Sista veckan i första lägenheten

Känns lite vemodigt att lämna den första lägenheten som vi köpt tillsammans och bott ihop i, i snart 4 år.

2005 - Sommaren som förändrade mitt liv!

 Vad tiden går snabbt! Vi hade "bara" varit tillsammans i 1½år när vi köpte denna lägenhet och nu, 4 år senare väntar vi vårt första barn ihop och har nu köpt en större lägenhet. Visserligen bara ett stenkast ifrån vår nuvarande bostad. Det är så nära att vi nästan hade kunnat öppna balkongdörren och kasta in möblerna genom sovrumsfönsterna... Fast med tanke på vilken dålig bollkänsla jag har tror jag inte att det är någon bra idé. 

Hursomhelst så står det kartonger, IKEA-påsar, säckar och plastbackar överallt. Att laga mat har blivit en sport i sig och imorgon åker troligen porslinet också ner i kartonger som mamma roffat åt sig från jobbet.

Vardagsrummet fungerar för närvarande som lagerlokal

Mamma och Hector skulle hjälpa mig att packa men det slutade med att de två stod och fjantade sig i skåpet.

Idag är min uppgift att packa och sortera kläder. Tråkigt! Det blir alltid så uppenbart att man inte är 16 år längre. "Ja, men dessa jeans hade jag ju när jag gick ut nian. Om jag går ner efter graviditeten kan jag ju ha dem igen!"
Faktum är att jag inte kunnat ha dem på de senaste 4 åren trots att jag vägt 20 kg mindre än vad jag göra nu.

Att vara positiv är en sak. Att vara dum är en helt annan. 

Jeansen kastades!

Imorgon kommer mamma igen och hjälper till att packa. Vilken tur att hon hjälper mig! Jag pustar och stånkar som en liten julgris som svalt ett stekt äpple bara jag tänker tanken på att ta på mig skorna. Mina fötter har förvandlats till någon utomjordisk geléklump som kan ta skepnaden av vilken varelse som helst. Här ser ju mitt ben ut att vara tredelat. Turligt nog är det inte det, för då hade jag nog tagit miste på min fot och den bit kassler som ligger i frysen, och serverat den tillsammans med svampsås och kokt potatis.

De snygga strecken ovanför är inte kattklös utan transportskador. 

Från vad? Inte en jävla aning...

Och ja, min vad ser gigantisk ut. Är du så mycket snyggare eller?

Dennis är i full gång att montera upp köksskåpen idag. Innertaket i köket är lagt och idag har elektrikern varit där och gjort plats för spotlights i hallen där det också snart ska upp innertak. Klinkers är lagt i kök och hall, vardagsrumsparketten ska slipas och lackas på torsdag, skjutdörrsgarderoben i hallen ska strax monteras upp och väggen där ska målas en gång till. 

Våra sovrum? De får snällt vänta till sist... Vi ska börja med att sova i barnrummet till vi kommit i ordning med vårt eget för att sedan flytta över våra saker där och påbörja det sista och mest spännande projektet...

....barnrummet!

Om du frågar Dennis så tror jag inte att han är av samma uppfattning. För honom är huruvida vi ska hinna med att kunna flytta in till helgen måttligt mer spännande.

Men ni ska veta hur STOLT jag är över min handy man. Han jobbar 13 timmar om dagen och har inte klagat en enda gång!

Bardisken som skiljer köket från vardagsrummet. Väggkollaget av tapeter som ni ser i bakgrunden utgör väggen för köket.

Och vår älskade lillplutt växer sig större varje dag och älskar att göra sig påmind.

Roligt nog är det bebis som vaknar när jag kallar Dennis namn på morgonen när klockan ringer!

Han eller hon börjar då knuffas och sparkas i magen, och jag hoppas att vår lillplutt hjälper mamma genom att göra detta live på pappas mage om sisådär 10 veckor...

Magen vecka 9

Magen vecka 30