Brainstorm

Idag har jag suttit och ringt en massa samtal. Samtal som jag helt och hållet inte haft en tanke på. Det är så mycket som ska fixas innan flytten! Nu har jag ringt och begärt flytt av vår el, skrivit oss på ett nytt elnät och avslutat det andra, anmält nya ägare till VA-kontoret, anmält nya ägare till renhållningen, bekräftat vår villaförsäkring, bett om att få papper och sjukdom- och olycksfallsförsäkring hemskickat gällande mig (för nej, jag har ingen mer än via hemförsäkringen), bett om att få papper gällande livförsäkring på båda hemskickat...

Alltså, livförsäkring. Man vill ju inte ens tänka på det där. "Hur mycket pengar ska mina barn och man få om jag dör". Om jag dör. Tänk om jag dör ifrån mina barn?! Ska då någon kostymnisse komma och säga "Såja, såja!" och sedan prega upp 1 miljon under hakan på dem följt av en klapp på axeln? Blä. Hela det här "flytta, fixa och ordna"-stohejet tar rätt mycket på nerverna och tankarna snurrar. Blir lite som ett uppvaknande. När fan blev man så vuxen? Livförsäkring, husägare, sophämtningsabonnemang... Say what? Victor sitter just nu och ylar om att han "Vill flytta till hus nuuuu!". Jo, älskling. Jag lovar. Vi ska. Jag försöker förklara att det är mycket som ska ordnas innan, och Victor lugnar mig med att vi bara ska ha med hans leksaker, nycklar och lillebror. Och kanske bananerna också. Jodå, men då kör vi!

Om ett år är ingenting i mitt liv sig likt. Ja, bortsett från att jag har mina barn och min älskade Dennis kvar om gudarna vill. Men om ett år sitter vi i ett nytt hem, i en ny by, med nya grannar, nya jobb, ny förskola och säkerligen några nya vänner också. Just ja, det får jag ju inte glömma. Mina vänner har jag ju såklart också kvar! Och min familj! Men ni vet, allt det där praktiska och vardagliga kommer att förändras. Känns både ledsamt och roligt på samma gång. Man blir ju så trygg i sin tillvaro, även om jag håller på att kräkas av lägenhet och ledighet. Det blir så instängt och ensamt. Vill komma till min egen trädgård. Pula med saker hemma, se hur det växer och förändras utanför mitt fönster. Saker som jag skapat med mina egna händer. Och att äntligen få ta min examen och börja jobba! För tro det eller ej, jag är rätt mätt på att gå hemma nu. Finns väl dock en risk att jag snarare längtar ifrån lägenheten till huset mer än från ledighet till arbete. Men ändå.

Ja, ni hör ju. Tankarna är all over the place. Och så har jag mensvärk också. Men jag tror vi har bestämt oss för vilken soffa det blir i alla fall!

En del utav vår trädgård.