Snöig födelsedag!

Idag fyller mitt hjärta 23 år. Det firade vi genom att inleda morgonen med nybakta scones och tända ljus. Hur han inte kunde vakna när jag dunsade ur sängen och in i köket i morse är ett under. Där stod jag och skramlade med decilitersmåtten och väsnades med plåtar. Trodde först att han låtsassov av ren sympati, men icke! Han sov...
Fantastiskt eftersom vi sover i vardagsrummet och jag stod i köket som pga den öppna planlösningen gör att det är ett enda stort rum. Han blivit mycket mer lättväckt än tidigare och jag var väldigt förvånad när han en natt vaknade när jag fick akut kramp i vaden. Där stod jag och skulle upp och kissa när krampen infann sig och när jag står och gnyr av smärta sätter han sig upp och frågar vad jag gör.

- Ja, kissar gör jag inte i alla fall!

Fast man får ju vara glad för det lilla...

Vaknar av att gravida flickvännen jämrar sig = BRA

Vaknar inte av att flickvännen lagar överraskningsfrukost = BRA

Det motsatta skulle ju inte vara så önskvärt!

Att dessutom inte vakna av att gravidosaurusen till flickvän försöker ta sig ur sängen är också ett under! Försök du att resa dig ljudlöst med denna packning på magen...

Borde nästan rita ögon, näsa och mun på magen så blir det till en groda!

Satt på en helt meningslöst föreläsning om en avhandling som en utav våra svensklärare skrivit. *Snark* Tanken på att "nu kunde jag legat i soffan och slumrat" slog mig flertalet gånger. Just nu är jag väldigt trött men har dessvärre lite saker att uträtta idag. Idag har jag 20 snögubbar i marsipan att göra. Tomtarna och grisarna är klara och änglarna räcker inte marsipanen till. Om jag inte ska göra dem röda förstås... Chefen har beställt 80 marsipanfigurer och som tur är har jag fått lov till att göra dem hemma. Tror minsann att mig rygg gått av på mitten om jag hade behövt stå nere i bageriet i så många timmar i streck. 

Sedan ska jag baka kladdkakorna inför lördagen. Ju längre de står, ju bättre blir dem! Eller ja, allt är relativt. Men 2 dagar är relativt lagom!

Ikväll blir det födelsedagsmiddag hos Dennis föräldrar. Svärmor föreslog planka på restaurang, men bonnapåg som han är så ville han ha stek med sås och potatis. Är han inte söt? 

Och på tal om söt så har jag ju lite kakor att baka inför det stundande kalaset på lördag också... Vetebröd har jag beställt på jobbet tillsammans med några smörgåstårtor. Jag som var så övertygad om att jag skulle göra all mat och fika själv, men ibland får man väl se sina egna begränsningar. Bara tanken av att jag måste baka två kladdkakor och göra 20 marsipanfigurer idag får mig att vilja lägga mig ner och sova i hundra år.
Var har min ork tagit vägen? Tror minsann att dendäringa filuren som ständigt får min mage att se ut som Brösarps backar har något med saken att göra.

Marsipangris med inspiration från Marsipanskolan

Marsipantomte med inspiration från Impoline

Vecka 35

Nu ökar man snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till fostret, som nu väger ungefär 2400 gram. Det har blivit knappt 47 centimeter långt.

Fostret har lagt på sig mer fett. Huden är tjockare och har fått en ljusrosa färg. Det ulliga hår som tidigare funnits på kroppen är borta, och huden är täckt av rikligt med skyddande fosterfett. Om barnet skulle födas nu kan det vara så insmort att huden är vit och kletig av allt fett. Fettet gör att huden blir mycket mjuk.

De flesta barn ligger med huvudet nedåt. När barnet har ställt in sig på rätt sätt känner många en lättnad. Nu börjar det bli mer verkligt, snart kan barnet komma. Livmodern har vuxit sig så hög att den når upp under revbensbågen.

Plötsligt förstår jag varför katten inte vill vara hos mig...