Bortglömda stunder

Hittade en bild från strax innan nyår någongång. Det var ungefär 3 veckor innan Victor kom till oss. Och jag var jättetjock.

Jag blir lika förvånad var gång jag ser en bild på mig som höggravid. Var jag verkligen så in i h*lvetes tjock?! Inte undra på att jag var trött på att vara gravid...

Komiskt nog sitter jag och suger på en karamell. Tyckte uppenbarligen inte att jag var tjock nog.
Nåväl, det var en sisådär 23-24 kg sedan... De resterande 4-5 kg sitter kvar lite överallt.

Nu är glada julen slut...

... och jag kan pusta ut!

Usch ja, 4 julfiranden åkte vi på i år. På självaste julafton var det först till mormor och morfar för Kalle Anka-tittande och glöggdrickande för att sedan dra vidare till svärföräldrarna och Dennis släkt för julbord och tomtebesök med tillhörande julklappar.
På juldagen blev det kalkonmiddag hemma hos mammas Lasse i Skättilljunga och på annandagen flängde vi hela vägen till Södra Sandby för att fira jul med pappa.
Nästa år har jag bestämt att vi firar jul EN gång! Sedan får det vara nog. De som vill vara där bebis är får minsann rätta sig efter var vi befinner oss.
Nåväl, jag låter kanske lite bitter. Visst är det trevligt med julfirande! But enough is enough. Det var jobbigt nog att åka omkring med min monstermage, jag vill inte veta hur det skulle bli att flänga runt med en 1-åring...

Tjocka släkten. Eller ja, det är väl mest jag.

"Mmm... till mig!"

"Amen Alia! Du får inte dricka sprit."
"MEH!"

Dennis är bundis med tomten!

Idag har Dennis målat första strykningen i barnrummet! Efter mycket om och men så blev det ljusbruna väggar. När vi var hos pappa igår så passade vi på att "åka inom" IKEA i Malmö för att införskaffa de möbler vi saknar. Nu är det bara en möbel vi saknar, och det är en liten hylla i samma serie som de övriga barnmöblerna. Kan ni tänka er hur mycket bekymmer man kan med en liten 300 kronors barnhylla? Det gick minsann inte att ta den i självplock, nej, du var först tvungen att få en streckkod utskriven i informationsdisken som de sedan skulle dra i kassan för att du skulle kunna få ett kvitto som du skulle ha med dig ut för att kunna hämta ut den lilla, lilla hyllan i varuutlämningen.... *suck!*. Japp, vi SKET i den. Det blev en tavelhylla istället. Och en väldigt grön ryamatta! Imorgon ska det läggas golv därinne och snart, SNART är det klart för inflyttning av möbler vilket betyder att jag kan få lägga ner älsklingsungens små kläder i den alldeles egna byrån.

Medan Dennis jobbar suger jag på karameller och surfar inredningsinspiration!

Imorgon är det dags för barnmorskebesök och bilbesiktning. Får hoppas att både jag och bilen går igenom så att det inte blir körförbud på oss båda, vi har ju trots allt några uppgifter kvar att slutföra innan vi kan slappna av! Jag måste göra klart för den lilles ankomst och bilen måste stå i givakt för att kunna transportera oss till förlossningen. För det hade väl varit snyggt att på nyår, utan körbar bil, få värkar och ringa ett taxibolag sådär runt tolvsnåret och be om en bil snarast. Jag kan höra samtalet framför mig...

"VI BEHÖVER EN TAXI!!!"

"Vi har tyvärr ingen tillgänglig nu. Går det bra om 4 timmar?"

Nej, är du min vän så håller du tummar och tår för att bilen går igenom besiktningen. Och självklart för att det inte blir någon förlossning på nyårsafton!

I väntan på den lille får vi pyssla om vår förstfödde lite extra. Världens sötaste Hector!

Vecka 39

Barnet väger omkring 3400 gram, och är ungefär 50 cm långt. Det fyller ut hela magen och är ganska tungt. Många blivande mammor längtar intensivt efter att graviditeten ska vara över.

Man behöver sova och äta ordentligt för att orka med förlossningen. Om det är första barnet kan förlossningen ta upp till något dygn och det är inte ovanligt att man förlorar både en och två nätters sömn.

Barnet är nu förberett för sin födelse. Det har fått mycket näring och även skydd mot vissa sjukdomar genom att det har fått moderns antikroppar. De kommer att skydda barnet den första tiden innan det har bildat egna.

Barnets hjärna väger cirka 400 gram. Den utvecklas hela tiden och kommer inte vara helt färdig förrän barnet är runt två år. Tånaglarna har vuxit ut nu och täcker hela tån.

Vecka 39 (38+4)

 Kära bebis,

Jag skulle hemskt gärna vilja ha tillbaka min kropp. 

Tack på förhand!

//Mamma

Välkommen Felicia!

Felicia Andersson

Äntligen har Felicia kommit!

En mycket punktlig flicka som kom på sin beräknade födelsedag...

Lovar att ge dig en lekkamrat inom det snaraste!

Grattis föräldrarna Josefine och Fredrik och syskonen Cornelia, Amanda & Algot

 

Datum: 2010-12-20
Tid: 04.01
Vikt: 3385 g
Längd: 51 cm

Julgransbestyr och förvärkar

Idag har jag och Linda gjort klart vår elevtextanalys. I sluttampen blev det bara en massa ordbajsande, men vad gör man när ens lärare ger en mer eller mindre hopplösa skrivuppgifter?

Svärmors pepparkakshus har också blivit hopmonterat, ja, eller mammas. Det beror ju helt på vem som hämtar det först! Granen som vi fick hem igår har också blivit klädd. Vid var den, det var knappt så glittret räckte runt. Men grön och grann står den nu här i stugan! Lite julstämning blev det i nya lägenheten i år alla fall, mot alla odds.

Tanken var egentligen att jag och Dennis skulle köra till IKEA i veckan och inhandla en byrå till bebiskläderna och en hylla att sätta nallar och annat vackert på. Men pga det hemska, men ack så underbara snövädret så blir det tyvärr ingenting av det. Vet inte hur vi ska lösa detta nu! Känner mig inte så manad att åka till IKEA under mellandagarna plus att jag vid den tidpunkten bara har drygt en vecka till beräknad förlossning. Vi får filura lite på den frågan under natten...

Idag har jag haft mycket förvärkar, framförallt när jag stod och klädde granen. Jag blev så lycklig och tänkte att ja, NU kanske det sätter igång! Men icke, det lugnande sig igen. Är ärligt talat trött på att vara gravid nu. Vill inget hellre än att vårt lilla pyre tittar ut till oss! Fast det är klart, för den kommande husfridens skull så gör nog vår lilla älskling rätt i att stanna inne i alla fall 12 dagar till så att det inte blir något "Varför skaffade ni mig så sent på året?!"-gnäll om sisådär 15 år.

Vill passa på att gratulera Josefine och Fredrik med familj som fick en punktlig liten dotter kl. 05.00 inatt!

Och även grattis till Dennis som nu har fått ytterligare en liten kusin.

 Nästa gång är det vår tur! Idag är det 16 dagar kvar tills du förväntas titta ut...

Magen i vecka 38 (37+4)

En något mer lyckad hjärtebild

Pyret, du är tung nu. Kom ut!

Sista veckan i första lägenheten

Känns lite vemodigt att lämna den första lägenheten som vi köpt tillsammans och bott ihop i, i snart 4 år.

2005 - Sommaren som förändrade mitt liv!

 Vad tiden går snabbt! Vi hade "bara" varit tillsammans i 1½år när vi köpte denna lägenhet och nu, 4 år senare väntar vi vårt första barn ihop och har nu köpt en större lägenhet. Visserligen bara ett stenkast ifrån vår nuvarande bostad. Det är så nära att vi nästan hade kunnat öppna balkongdörren och kasta in möblerna genom sovrumsfönsterna... Fast med tanke på vilken dålig bollkänsla jag har tror jag inte att det är någon bra idé. 

Hursomhelst så står det kartonger, IKEA-påsar, säckar och plastbackar överallt. Att laga mat har blivit en sport i sig och imorgon åker troligen porslinet också ner i kartonger som mamma roffat åt sig från jobbet.

Vardagsrummet fungerar för närvarande som lagerlokal

Mamma och Hector skulle hjälpa mig att packa men det slutade med att de två stod och fjantade sig i skåpet.

Idag är min uppgift att packa och sortera kläder. Tråkigt! Det blir alltid så uppenbart att man inte är 16 år längre. "Ja, men dessa jeans hade jag ju när jag gick ut nian. Om jag går ner efter graviditeten kan jag ju ha dem igen!"
Faktum är att jag inte kunnat ha dem på de senaste 4 åren trots att jag vägt 20 kg mindre än vad jag göra nu.

Att vara positiv är en sak. Att vara dum är en helt annan. 

Jeansen kastades!

Imorgon kommer mamma igen och hjälper till att packa. Vilken tur att hon hjälper mig! Jag pustar och stånkar som en liten julgris som svalt ett stekt äpple bara jag tänker tanken på att ta på mig skorna. Mina fötter har förvandlats till någon utomjordisk geléklump som kan ta skepnaden av vilken varelse som helst. Här ser ju mitt ben ut att vara tredelat. Turligt nog är det inte det, för då hade jag nog tagit miste på min fot och den bit kassler som ligger i frysen, och serverat den tillsammans med svampsås och kokt potatis.

De snygga strecken ovanför är inte kattklös utan transportskador. 

Från vad? Inte en jävla aning...

Och ja, min vad ser gigantisk ut. Är du så mycket snyggare eller?

Dennis är i full gång att montera upp köksskåpen idag. Innertaket i köket är lagt och idag har elektrikern varit där och gjort plats för spotlights i hallen där det också snart ska upp innertak. Klinkers är lagt i kök och hall, vardagsrumsparketten ska slipas och lackas på torsdag, skjutdörrsgarderoben i hallen ska strax monteras upp och väggen där ska målas en gång till. 

Våra sovrum? De får snällt vänta till sist... Vi ska börja med att sova i barnrummet till vi kommit i ordning med vårt eget för att sedan flytta över våra saker där och påbörja det sista och mest spännande projektet...

....barnrummet!

Om du frågar Dennis så tror jag inte att han är av samma uppfattning. För honom är huruvida vi ska hinna med att kunna flytta in till helgen måttligt mer spännande.

Men ni ska veta hur STOLT jag är över min handy man. Han jobbar 13 timmar om dagen och har inte klagat en enda gång!

Bardisken som skiljer köket från vardagsrummet. Väggkollaget av tapeter som ni ser i bakgrunden utgör väggen för köket.

Och vår älskade lillplutt växer sig större varje dag och älskar att göra sig påmind.

Roligt nog är det bebis som vaknar när jag kallar Dennis namn på morgonen när klockan ringer!

Han eller hon börjar då knuffas och sparkas i magen, och jag hoppas att vår lillplutt hjälper mamma genom att göra detta live på pappas mage om sisådär 10 veckor...

Magen vecka 9

Magen vecka 30

Två veckor kvar till inflyttning...

Kunde jag varit mer stressad, oorganiserad, nojig och oengagerad? Jisses, det blir ingenting gjort alls känns det som.
Lägenhetsrenoveringen pågår för fullt men vi har ännu inte lagt golvet eller skruvat upp köket. Panik! Men vi ska nog hinna.
Dock kan vi ju glömma att vara färdiga med de båda sovrummen till inflytt, så vi får snällt sova i barnrummet (som vi hittills smart nog inte rört) tills vårt sovrum är klart.
Fast nu har vardagsrum och hall blivit målade åtminstone och så ska golven börja läggas imorgon. Till helgen ska köket upp... Jag håller nästan andan!

Nu har jag i alla fall beställt en fantastiskt fin barnvagn. Vi hade redan köpt en av Dennis faster, men velig som jag är så har jag ju ångrat mig. Hittade en duovagn (jag vet, det säger inte dig någonting. Det är en vagn som har både separat liggdel och separat sittdel) som dessutom hade tillhörande babyskydd (bilbarnstol på svenska).

Jag tycker att den är så SNYGG! Helnöjd än så länge. Tanken var från början att jag skulle åka till Lund och provköra den, men eftersom butiken inte öppnar förrän i slutet på november och de har en leveranstid på 4-6 veckor så kände jag att det var lite väl vågat.
Nu är den i alla fall beställd och jag undrar hur mycket det kommer skramla när polletten trillar ner...

I denna vagn ska vårt barn ligga. 

- Huh?

Imorgon är det dags för glukosbelastning. Klockan åtta ska jag infinna mig på MVC för att dricka någon äcklig sockerlösning och sedan ska jag sitta på röven i 2 timmar och vänta.

För er som inte vet vad glukosbelastning innebär så är det ett sätt att ta reda på om man har eller riskerar att få graviditetsdiabetes. 

Det jag är mest irriterad över är att jag inte får dricka efter klockan 24 ikväll. Groggen kan jag väl för en gångs skull avstå ifrån, men mitt vatten?
Inget vatten alls?! Mina nattliga kisseturer med det obligatoriska stora glaset med kallt vatten då? *gråter*

Jag är redan törstig...

På torsdag går vi in i vecka 30 och bebis når mycket väl upp till mina revben nu. Och det verkar vara himla roligt att peta där! I tre dagar har jag inte kunnat hosta, skratta eller resa mig från soffan utan att kvida av smärta.
Kan ni tänka er en punkt under revbenet där ni har konstant intensiv träningsvärk? Igår gick det så långt att Dennis fick putta upp mig ur soffan efter middagen. Känns ju sådär mindre graciöst! Jag tror att vår bebis ligger och skrattar tyst för sig själv i magen...

... men lite kul ska h*n väl ha i väntan på frigivning!

Nu har vi fått nycklarna!

JA! Äntligen har vi fått nycklarna till den nya lägenheten! Den är vår... Och jisses vad ful den var när alla möbler kommit ut. Jag är glad att det står renovering på schemat!

Köket ska UT UT UT. Väggen mellan kök och vardagsrum ska bort. Nya tapeter i samtliga rum och även nytt golv. Det är inget fel på golven egentligen, men när vi börjar slå ut väggen så kommer det att bli fel på golven... Så de ska också bytas plus att vi ska lägga klinkers i hall och kök. Eftersom väggen mellan kök och vardagsrum försvinner så ska vi ha ett barbord som går ut från väggen och sedan en bit ut i rummet som skiljer av kök från vardagsrum. Min käre Dennis är så uppfinningsrik! Han vet hur en slipsten ska dras.
Toaletten är redan snygg och fin eftersom det gjordes stambyte för knappt 4 år sedan. Och så äger jag ett badkar! Där ska jag ligga med min tjocka mage i vinter.

Idag har vi haft en låååång genomgång i naturkunskap. Och när jag pratar om lång så menar jag 3 timmar för att vara exakt. Fick grepp om det mesta men inte allt och jag försökte i desperation skriva ner extra mycket på de punkter som jag kände mig osäker på. Jag undrade om jag var ensam om att inte förstå och tittade upp. Jag möttes till min förvåning av 46 frågande ögon och 23 munnar formade till fågelholkar. När läraren på nytt förklarade att metall expanderar, och det är därför vi får så kallade solkurvor på järnvägsrälsen när det blir varmt, hörs en liten förvirrad röst som frågar:

"...Sprängs det då..?"

Då fick jag min chans att pusta ut och känna att det fanns de personer i klassrummet som hade lite mer problem än jag att förstå.

När jag kom hem efter en promenad i regnet så tröstade jag mig med en kolakaka a lá Emla

Mördegskaka täckt med seg kola och mörk choklad

Ikväll kommer svärföräldrarna för att inspektera den nya lägenheten. Sedan är väl tanken att vi ska äta ihop och jag är i valet och kvalet om det ska beställas snabbmat eller om man ska kocka själv. Känner mig rätt trött och sleten efter gårdagens bravader. Bakade bullar och kolakakor samt städade, dammsög och våttorkade golven. Efteråt kändes det som om jag hade våttorkat mig själv också! Jag fullkomligt dröp av svett... Katten ska dessutom vara glad att han har nio liv, eller numera åtta, efter att ha sprätt ut sand i hela hallen strax efter att golven hade torkat. Tur för honom att golven åtminstone hade hunnit torka, annars hade han varit nere på sex, sju liv max... Har du någonsin fått klumpbildande kattsand på våta golv så vet du vad jag menar.

60% av graviditeten är nu avklarad!

Imorgon är det dags för detdäringa gårdsbesöket. Håller tummarna för att det blir något bättre väder då!
Och på tal om vackert väder så bidrar jag med denna inspirerande bild:

Av oss tre är det kamelen som gör sig bäst på bild. Det var nog inte hans första turistfoto!

En vecka kvar till lägenhetstillträdet!

Nu närmar det sig minsann! Jag som tyckte det var så långt borta med lägenhet och flytt, och nu står vi och väljer vilken bänkskiva vi ska ha och vilken tapet som kan tänkas vara snygg i vardagsrummet. Herregud, vad tiden går snabbt!
Och ändå inte tillräckligt... Vi flyttar inte in förrän den siste oktober eftersom vi ska renovera allt först så vi slipper bo i allt renoveringsdamm. Igår var vi på IKEA och tittade på de luckor vi valt ut. Hittade en bild som påminner om vårt blivande kök. Samma bänkskiva och svarta kakel, men vi ska ha vit klinkers på golvet istället. Sedan ser ju formen på vårt kök aningens annorlunda ut!

Och bebisen växer och utvidgar mitt midjemått varje dag. Nu sparkar den dagligen och påminner mig om att han eller hon finns. Här om natten fick den oförklarlig energi runt 01.45 på natten och gick bärsärkargång i magen. Har aldrig känt bebisen sparka så hårt! Dennis hade inte gått och lagt sig ännu vid den tiden så jag tror att vårt lilla pyre tar efter hans nattliga rutiner. Eller så drömde han eller hon att denne var en berömd can can-dansare...

Vaknade tidigt idag av att Dennis intagit min kudde och låg så "sött" och snarkade i mitt öra. 07.30 gick jag upp och mornade mig med katten en stund. Sedan fick jag ett ryck och städade av lägenheten. Det var kanske inte så mycket att städa, men ingen hade torkat av golven på ett tag och det började sticka i ögonen på mig...

Nu ska jag och bebis äta frukost! Ikväll ska vi fira blivande faster Emma som idag fyller 24år. Congratz!

Förberedelser inför resan

Imorgon åker jag och pappa till Egypten. Stackars Dennis blir ensam kvar med katten och ska jobba hela veckan. Men tur är väl det? Det gör ju att tiden åtminstone går lite snabbare för honom...

Idag har vi tvättat och jag har börjat skriva packlista. Vad är det nu igen som man behöver ha med sig på en utlandsresa där landets medeltemperatur för tillfället dessutom håller sig runt 40grader i skuggan? Solkräm och baddräkt har jag i alla fall skrivit... Det borde vara det mest väsentliga? Ja, okej, solbrillor också då!
Vi ska bo på ett hotell som heter Sharm Reef i Sharm el Sheikh och vi har minsann slagit på stort med all inclusive. Så jag ska ligga pall hela veckan och bara äta! För eehm, BEBISEN behöver det...

Och på tal om bebisen! Jag höll på att få ett vredesutbrott på den svenska sjukvården i torsdags. Halv tio hade vi tid till vårt tredje ultraljud. TIO ÖVER ELVA fick vi komma in! När de var en halvtimme försenade knackade jag försiktigt på och frågade hur det gick och om de var försenade? Så att de inte hade glömt bort oss! Åååh, det var alldeles snart min tur, försäkrade damen som öppnade. En halvtimme senare upprepas samma procedur med samma löfte om att det snart var min tur. Jag muttrade till Dennis att med deras tidsuppfattning tar det ju säkerligen en halvtimme till! Ack, så rätt jag hade...
När jag väl fick komma in fanns det ingen monitor för mig att titta på, så jag såg inte ett smack. Och inga bilder fick jag heller för läkaren tyckte att bebisen låg för dumt till.
Det enda vettiga jag fick ut av detta var att bebisens hjärta såg hur bra ut som helst och att de nu hade sett allt de behövde. Tro mig när jag säger att detta ultraljud ska strykas ur minnet och istället ersättas med de två BRA ultraljud vi redan varit på.


Ikväll ska det bli middag på La Cucina på Lilla Torg för att säga hejdå till Lina som åker till London i veckan. Trist! :( Jag tänker minsann tvinga hem henne efter nyår för att titta på vårt lilla mirakel! Och om hon är snäll kanske det kommer en stor påse lösgodis från videomix med posten ;)

Som sagt, i kommande vecka är jag inte anträffbar för jag har fullt upp med ligga under ett parasoll vid havet med bebis i magen, solbrillor på näsan, solkräm på kroppen och gratisdrinkar balanserandes i händerna!

Bilder från hotell Sharm Reefs hemsida

Lägenhetsspekulanter och illamående

Körde och handlade på morgonkvisten idag och fick stanna på Härlövs ängaled för att spy. Gick nyligen in i vecka 19 och är nästan halvvägs, så jag blev ju måttligt förvånad när illamåendet slog på igen. Tycker jag har fått in en bra rutin på att hålla illamåendet borta genom att äta frukost direkt när jag går upp. Imorse drack jag ett glas Proviva med blodapelsin, och sen var det ju kört... Blä!

Idag har vi ett par lägenhetsspekulanter som kommer och tittar. Så jag ska ta tag i lite småstädande och putsande nu, det var längesen duschen fick sig en riktig kalkskrubb. Men sen är det inte det lättaste att städa när man mår illa, för nej, det har inte släppt än. Har jag väl åkt på det en dag, sen sitter det i.
Nåväl, katten fångar flugor i alla fall och här är inte särskilt smutsigt heller. Får ta det jag orkar med och som syns ;)

Ikväll ska jag göra en riktigt stek till min älskling med tillhörande morötter, potatis och brunsås. Det är sådan mat som riktiga män äter! Bonnapåg som han är så äter han hellre hemlagad husmanskost än knepiga thaigrytor och flottiga pizzor. Och det finns inget bättre än riktig hemlagad husmanskost :)

Lägenhetsbyte in progress!

Ja! Då har vi äntligen fått besked om att säljaren godtog vårt senaste bud på lägenheten och på tisdag skrivs det nytt lägenhetskontrakt! Vi är så himla glada. Vi fick betala mer än vad vi tänkt oss, men det var det värt eftersom vi aldrig förlåtit oss själva om vi låtit denna lägenhet glida mellan fingrarna.
Dennis har redan ritat upp köket och det blir vita strukturluckor med högblankt svart kakel. Till golv blir det vitt klinkers i både hall och kök. Vardagsrum, toalett och sovrum är redan renoverat även om jag kanske skulle föredragit en annan färg på fondväggen i sovrummet än lila.
Och barnrummet? Det ska jag inreda med en safaritapet som fondvägg och övriga väggar ska vara vita med oregelbundna ränder i samma färger som tapeten. Kanske är ett önsketänkande, men Dennis verkar ha nappat på tanken i alla fall!

Så... För den som är intresserad av vår gamla tvåa, just let us know ;) Men notera att vi bara kommer bo två hus bort och kan komma på besök precis närsomhelst...

Idag har jag städat lite och har fått en stark impuls som säger åt mig att baka kanelbullar. Får se om jag följer mitt hjärtas lust eller om jag får för mig att städa min garderob istället...

Slutet av värmeböljan

Nu har den olidliga värmeböljan äntligen börjat lida mot sitt slut. Alldeles lagom till att jag fick låna pappas BMW cabriolet. Nåväl, det är ju fortfarande varmt!

Idag var jag vid farmor och farfars grav och rustade upp lite med blommor från Solhaga Gardencenter. Måste ju säga att det var väldigt urplockat där, men jag fick ju tag i vad jag behövde. Sist jag var vid graven var allt så uttorkat och dött så det var verkligen tid att plantera om lite.

Nu är där grönt och friskt igen. Gjorde det lite bohemiskt och vildvuxet som farmor brukade ha sin kolonilott. Jag tycker att det är vackrare än stelt ordnade blommor i rader. Hoppas att dessa växter överlever nu i alla fall! Lavendeln som jag satte i början på sommaren var också död nämligen... Men jag lät dem sitta kvar, de kanske går igen. Det är ju trots allt en kyrkogård!

I onsdags bjöd min generösa pappa mig på konsert med The Real Group i Brantevik. Han hade fått gratisbiljetter som han så gärna ville utnyttja. Det är något med Hörbo-genen som gillar gratissaker, så jag var ju inte sen på att tacka ja. Nästa onsdag blir det förhoppningsvis Tommy Körberg. Jag tänker sjunga med i "Stad i ljus" för allt vad jag är värd!
Det var en trevlig tillställning. Pappa bjöd på grillad korv och våffla, och jag förundrades över att pappa inte visste att jag faktiskt inte äter senap. Tur för honom att det inte var någon stark historia... Så det slank ner snabbare än kvickt!

Imorgon är det kalas för storebror Christian som fyller 31 år. Jag håller tummarna för smörgåstårta!

Åh, just det. Jag har sparat det roligaste till sist. Denna fantastiska skyltdocka förgyllde en kväll på Kristianstadsdagarna. Tänk, när t o m skyltdockorna får rövsvett, då vet man att det är varmt...

Knalleland och turistinvasion

Åkte ner till pappa i Simrishamn igår. Redan utanför Vä passerade jag två lastbilar som kom från tivolit i Kristianstad och som uppenbarligen, och detta är rena spekulationer från min sida, var på väg till Kivik och Kiviks marknad. Oh yes. Knalleland it is!
Jag vet inte hur många söndagsturister jag susade förbi på vägen. De ligger och skruttar rundor i sina nytvättade bilar genom Brösarps backar för att begeistrat peka på varenda backe och varenda ko med samma förtjusning. Ja, det är en massa backar. Ja, där finns en massa kor. Stackars Stockholmare, de kan inte ha sett mycket i sina dagar! Skulle en traktor komma dönandes hade de väl fått en hjärtinfarkt.

Vi åkte ner till Ystad och den matmarknad som var där. Ha! Ni som känner till korsningen efter Scan vid Max Hamburgare och Skodej. Gå runt hela korsningen från hörn till hörn en gång så har ni troligen gått längre än den sträcka som krävdes för att ta sig runt matmarknaden. Den var väl förövrigt trevlig med lite ihopplock från världens alla hörn. Där fanns salami, Australiensisk hamburgare, Apfelstrudel, Italienska bakverk, Engelsk fudge och självfallet Langos. Vi köpte 4 bitar fudge och 6 skumgodisar... Voilá! 56 kr! Som hittat.
Dessutom stod några blomsterförsäljare och skrev att "Vi ska hem och hjälpa ARNE!"
Jaha? Tänkte jag förvånat. Jag kände mig manad att lyssna lite till och undrade vem Arne var. Och till sist, efter 10-15 rop hörde jag det:
"Everithink is tio krone!" ÅH! 10 kronor för vilket blomma som helst?! Men var är Arne då? Är det hans blommor de säljer? Stackars Arne, hans blommor var ju dessutom vissna.
Sen badade vi lite i havet som var sådär måttligt kallt, solade lite och gjorde sedan en fantastiskt god grekisk sallad hemma hos pappa! Mycket gott, mycket trevligt!

Här kommer förövrigt lite semesterbilder från Prag som utlovat: