Två veckor kvar till inflyttning...

Kunde jag varit mer stressad, oorganiserad, nojig och oengagerad? Jisses, det blir ingenting gjort alls känns det som.
Lägenhetsrenoveringen pågår för fullt men vi har ännu inte lagt golvet eller skruvat upp köket. Panik! Men vi ska nog hinna.
Dock kan vi ju glömma att vara färdiga med de båda sovrummen till inflytt, så vi får snällt sova i barnrummet (som vi hittills smart nog inte rört) tills vårt sovrum är klart.
Fast nu har vardagsrum och hall blivit målade åtminstone och så ska golven börja läggas imorgon. Till helgen ska köket upp... Jag håller nästan andan!

Nu har jag i alla fall beställt en fantastiskt fin barnvagn. Vi hade redan köpt en av Dennis faster, men velig som jag är så har jag ju ångrat mig. Hittade en duovagn (jag vet, det säger inte dig någonting. Det är en vagn som har både separat liggdel och separat sittdel) som dessutom hade tillhörande babyskydd (bilbarnstol på svenska).

Jag tycker att den är så SNYGG! Helnöjd än så länge. Tanken var från början att jag skulle åka till Lund och provköra den, men eftersom butiken inte öppnar förrän i slutet på november och de har en leveranstid på 4-6 veckor så kände jag att det var lite väl vågat.
Nu är den i alla fall beställd och jag undrar hur mycket det kommer skramla när polletten trillar ner...

I denna vagn ska vårt barn ligga. 

- Huh?

Imorgon är det dags för glukosbelastning. Klockan åtta ska jag infinna mig på MVC för att dricka någon äcklig sockerlösning och sedan ska jag sitta på röven i 2 timmar och vänta.

För er som inte vet vad glukosbelastning innebär så är det ett sätt att ta reda på om man har eller riskerar att få graviditetsdiabetes. 

Det jag är mest irriterad över är att jag inte får dricka efter klockan 24 ikväll. Groggen kan jag väl för en gångs skull avstå ifrån, men mitt vatten?
Inget vatten alls?! Mina nattliga kisseturer med det obligatoriska stora glaset med kallt vatten då? *gråter*

Jag är redan törstig...

På torsdag går vi in i vecka 30 och bebis når mycket väl upp till mina revben nu. Och det verkar vara himla roligt att peta där! I tre dagar har jag inte kunnat hosta, skratta eller resa mig från soffan utan att kvida av smärta.
Kan ni tänka er en punkt under revbenet där ni har konstant intensiv träningsvärk? Igår gick det så långt att Dennis fick putta upp mig ur soffan efter middagen. Känns ju sådär mindre graciöst! Jag tror att vår bebis ligger och skrattar tyst för sig själv i magen...

... men lite kul ska h*n väl ha i väntan på frigivning!