Egentid

Här sitter jag ensam i soffan och kuckilurar. Har lämnat stora pojken på förskolan och den lille ligger och sover. Vi har hunnit inom affären med och inhandlat fjädrar så att vi kan klä påskriset när det väl kommer in. Nu sitter jag som sagt här för mig själv och kollar på Glee och raderar gamla bilder på mobilen. Hittade en bild från i slutet av min graviditet med Oscar, och jag började genast klappa mig lite på min tomma sladdriga mage. Saknar den där kulan ganska ofta. Tänk så vacker den är, oavsett vad man tyckte just då när man var stor, trött och less. Det blir nog en bebis till trots allt! Men den karamellen ska vi spara ett bra tag till.

Visst är det fantastiskt vad kroppen klarar?