Fettskatt?

Detta var det fånigaste jag hört på länge. Vad skulle det tjäna till? Börjar vi inte bli väldigt ense i världen nu om att det faktiskt inte är fettet som gör oss tjocka, utan att det är allt det vita guldet vi petar i oss i både fast och flytande form som är boven i dramat?
Det är väl bra om danskarna, och alla vi andra, kan köpa riktig mat för att laga våra middagar ifrån grunden. Att höja skatten på smör och fläskfärs tror jag inte kommer leda någonstans. Jag tror snarare att det kommer till att bidra till att de väljer lightprodukter istället för den riktiga varan, och det är redan bevisat att lightprodukter ökar hungern eftersom de ofta innehåller mycket socker (Sockerbomben, 2010). Sockret ger ju dig en blodsockertopp direkt för att sedan köra blodsockret rakt ner i botten vilket gör att du blir snabbt hungrig igen vilket istället leder till att du äter mer.
Bättre vore väl om de istället höjde skatten på godis och läsk så att vi istället för att plocka på oss 1 kg smågodis till lördagskvällen, plockar ut 2 hg av våra absolut favoritbitar. Att vi istället för att dricka 2 liter cola till maten och godiset, dricker en 33 cl burk med andakt precis som vi dricker vin.
Det förvånar mig att ett helt land i dagens upplysta samhälle fortfarande tror att roten till all fetma bottnar sig i fettet. Jag vet att en regeringskommission i Danmark lade fram ett förslag om dubbel skatt på godis och läsk redan 2009. Jag vet inte om regeringskommissionens förslag gick igenom, men idén var i alla fall ett steg i helt rätt riktning. I SVT's dokumentärserie "Landet Brunsås" hade de nyligen ett inslag om just sambandet mellan godis och läsk samt den topp i fetmaepidemin i Sverige som skedde i samband med att detta fanns att tillgå i obegränsad mängd. De gick bokstavligen hand i hand.

Den fettskatt som nu infördes i helgen är ett stort steg tillbaka. Kroppen vet precis vad den ska göra med fettet, det är inte främmande för våra celler. Socker och sötningsmedel däremot har vi inte haft tillgång till särskilt länge och överskottet av socker som vi äter lagras i fettcellerna. Det jag vill säga är, socker gör dig tjock!
Nej, jag skulle kunna babbla på om detta i evighet. Jag ska ju inte påstå att jag inte äter socker. Jag älskar socker. Jag menar, ni som brukar läsa min blogg vet att jag bakar mycket och jag ska ju inte sticka under stolen med att jag mer än gärna smakar på det också. Jag är en riktigt sugar junkie.
Men jag är ju inte dum, jag vet ju att det inte är bra för min kropp. Därför är jag mycket noga med min sons kost gällande socker och fett. Jag tillsätter mycket fett i Victors mat, både i form av smör och grädde. Socker får han däremot inte äta mer än i fruktform eftersom både jag och min sambo anser att han ska skonas ifrån det så länge som möjligt.

Nej, dagens diss går till Danmark. Ät era frikadeller gjorda på fläskfärs och stek dem i smör, med ge fan i kransekagen.

En tanke

Idag finns mina tankar hos de drabbade i massakern på norska Utøya samt de drabbade i bombattentatet i Oslo och alla deras anhöriga.
Det finns inga ord som kan uttrycka det hat mitt hjärta känner för den som ens kan komma på tanken att göra något sådant.
Vem som ska leva och vem som ska dö är ett beslut som ska fattas av makter mycket större än oss, och inte av någon som tror sig vara en bättre människa än någon annan.

Norge, vi sörjer med er!

Åter i barnvagnsdjungeln

Ja, då var vi här igen... Åter till djungeln av barnvagnar i jakten på den perfekta vagnen. Vi har en Brio Sing nu som vi är supernöjda med och hade tänkt att uppgradera den till en 2010:a eller 2011:a då den vagn vi har nu är ifrån 2008.
Men sen slog det oss: Vagnen tar ju bara max 15kg! Är det då lönt att köpa en ny för flera tusen och riskera att vi bara kommer att kunna använda den i några månader?
Victor vägde nästan 11 kg på 5-månaderskollen och på torsdag ska vi till BVC igen. Väger klumpen snart 12 kg, tro? För i så fall finns det ingen anledning att lägga så mycket pengar på en vagn som vi knappt kommer att hinna använda.


Så jag började googla... Googla i blindo efter en vagn som kan passa våra behov. Behöver jag berätta vilket helvete det är? Det känns som om ögonen blöder till sist och mina drömmar vimlar av vagnar, återköp, byten och missnöjdhet.
Finns det någon vagn där ute som:

1. Har vändbar sits så att Victor kan vara vänd emot oss
2. Har ergonomisk sittdel
3. Tar en hög maxvikt
4. Gärna har fyra luftpumpade hjul
5. ...men som har svängbara framhjul

Nej, det verkar det inte finnas. Men vad jag hittat är ett några vagnar som tar hög maxvikt, vilket faktiskt är prio ett, men alla dessa vagnar är framåtvända. Varför? Ja, troligen helt enkelt för att de är anpassade till större barn. Och för att citera Victors nästkusin Elias, 3 år "Han är stor Victor, men han är liten".
Åh, visst är han klok den där Elias. Och han har så rätt!
Det är ett problem många gånger att ha ett barn i storlek med Victor. Allt som är anpassat för hans ålder är han för stor kroppsligt för, men inte själsligt...

Här är de vagnar vi för tillfället spanar in:

Baby Jogger City Elite
Kapacitet: 34kg
Ca pris: 6300kr

Phil and Teds Explorer
Kapacitet: 20kg
Ca pris: 6000kr

Mountain Buggy Swift
Kapacitet: 35kg
Ca pris: 5400kr

Någon som har några tips angående dessa vagnar? För- och nackdelar? Hjälp oss!

Barn och socker

Läste en mycket intressant artikel idag i tidningen Vi föräldrar. Artikeln handlade om alla gottigheter som brukar höra sommaren till och hur vi undviker att stoppa i våra barn för mycket av det vita guldet, eller i mina ögon vita knarket.
Samtalsämnet "barn och socker" har tagits upp flera gånger i mina kretsar den senaste veckan. Ska man, eller ska man inte ge sina barn socker i form av glass, läsk, godis och kakor?
Nej,  jag tycker inte det. Så länge vi kan lyckas hålla Victor ifrån både raffinerat socker och artificiellt socker så är vi glada. Jag ser inte någon anledning till att ge barn exempelvis glass, särskilt inte när de är så unga som Victor. Sockret har en dålig inverkan både på tarmsystem, tänder, hjärna och immunsystem. Socker kan dessutom orsaka astma, bidra till benskörhet, hämma tillväxthormon samt skapa jäsningsprocess i tarmarna och inte minst orsaka övervikt (Sockerbomben - i din hjärna, 2010). Varför då trigga igång sitt barns smaklökar och skapa ett beroende till något som de över huvud taget inte behöver för att överleva?
Victor har precis börjat med fruktpuréer. De vi köpte färdiga ratade han direkt, men några veckor senare kokte vi päronkompott och äppelkompott som han tycker är läskande särskilt nu när en tand är på väg upp eftersom vi serverar det kallt. Men vi stannar också vid det. Fruktkompott någon dag i veckan, men absolut inte efter var måltid.

Ett argument ifrån en vän som är av en annan åsikt, var att det var något socialt runt det hela och att barnen vid 9-10 månaders ålder blir avundsjuka om de inte får ta del av det som bjuds under ett kalas, och att de gärna ville smaka det de vuxna åt.
Det är något jag själv har svårt att hålla med om, då Victor redan idag inte äter det vi äter. Visst, att äta är en social grej och redan sedan barnsben förknippar vi sammankomster med godsaker. Vi lär oss dessutom att vi får socker när vi är ledsna, arga, glada, trötta, sjuka och/eller har ont.
Men tänk! Vi har fortfarande chansen att ändra ett sådant beteende! Han är ju ett barn och vi som föräldrar bestämmer vad han ska äta och när han ska äta det. Vi har suttit på flera tillställningar där det propsat på med både glass och vaniljkräm för att han ska få "smaka", men var gång har vi varit lika envisa med att säga nej.
Självfallet kommer Victor att få ta del av sådan "mat" i framtiden, men för stunden är han alldeles för liten och det är alldeles för tidigt att skapa ett behov som inte behövs.
Ett annat argument jag har stött på som är för min åsikt är att "Ska man ge barnen vin bara för de ser att mamma och pappa dricker det också?", och svaret för alla föräldrar är (eller åtminstone borde vara):
- Nej.
Så det finns alltså helt enkelt saker som barn måste lära sig att acceptera att bara vuxna äter.

Redan innan Victor kom var både jag och Dennis ense om att godis och kakor är för vuxna och inget annat, och om det nu faller sig så att Victor blir avundsjuk på en vän/släkting som får ta del av detsamma så får man helt enkelt ta det utifrån det och fortfarande markera och stå fast vid att det inte är något för honom, utan istället erbjuda honom något som han kan äta. För vilket barn under året förstår egentligen skillnaden mellan en sockrig kemisk sörja smaksatt med vanillin som man utvinner ifrån barrträd och en hemmagjord glass gjord på turkisk yoghurt och fruktpuré?
Och i ärlighetens namn, vilket låter godast?
Första gången Victor ska få äta rent socker är på sin 1-årsdag då han ska få en egen liten hembakt tårta att gegga med, men jag tror starkt att han kommer vara mer fascinerad av själva kladdandet snarare än ätandet.

Vi fimpar i alla fall glassen!
- Hur gör ni?