara en flicka. MEN förra gången slog hjärtat 135-145 slag per minut och det skulle i så fall betyda flicka. Dock frågade jag min barnmorska om det låg någon sanning i det, och det gjorde det ju såklart inte... Men jag är ju så nyfiken! Och bara för att jävlas så ska ju koddens hjärta slå lite sådär mittemellan.
Vår älskade bebis låg i alla fall med huvudet neråt precis som jag redan visste. Dock hade han eller hon inte fixerat sig än eftersom barnmorskan fortfarande kunde flytta på huvudet, men snart så. Förhoppningsvis ligger vår älskling kvar så tills det är dags för vräkning!

Har nu startar en liten omröstning för er som vill gissa könet. Röstar gör ni här till höger ute i marginalen! Dessutom vill jag gnälla för att jag får för lite kommentarer i bloggen... *Gnäll* Något kul ska jag väl få ha när jag går hemma och är tjock?

Snöig födelsedag!

Idag fyller mitt hjärta 23 år. Det firade vi genom att inleda morgonen med nybakta scones och tända ljus. Hur han inte kunde vakna när jag dunsade ur sängen och in i köket i morse är ett under. Där stod jag och skramlade med decilitersmåtten och väsnades med plåtar. Trodde först att han låtsassov av ren sympati, men icke! Han sov...
Fantastiskt eftersom vi sover i vardagsrummet och jag stod i köket som pga den öppna planlösningen gör att det är ett enda stort rum. Han blivit mycket mer lättväckt än tidigare och jag var väldigt förvånad när han en natt vaknade när jag fick akut kramp i vaden. Där stod jag och skulle upp och kissa när krampen infann sig och när jag står och gnyr av smärta sätter han sig upp och frågar vad jag gör.

- Ja, kissar gör jag inte i alla fall!

Fast man får ju vara glad för det lilla...

Vaknar av att gravida flickvännen jämrar sig = BRA

Vaknar inte av att flickvännen lagar överraskningsfrukost = BRA

Det motsatta skulle ju inte vara så önskvärt!

Att dessutom inte vakna av att gravidosaurusen till flickvän försöker ta sig ur sängen är också ett under! Försök du att resa dig ljudlöst med denna packning på magen...

Borde nästan rita ögon, näsa och mun på magen så blir det till en groda!

Satt på en helt meningslöst föreläsning om en avhandling som en utav våra svensklärare skrivit. *Snark* Tanken på att "nu kunde jag legat i soffan och slumrat" slog mig flertalet gånger. Just nu är jag väldigt trött men har dessvärre lite saker att uträtta idag. Idag har jag 20 snögubbar i marsipan att göra. Tomtarna och grisarna är klara och änglarna räcker inte marsipanen till. Om jag inte ska göra dem röda förstås... Chefen har beställt 80 marsipanfigurer och som tur är har jag fått lov till att göra dem hemma. Tror minsann att mig rygg gått av på mitten om jag hade behövt stå nere i bageriet i så många timmar i streck. 

Sedan ska jag baka kladdkakorna inför lördagen. Ju längre de står, ju bättre blir dem! Eller ja, allt är relativt. Men 2 dagar är relativt lagom!

Ikväll blir det födelsedagsmiddag hos Dennis föräldrar. Svärmor föreslog planka på restaurang, men bonnapåg som han är så ville han ha stek med sås och potatis. Är han inte söt? 

Och på tal om söt så har jag ju lite kakor att baka inför det stundande kalaset på lördag också... Vetebröd har jag beställt på jobbet tillsammans med några smörgåstårtor. Jag som var så övertygad om att jag skulle göra all mat och fika själv, men ibland får man väl se sina egna begränsningar. Bara tanken av att jag måste baka två kladdkakor och göra 20 marsipanfigurer idag får mig att vilja lägga mig ner och sova i hundra år.
Var har min ork tagit vägen? Tror minsann att dendäringa filuren som ständigt får min mage att se ut som Brösarps backar har något med saken att göra.

Marsipangris med inspiration från Marsipanskolan

Marsipantomte med inspiration från Impoline

Vecka 35

Nu ökar man snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till fostret, som nu väger ungefär 2400 gram. Det har blivit knappt 47 centimeter långt.

Fostret har lagt på sig mer fett. Huden är tjockare och har fått en ljusrosa färg. Det ulliga hår som tidigare funnits på kroppen är borta, och huden är täckt av rikligt med skyddande fosterfett. Om barnet skulle födas nu kan det vara så insmort att huden är vit och kletig av allt fett. Fettet gör att huden blir mycket mjuk.

De flesta barn ligger med huvudet nedåt. När barnet har ställt in sig på rätt sätt känner många en lättnad. Nu börjar det bli mer verkligt, snart kan barnet komma. Livmodern har vuxit sig så hög att den når upp under revbensbågen.

Plötsligt förstår jag varför katten inte vill vara hos mig...

Kall torsdag med milstolpe

Kom på att min rubrik låter som en maträtt... "Idag serveras en kall torsdag med tillhörande milstolpe. Kaffe och kaka ingår".
Men hursomhelst så har det varit ofantligt kallt idag plus att det dessutom var mörkt innan jag kom hem från skolan. Suck! Älskar vintertid och kyla, men man gör bäst i att avnjuta det inomhus under en filt med en kopp hett te.

Nu har jag två veckors "vanlig" skola kvar vilket ger mig ungefär 4 seminarier till. Sedan är det dags för VFU:n och jag har nu, efter många diskussioner med mig själv, tagit mitt förnuft till fånga och kommit fram till att jag inte ska genomföra den. Jag orkar helt enkelt inte! Under förra perioden var jag helt död och gick omkring i dvala från det att jag kom hem till dess att jag var tillbaka på plats. Då var jag inte lika stor som nu, såklart, och med tanke på mina framkomlighetssvårigheter och min trötthet så får jag hellre komplettera det sen.
Jag ska istället skriva de arbeten som jag annars skulle missat i januari så att jag åtminstone har dem klara.
Det som tynger mig dock är att det är sista chansen för mig att vara i just den klassen.... Snyft!

Igår beställde jag nya tårtverktyg och andra roliga grejer. Det var längesen! Allt tårtbakande och marsipanmodellerande har legat på is ett tag, men när chefen nu bad mig göra 80 marsipanfigurer till första advent så vaknade intresset till liv igen.

Har börjat planera Dennis födelsedagstårta som ska bli en chokladmintstårta med chokladpasta och röda marsipanrosor. 

Från Agnetas fantastiska tårtblogg!

Något liknande denna tårta som visas ovan, fast som sagt med röda rosor. Slänger nog in lite gröna blad och kanske lite rankor. Sedan kommer jag göra ett annat mönster på chokladpastan och även en annan bård längst ner. Men det är i alla fall åt det hållet..! Så länge jag förstår vad jag menar så spelar det ingen roll ;)
Kakan är en ovanligt kladdig kladdkaka som täckts med After Eightglasyr. Sedan kommer denna chokladpasta på som är en slags sockermassa som är kraftigt smaksatt med kakao. En mäktig kaka som kommer att serveras med lättvispad grädde.

Vecka 34

Nu är fostret så moget att om förlossningen startar försöker inte förlossningspersonalen skjuta upp födseln.

Om barnet föds är det fortfarande ömtåligt, och behöver extra värme och mat. Men många klarar sin andning bra och långt ifrån alla behöver ligga i kuvös.

Vikten är uppe i ungefär 2300 gram, och längden i 46 centimeter. 

Källa: www.1177.se

Vecka 34 gick jag in i idag. Knän och fötter petar ut lite här och var och det är full rulle på Knodden var gång han eller hon är vaken. Den dagliga hickan får hela magen att hoppa och när det sparkas kan man nästan tro att foten ska gå rakt igenom magen på mig.

"Nu är fostret så moget att om förlossningen startar försöker inte förlossningspersonalen skjuta upp födseln." Herregud! Stanna inne... Vi är inte klara! Vi håller ju fortfarande på med vårt eget sovrum. Lyssna nu på mamma och pappa:

Stanna inne i värmen ett bra tag till!

Jag längtar efter min säng...

I skrivande stund är min älskade Dennis och inhandlar klickgolv till sovrummet. Väggarna är målade och blev väldigt gröna! Härligt med lite färg med tanke på hur mycket vitt vi har i lägenheten för övrigt.

Min kropp skriker efter en riktig säng med humant avstånd till golvet. Nätterna är numera en plåga då jag behöver gå och kissa en sådär femtioelva gånger per natt. Att ta sig upp från en luftmadrass är allt annat än lätt med 20kg extra mitt på magen.
Nu har det gått så långt att jag knappt kan böja mig. Jag pustar och stånkar och får i princip ingen luft alls. Hela magen värker om jag böjer mig för lång och Dennis har därför blivit min personliga assistent som hjälper mig på med strumporna och upp ur sängen.
I lördags när vi var på Musikslaget på Yllan så fick jag ursäkta mig varje gång jag skulle passera folk i gångarna då jag gång på gång körde magen i både ryggar och nackar. Och jag ska ju inte tro att jag blir smalare av att gå sidledes, snarare tvärtom....

Imorgon eller på onsdag är det dags att åter ta en tripp till IKEA för att denna gång inhandla spjälsäng, skötbord, byråer, taklampor och lite annat smått och gott. Snart är det dags att ta itu med knoddens rum som fortfarande är lite läskigt rosa. Men först är det blivande mammans tur att få ett sovrum!

Nu fick bebisälsklingen hicka igen. Verkar inte som om han eller hon gör något annat än hickar därinne. Ja, det, och de eviga knäna under revbenen... Det blir som riktiga knutor på magen och häromdagen kunde jag känna ett helt ben från knä till fot. När Hector idag skulle lägga sig på min mage och kela, vilket inte är det lättaste då det blir som en gungbräda, fick han sig en jävel av bebisen som hämnd för att han troligen trampade bebis på en öm punkt... Tårna t ex?

Ungefär såhär såg Hector ut när bebis hade sparkat honom. En måttligt irriterad storebror!

 Soffan har anlänt! Åh, vad jag har saknat dig du kära möbel... <3

Nu ska vi bara köpa en snygg matta och få upp lite gardiner. Mitt mål är Dennis födelsedagsfest som ska firas den 27:e. Den som lever får se...

Ullaredstrip och graviditetskrämpor

Jag försökte filma bebisens utbrytningsförsök efter gårdagens tripp till Ullared, men så fort jag började filma blev det lugnt och stilla... Får göra ett nytt försök ikväll!

Vecka 33

Fostret ökar snabbt i vikt och väger nu cirka 2200 gram. Längden är ungefär 45 centimeter. Om barnet skulle födas nu kan det under ett par veckors tid behöva lite andningshjälp, extra värme och hjälp att få i sig tillräckligt med näring för att må bra.

Det finns gott om fostervatten, det är vanligt att det finns nästan en liter. Vattnet gör att fostret kan röra sig fritt och att livmodern inte trycker direkt mot fostret. Fostervattnet är lite grumligt, vitaktigt i färgen och har en doft som påminner lite om hav och tång.

Källa: www.1177.se

Rejält med shopping blev det på Gekås igår! Och det var absolut inte "lugnt" efter lovveckan... Mycket folk, framförallt vid leksaksavdelningen.
Men jag handlade mycket bebissaker. Vill inte ens skriva ut hur mycket jag handlade för! Jag kommer delge mig av mina fantastiska fynd så småningom, men för stunden står alla bebissaker hemma hos blivande farmor och farfar. Renoveringen av lägenheten är inte klar, och Dennis ville inte sätta upp bebisens saker i en dammig lägenhet.

Sovrummet är på god väg att bli klart och med lite tur blir det kanske inflyttning till helgen! Dennis håller på att smeta på en slags dekorationsgips som i färdigt skede ser ut som en gammal stallvägg i sten. Sedan ska det målas :)
Vi funderar skarp på att göra likadant i bebisens rum, för det blir så himla snyggt! Dessutom slipper man förarbete med spackel och tapetrivning. Det är bara att kleta på direkt på väggen.

Magen växer bra. När jag var på 32-veckors kollen hade jag ett SF-mått på 31. SF-mått är ett mått som mäter livmoders storlek vilket visar att barnet växer som det ska, vilket det verkar göra i vårt fall. Hjärtat tickade på fint även om det tog ett tag att höra det, vår lilla knodd hade nämligen bökat sig långt in i magen. Orolig blev jag aldrig dock med tanke på vilken aktivitet där är inne dagligen!
Vår älskade bebis har dessutom hicka 2-3 gånger om dagen och varje attack håller i sig flera minuter. Hela magen hoppar och jag känner mig som krokodilen i Peter Pan där man kan höra tickandet på lång väg när jag kommer gåendes.

Idag är jag helt slut efter gårdagens bravader. Höfterna värkte, ryggen värkte, benen värkte och i slutet av dagen när vi roffade åt oss det sista i varuhuset så fick jag små förvärkar. Jag har aldrig sovit så gott som jag gjorde inatt! Jag var som en klubbad säl och vill inte ens veta hur mycket jag snarkade... För ja, jag har börjat snarka. Jag, som alltid skrutit om hur ljudlös jag är när jag sover. Ha! Det är ett minne blott, men jag hoppas att snarkningarna blir detsamma så fort vårt lilla knyte kommit ut.

Hector har börjat vänja sig vid sin nya bostad, och härom dagen lade han sig till och med för att kela på rygg på luftmadrassen som är vår tillfälliga dubbelsäng. Snart, SNART får jag komma in i vårt nästan färdiga sovrum för att sova i min riktiga säng! Miss you <3