Lägenhetsbilder

Jag tror inte att jag har visat bilderna från lägenhetsannonsen? Vissa av er har ju sett dem via Hemnet, men för er som missat kommer de här. Det tar lite emot att behöva lämna denna lägenhet, men vi ska nog trivas superbra i huset också! Det är duktiga Mathilda Månsson, aka Sweet Colorful Photography, som har tagit bilderna. Den blev såld snabbt, och vi fick en bra bit över vad vi begärt! Så pass att det täcker upp det nya köket i huset, så att vi får pengar över till annat. Bröllop, kanske? ;)

Hall

Victors rum

Vårt sovrum

Oscars hörna i vårt sovrum

Burspråk

Kök

Vardagsrum och kök

Vardagsrum och kök i andra riktningen

Badrum

Balkong

Förskolebesök

Idag var vi och hälsade på hos en utav av de potentiella förskolorna i Tollarp som ligger närmst oss. Bostället hamnade vi på idag, och vi besökte både småbarnsavdelningen och "mellanbarnens" avdelning. De hade stora rymliga ytor med flera rum som de nyttjade på olika vis, såsom vilorum med dansmöjligheter, lekrum, matsal/lekrum, klätterrum och målarverkstad, och dessa utrymmen återfanns på alla avdelningarna. Victors nuvarande förskola har inte de utrymmena, men sedan prioriterar de utelek framför inomhuslek vilket motiverar de mindre utrymmena.
       Barngrupperna verkade väldigt harmoniska och glada, men alla barn var ju inte på plats idag eftersom det dels är påsklov och dels för att 15-timmarsbarnen är lediga på måndagar. Personalen var också trevlig och tillmötesgående, och visade gladeligen runt oss på avdelningarna och i köket, och berättade hur verksamheten fungerade. Ca 5 barn per pedagog hade de, vilket är ganska standard även om man önskat att det hade varit färre barn per pedagog. Rutinerna skiljde sig såklart en del från avdelning till avdelning med hänsyn till barnens ålder, men den avdelning som Victor i så fall skulle hamna på hade liknande rutiner som de Victor har idag vilket jag tycker känns skönt. De hade utevistelse varje dag, vilken vi prioriterar högt! Inte fullt lika mycket för de allra minsta dock.
       Förskolan har en sagoprofil och lägger ner mycket tid på böcker och sagor, som de sedan arbetar vidare med på många olika sätt. Dessutom hade avdelningen för s k "mellanbarn" ett naturrum som de besökte varje vecka som de kallade för sagoskogen, vill jag minnas. Jag tycker det är toppen med naturrum! Dels får barnen följa årstidernas framfart på samma plats, där de kan se hur naturen förändras över tid. Jag upplever också att det skapar en viss trygghet att komma tillbaka till samma plats flera gånger då barnen vet hur/var/när de får leka just på den platsen och på så sätt får lättare för att veta hur långt de får röra sig.

Nackdelarna jag upplevde med denna förskola var framförallt maten. Lättmjölk och lättmargariner var det som serverades till barnen, vilket jag inte alls gillar. Victor får för närvarande fullfeta produkter på sin förskola, och det är här som jag upptäckte de största skillnaderna mellan privat och kommunal förskola. Lättprodukter är tydligen återkommande hos alla Tollarps förskolor fick jag veta, eftersom det är bestämt genom kommunen och deras upphandlingar medan Vildriket serverar barnen fullfeta produkter eftersom de sköter sina inköp själva. Sedan fick jag inte något svar på om de prioriterade närproducerade råvaror eftersom "köksan" inte var tillgänglig, medan de på Vildriket så vitt jag vet köper in närproducerat i största möjliga mån. Detta problem kommer man inte ifrån på någon utav Tollarps förskolor, vilket också gör att detta inte blir något som avgör om vi väljer just Bostället eller inte.
       En annan nackdel var att lokalerna var ganska slitna. Ytorna var välplanerade och väldisponerade, men man kände att det var äldre lokaler som var i behov av uppfräschning. Där är vi också ganska bortskämda med Victors förskola som är relativt nybyggd och därför också superfräsch. Men för barnens del så spelar ju inte det estetiska någon roll, eftersom det inte påverkar verksamheten som sådan. Dessutom ska samtliga förskolor i Tollarp slås ihop till en enda stor förskola vid Bostället med 8 avdelningar (tror jag det var), där de befintliga lokalerna kommer att fräschas upp i samband med detta.

Nästa vecka ska vi besöka Furets förskola, som ligger mitt emot!

Här nedan är bilder ifrån Victors inskolning på Vildriket. Liten har blivit så stor!

Hemmafredag

Fredag idag igen då ja! Inte för att fredagar är något speciellt när man redan är ledig, men det ska bli skönt att få ha sambon hemma några dagar. Idag står städning, tvätt och tvättvikning på schemat. Sånt där jobbigt måste, ni vet. Har ringt ett par förskolor i Tollarp idag också, så att vi kan åka och hälsa på innan vi väljer var vi helst vill ha plats när vi flyttar. Gör ont i hjärtat när jag tänker på att vi måste flytta Victor från den fantastiska förskola han går på nu, men det blir liksom inte hållbart att ha förskola på annan ort hur fantastisk den än må vara. Återanmält mig till högskolan också så att jag kan läsa klart min sista (halva) termin som mestadels kommer bestå av slutpraktik. Men lite flyt kan jag få den i Tollarp, vilket skulle underlätta otroligt mycket. Hoppas på en tjänst där också, men det vågar jag inte uttala mig om i dagsläget!

Ikväll blir det tacomys, precis som övriga Svenssons i det lagom långa landet falukorv. Men det är ju smaskigt! Särskilt med en god, krämig guacamole till. Woop! Imorgon ska vi till Emma med familj i Kågeröd för lite playdate! Eller lite och lite, vi kör ju såklart heldag. Emma lärde jag känna via en mammagrupp på Facebook, och vi har barn i samma årskullar på både den stora och den lilla. Najs! Lite vin har utlovats att medbringa, så det ska vi ordna imorgon innan vi kör. Det gör liksom att det blir lite playdate för mammorna med ;)

Mycket husplanering nu. Barnens lekrum är väl i princip färdigt i huvudet, och deras sovrum likaså. Vårt sovrum är under planering. Fick hem lite tapetprover häromdagen och jisses, vad många val man står inför! Vi ska till huset i nästa vecka och mäta kök, så att vi kan beställa nytt utan att behöva vänta till domedagen på leverans. Ska ta mig en rejäl titt i trädgården med, för att se vad som tittat upp där sedan sist vi såg trädgården i vinterskrud.

Tapetprover, inte riktigt rättvisa färgtoner här dock.

Min söta kokosnöt!

Barnen synksover just nu för en gångs skull, så jag får återgå till städandet så att jag hinner få något gjort idag. Trevlig helg på er!

1 april

Idag har jag och Oscar haft besök av kära Laura. Laura lärde jag känna när jag under en tid hade ett mindre café inne på en hårsalong här inne i stan. Varken caféet eller salongen finns längre kvar, men vänskapen finns kvar och förutom det faktum att Laura fortfarande sköter mitt hår på bästa möjliga sätt så har vi alltid massor att snacka om de få gånger vi ses. Idag träffade hon Oscar för första gången och inkasserade samtidigt en chokladvinst som jag slussat vidare på Facebook. Vi snackade gott i några timmar över några koppar kaffe och lite frökex med ost, i jakten på att försöka hinna ikapp vad som hänt i varandras liv den senaste tiden.

Chokladvinsten som jag lottade ut på nytt via Facebook

När Laura hade gått var det dags att hämta hem Victor från förskolan. Vilket väder de har! Barnen lekte ute som de alltid gör när det är sådana här dagar, och Victor somnade gott på soffan efter lite mellis när vi kommit hem. Oscar somnade också, sådär härligt synkat som det blir ibland, vilket gav mig lite tid att titta på ett avsnitt Glee och mysa i min soffhörna. Nu har vi intagit kvällsmaten som idag bestod av kalops och väntar nu på att pappa Dennis ska komma hem från gården. Långa dagar nu, och vi saknar honom!

Vet att någon undrat över hur det gått med mitt sockerfria liv. Jodå, det gick skitbra! Till veckan innan jul ungefär. Sedan tog det mig enda till i mitten på mars innan jag tog mig i kragen igen. Det är väl trist, va? Hur snabbt man faller tillbaka på samma, gamla dåliga vanor? 16 dagar helt sockerfri idag. Verkligen väldigt strikt, inte ens bär och nötter. Men tror ni jag går ner något? Inte ett jota. Det blir väl tyvärr så när man hoppar mellan olika dieter hit och dit hela tiden. Från högfettkost till lågfettkost och sedan tillbaka på högfettkost igen. Det är inte så snällt mot den stackars kroppen! Hade tänkt börja med lite styrketräning, för jag har så ont i höfter och rygg. Behöver verkligen stärka upp bålen lite! Graviditet och förlossning gör sig verkligen påmint. Kroppen är tung och otymplig nu, trots att det var 6 månader sedan han kom. Och nej, det är inget skämt trots dagen till ära!

Gipsavgjutning i vecka 39, helgen innan Oscars igångsättning.

Oscars dop

Hörrni! Oscars dop! Det har ni ju inte fått ta del av. Det var ju den 1e advent, söndagen den 1 december i Gärds Köpinge kyrka. Faddrar var min bror Anders och hans blivande fru Moa, samt min svägerska Emma som dessvärre inte kunde medverka då de vid tidpunkten hade en 2-veckors bebis hemma. Det var just första adventsgudstjänst, och vi valde psalmerna "Ett barn av Davids hus" som passar så bra i juletid samt "Du vet väl om att du är värdefull". Underbar psalm! Efter gudstjänsten bjöd vi på julmackor som brorsan, Moa och min svärmor så snällt hjälpte till med att svänga ihop medan de övriga gästerna minglade med lite glögg och pepparkakor. Till kaffet bjöds det på hembakat, såklart, i form av tårta, cupcakes, cake pops, korskakor, mjuk pepparkaka och lussebullar.

Och massor av fina gåvor fick han, får lilla Oscar. Förutom alla vackra gåvor, fick han även tre vackra namn.

Jan Einar Oscar

Jan, efter barnens underbara och kärleksfulla farfar.
Einar, efter min fantastiska, kreativa och roliga morfar. 

Oscar, efter farfar Jans farfar (men det visste vi inte när vi valde ut namnet). Egentligen valde vi Oscar för att vi tycker det är vackert, att det sedan visade sig vara ett familjenamn var bara pricker över i.

Här kommer en harang med bilder!

Oscar med sina faddrar; min bror Anders och hans blivande fru Moa.

Morfar Einar, som Oscar fått sitt mellannamn ifrån.

Farfar Jan, som Oscar fått sitt första mellannamn ifrån. Här tillsammans med kusinen Albin!

Faster Emma, som är en utav faddrarna, tittade in som hastigast under lunchen. Här tillsammans med sin och Dennis moster Jessica.

Fotografen Lina tillsammans med Oscar!

Husägare!

Ja, nu är det ändå ett tag sedan som vi skrev kontrakt på vårt hus. Men vi är fortfarande lika mycket husägare som då! Till Tollarp bär det av. Äntligen hittade vi vårt hus. Det är kanske inte vårt "leva och bo för alltid"-hus, men det är ett perfekt nybörjarhus med lagom yta och lagom trädgård i en by som verkar ha det mesta. Två förskolor precis runt hörnet, naturnära, två mataffärer, 2 grundskolor, bra kommunikationer, barnaktiviteter och t o m bowlinghall erbjuder denna lilla by och säkert mer. Vi får tillträde i maj, men ska spendera 1½ månad med att renovera för att sätta vår egen prägel på det då det mesta är original från 80-talet. Allt förutom badrum är original från 80-talet. Så just nu är det en hel del inspirationsgooglande, inredningstidningsbläddrande och renoveringsplanerande. Och herregud, vad roligt det är! Har redan inrett rummen i mitt huvud, även om jag vet att jag kommer ändra mig femtioelva gånger. Men vem bryr sig? Vi har äntligen köpt hus! Sista sommaren i lägenhet, utan möjlighet till egen trädgård, är spenderad. Denna sommar börjar denna familj sitt husliv.

Och i sommar har jag redan planerat att måla staket, pula i rabatter, anlägga trädgårdsland, inreda altan och bara allmänt njuta av att mina barn kan leka ute när vi känner för det. Just ja, en sandlåda har Victor begärt också. Och en pool. Och en grävmaskin. Och en rutschkana. Vi får väl se hur mycket vi kan tillgodose de behoven, haha! Men han längtar så till "sin trädgård", och jag kan inte annat än hålla med. Ser dessutom fram emot att se vad som växer upp i vår lilla trädgård då det var snö när vi köpte det. Två äppelträd finns där i alla fall, och även ett plommonträd. Det är en bra början!


Det är knappt lönt för mig att visa er bilder på alla rum och sådär, för de kommer ändå inte se ut så när vi flyttar in. Men en liten sneak peak bjuder jag på! Badrummet ska vi inte renovera, men köket ryker. Om jag säger vita, lantliga luckor och marmorbänk så är det nästan så att det vattnas i munnen!

Oscar 6 månader

Idag blir vår lille älskade grabb 6 månader. Och så underbar han är! Så bubblig och sprudlande, glad och solig som en vårdag. Igår satt han alldeles själv för första gången! Han utvecklas hela tiden i en rasande fart. Vänder sig från mage till rygg och vice versa, skiftar leksaker mellan sina händer, sträcker sig efter saker, har upptäckt både händer och fötter, och snart kryper han nog också så som han putar med rumpan i vädret. Han har börjat äta riktig mat och har även provat välling, så snart är all ersättning ett minne blott. Sover gör han också så fantastiskt bra, nästan så bra att jag inte vill berätta det för er. Men för att trotsa jantelagen kan jag berätta att han somnar vid 19-20 på kvällen och sover till 7-8 på morgonen, och har så gjort sen... Ja, han var knappt 3 månader? Underbara unge! Eller ungar, för Victor är världshistoriens bästa storebror.

Sockerbomben.

Håller på att läsa en bok. The Story of MarsipanEmla kunde titeln likväl ha hetat. Jisses!

Jag vet att jag är lite off, men jag kommer tillbaka. Det är mycket nu! Husköp, lägenhetsvisningar och lägenhetsförsäljning. Och så en vardag med två barn däremellan. Och just nu, lite självinsikter:

Alla dispyters bästa ingrediens - En ursäkt

Med hänvisning till mitt tidigare inlägg om Hembakats oetiska journalistmentalitet, vill jag nu även ta tillfället i akt att nyttja den oerhörda hastighet som sociala medier kan åstadkomma, och be er att framföra även den ljusa sidan av denna dispyt.

Under kvällen fick jag ett samtal från ett okänt nummer. På andra sidan var det tidningen Hembakats chefredaktör Eva Nordlinder, som tagit sig tid att ringa upp mig personligen till följd av den diskussion som har ägt rum på deras Facebooksida. När jag förstod vem det var som ringde så spände jag mina axlar, drog in en stor nypa luft i mina lungor och samlade snabbt kraft till att försvara mina ståndpunkter, men när Eva mjukt inledde samtalet med att be om ursäkt för aktuella diskussionen nämnd ovan kunde jag sakta men säkert sänka ner mina axlar och blåsa ut den där luften igen. Här kom samtalet jag väntat på sedan förra lördagen. En ursäkt.

En ursäkt som fortsätter med att förklara att även om redaktionen inte har gjort något olagligt eller brutit mot någon copyright, så var receptet sånär som identiskt med mitt och var också taget därifrån, enligt Eva. Yrkesetiskt borde vederbörande journalist, Linda Andersson, ha funderat ett steg längre innan hon publicerade ett så snarlikt recept med likartad beskrivning och identiska kakor, menar jag. Ett litet samtal eller mail där Linda frågat efter ett godkännande från mig hade varit hur trevligt som helst. Detta gjordes alltså inte, och när tidningen damp ner i brevlådan med mina kakor publicerade växte en stark önskan om en ursäkt inom mig som i sin tur utgjorde grunden för hela konversationen med Hembakat på deras Facebooksida.

Vi är alla mänskliga och ibland blir det helt enkelt fel, men när konversationen fortlöpte på det sätt som det gjorde så urartade den diskussion som från början var en vänlig strävan efter en ursäkt, till en frustrerad och infekterad debatt om vem som gjort rätt eller fel i sammanhanget, förklarade jag för Eva. Jag och Eva kom överens om att en konversation som figurerar i en text där inte sinnesuttryck eller tonart i röst framgår, snabbt ger upphov till att mottagaren upplever avsändaren som snarstucken, som Eva uttryckte det. Sociala medier är både till en för- och nackdel i situationer som denna. När någon som nu i mitt fall känner sig felaktigt behandlad och vill nå andra med sitt budskap, så sprids detta snabbt. Men det är också så att sådana här konversationer lika snabbt växer till en häxjakt mot någon som inte förtjänar det.

Händelsen blev av mig anmäld till Yrkesetiska nämnden med hänvisning till nedanstående punkter:

11. Beakta upphovsrätten vad avser text och bild och ljud.
12. Ange källan när en framställning huvudsakligen bygger på annans sakuppgifter.

Yrkesetiska nämndens yrkesregler

Jag har nu efter samtal med Eva Nordlinder dragit tillbaka min anmälan, eftersom jag upplever att mitt budskap har nått fram. Syftet med hela denna diskussion med tidningen Hembakat har varit att understryka vikten av att tänka yrkesetiskt, och ta hänsyn till de etiska regler som faktiskt finns och som bör efterföljas. Så som jag förstod Eva så har journalisten Linda Andersson tagit till sig mitt budskap och kommer i fortsättningen att tänka till lite extra innan hon publicerar recept som så uppenbart kan spåras till någon annans kreativitet. Jag vill inte att Linda på något sätt tar händelsen personligt, utan jag hoppas att hon kan se det ur ett helhetsperspektiv där hon kan tänka sig in i liknande situation och hur hon själv hade agerat i en sådan. Vi står ju trots allt alltid oss själv närmast.

Jag och tidningen Hembakat har alltså numera ingenting otalt med varandra. Vi har rett ut vår dispyt och fått lägga fram våra ståndpunkter i ett trevligt och sakligt samtal, där jag även fått den ursäkt jag från första början strävade efter. All eloge till tidningen Hembakat som tagit sig tid att reda ut diskussionen personligen med mig där en hjärtlig ursäkt framförts på ett mycket professionellt och yrkesetiskt sätt.

- Emelie

 

Hembakat - Tidningen som missade att lägga till en knivsudd etik i "sina" recept

Igår morse stod jag i sedvanlig ordning och gjorde frukost till mina pojkar. Oscars vatten åkte in i micron på de vanliga 30 sekunderna, och medan jag stod där och väntade landade ögonen på det senaste numret av Tidningen Hembakat. Plötsligt fastnade blicken vid en bild längst upp i högra hörnet, och jag vaknade hastigt ur min morgonkoma. Det är ju mina lejonkakor! Hastigt bläddrade jag fram till sidan 40 i Hembakat Nr 1 (2014), och döm om min förvåning när kakorna jag fann där var identiska med de jag publicerat här i min blogg för 2 år sedan. Jag tittade igenom recept och beskrivning, och receptet var halverat och beskrivningen något omgjord. Men det var samma tips, samma design, samma ingredienser och t o m samma inköpshänvisning. Irriterad gick jag och gav mina barn frukost, och så fort jag fick chansen skrev jag till tidningen på deras Facebooksida.

Tidningen Hembakat, Nr 1 2014

Tidningen Hembakat

Tidningen Hembakat

Del utav mitt recept

Följande konversation ägde rum, där min frågeställning var "Brukar ni publicera andras recept utan att personen blir tillfrågad? Blev måttligt förvånad när jag hittade mitt egenskapade recept på sonens lejonkakor i er tidning... (länk till mitt recept på lejonkakor)"

• 

  Hembakat Hej Emelie! Det finns ingen copyright på recept och det är fritt att inspireras från bakverk och recept på internet. Hembakat liksom många andra som bakar och publicerar recept (t ex bloggare, andra tidningar, tv, bakboksförfattare osv) inspireras hela tiden av varandra och det är tillåtet och fantastiskt kul att man kan göra det. Kakorna du bakat är urläckra och det är svårt att inte vilja göra dem. Hembakats recept sprids hela tiden på internet och det är underbart att det sprids bakglädje med dem. Ha en bra dag önskar Hembakat!

  Gilla · Svara · för 7 timmar sedan
• 

  Emelie Hörbo Nej, jag vet att det inte finns någon copyright på det. Men det känns väldigt oetiskt att ta någons design rakt av utan att ha frågat först. Just dessa kakor designade jag till min sons 1-årsdag då vi hade djungeltema. Jag designade dem och bakade dem endast en gång i just detta avseende. Det är väl trevligt att ni inspireras av andra, men när ni till och med använt er av mina inköpshänvisningar så blir jag lite irriterad. Googla på "Lejonkakor" så får ni se vad ni hittar! Första googleträffen är min blogg, och första bildträffen är bilderna FRÅN min blogg. Ett litet mail från er där ni frågar om det går bra att publicera detta hade varit etiskt av er, istället för att bara halvera receptet och skriva om beskrivningen (som dessutom innehåller samma tips och trix som i min beskrivning).
  
  Jag blev faktiskt besviken på er tidning nu. Jag förstår ju nu att merparten av alla era recept är tagna direkt från bakbloggar med lite modifikationer så att ni inte ska riskera plagiat. Då googlar jag hellre min inspiration på internet hädanefter, än betalar pengar för en färdig "googling" i tidningsformat.

  Gilla · 7 · för 7 timmar sedan

  Innan Hembakats svar publicerades, kommenterades inlägget av privatpersoner. Läs mer här.

  
  

  • 

    Hembakat Det är tråkigt att inläggen här har fått det att låta som om vi på Hembakat stjäl recept hej vilt. Så är verkligen inte fallet. Vi jobbar hela tiden med att skapa nya recept. Men som det tidigare står här så är det ingen copyright på recept. Ingen kan säga att jag t ex uppfann drömmen eller kolasnitten. Och alla grundrecept går det att att göra en twist på – det är bl a så nya recept uppkommer. Genom att vi lägger till och drar ifrån skapas nya favoriter. Vi hade bestämt på redaktionen att ha ett inslag med djuriska kakor för vi hade bakat zebrakaka och tigerkaka (som sedan fick bli tigermuffins för att det skulle kännas lite nytt). När vi tittade runt dök Emelies kakor upp. Men vi googlade även på lioncookies och då kommer massvis med liknande kakor upp så då kan man lätt undra varifrån Emelie fått sin inspiration... Det är jättetråkigt att det blivit så här och vi ber tusen gånger om ursäkt om Emelie känner sig orättvist behandlad.
• 

  Hembakat Emelie, vi googlade lejonkakor och lion cookies och fick upp massor av liknande lejonkakor som du bakat. Din kakidé är inte unik. Vi köper ofta våra bakprylar- och produkter från Strössel & annat. Receptet är inte halverat från ditt recept utan en degvariant som är vanligt förekommande.

  Gilla · för 24 minuter sedan · Har redigerats
• 

  Emelie Hörbo Så ni menar att det är en slump att era kakor är identiska med mina (och mitt recept samt inköpshänvisningar), där formuleringar som "Vem kan motstå dessa spröda, små sötnosar med smak och citron och choklad" och "Måla dit mun och morrhår med en penna med ätbart bläck. Det går att använda chokladkristyr till ögon, nos och morrhår om man vill" skiljer sig kraftigt ifrån mina formuleringar som lyder "Vilket barn kan motstå dessa små sötnosar" och "Måla dit pupiller, morrhår och mun med en svart matpenna. Det går att använda sig av färgad kristyr också om man hellre vill det!".
  Nej, det är dålig stil. Det är min idé rakt av, och nu har ni plötsligt inte vett att stå för det heller. Nej, det är inte copyright på recept, men detta är oetiskt! Tror inte att någon kan påstå att man inte kan dra tydliga kopplingar mellan mitt recept och ert, där ni starkt hävdar att ni "bara hittat inspiration".

   
  
  

  Jag kommer härmed att säga upp min prenumeration på Hembakat. Googla recept kan jag göra själv, och då vet jag också vem som ska ha cred för det! Om det är så lätt att driva en tidning som att "Googla-copy-paste", så kan jag lätt försörja mig på en baktidning jag också. Nej, dålig stil är vad det är. Och fruktansvärt oetiskt. Bojkotta tidningen och använd er av något avsevärt billigare, dvs internet, som går att nyttja i betydligt större utsträckning än till bara "kakinspiration". På så sätt sparar ni 64:90 kr, som kan användas till något mycket trevligare än en "googling" i tidningsformat.
  

I'm on that new diet

Ja, ni kanske undrar hur det gick med min sockerfria jul? Det gick kanon! Fram till själva julveckan ungefär... Gick ner drygt 4 kg på 3 veckor, vilket är kanonbra. Men sedan kom julen, och mellandagarna, och nyår. Och januari. Och jag är fortfarande inte tillbaka på rätt spår. Någon som känner igen sig? Tack och lov har jag inte gått upp alla 4 kg som jag gick ner, men om jag inte tar mig i kragen snart så kommer jag att göra det.

Jag behöver en liten spark i baken, minsann. Det är ju så lätt att gömma sina mammakilon under bylsiga tröjor och duniga vinterjackor. Men det som göms i snö kommer fram i tö, och tro det eller ej så kommer det ju att bli sommar igen. Någon supersmal überfit småbarnsmamma lär jag inte bli, men det hade ju varit skönt att gå ner alla mammakilon åtminstone. Har bara 4 kg kvar av Oscars kvarlevor, men efter det så har jag ytterligare 10 kg efter Victor. Med Oscar gick jag tack och lov inte upp "mer" än 16 kg, men med Victor gick jag upp 28 kg. Och hade 10 kg kvar utan dem när jag blev gravid med Oscar. Huja... Får väl vara glad att jag dessutom vägde mindre på förlossningen med Oscar än med Victor, trots sämre utgångsläge. Någon som vet någon diet som förespråkar dubbeldaim och ostbågar?