Oscar 2013-09-27

Den 27 september klockan 23.26 föddes äntligen vår älskade Oscar en vecka tidigt med hjälp av igångsättning. Han vägde 4450g och var 53cm. Helt perfekt!

Jan Einar Oscar
2013-09-27
4450g & 53cm

Tillväxtultraljud

Det börjar hända grejer! Vi var på tillväxtultraljud i veckan och lillebror ligger bara 18% över snittet i dagsläget och beräknas att väga kring 4500g när han föds. Dock sa inte den första tillväxten så mycket, sa barnmorskan, eftersom det är tillväxten mellan detta ultraljud fram tills nästa som är av värde. Det är ju först nu som de verkligen börjar lägga på sig! Men tänk, tänk om lillebror bara väger kring 4500g? Det borde ju rent krasst sett gå hur snabbt som helst när han ska ut. Dock låg han med rumpan ner, och tar han sig inte i kragen och vänder på sig snart så får jag aldrig veta om det skulle gått snabbare denna gång. Vändningsförsök när man väntar stort barn är uteslutet menade min barnmorska på, och det blir i så fall ett planerat snitt. Inte alls vad jag vill, men det viktigaste är att lillebror kommer ut frisk och hel. Men vi hoppas att han vänder på sig i alla fall! Om 3 veckor är det dags för nytt ultraljud, då får vi både se om han har vänt sig samt hur mycket han har lagt på sig. Spännande!

Vecka 33

Det har blivit snålt med uppdatering här inne, men en magbild från vecka 33 kan jag ju underhålla er med!

Vecka 14 vs vecka 26

Lillebror i magen

  





Bild tagen igår, då jag gick in i vecka 22. Han sparkar på hejvilt därinne nu, mitt lilla gryn!

I vecka 22
Fostret har fortfarande slutna ögon, men kan se ljus och mörker genom de tunna ögonlocken. Forskning har visat att synen börjar utvecklas redan i slutet på första trimestern, och att den nu börjar fungera. Vikten har ökat till 450 gram, längden till 27 centimeter.

Fram till ungefär mitten av graviditeten växer foster ganska lika. Det är därför ultraljudsundersökningen som ger ett ungefärligt förlossningsdatum görs före vecka tjugo. Efter det börjar de individuella skillnaderna synas tydligare. Vissa barn ska bli långa och smala, andra kortare. Fostrets vikt påverkas dessutom av vad kvinnan äter under sin graviditet och hur hon lever.

Källa: 1177.se

Långhelg!

Vi håller långhelg här hemma! Eller ja, jag och Victor åtminstone. Pappa Dennis får jobba som vanligt idag. Men igår var vi lediga tillsammans, och då passade vi på att åka ut till mina morföräldrar för att berätta att det är en liten pojke i magen. De vet redan att jag är gravid, men de kunde gott få veta att det blir en lillebror. Det är babyboom i släkten nu! Mormor och morfar ska få inte ett, inte två, utan tre sprillans nya barnbarnsbarn i år. En utav dem har de redan fått, en liten Astrid. I juli kommer nummer två som förväntas bli en liten Alice, och i slutet av september/början på oktober så kommer en liten pojk som ska få heta.... Nä, det avslöjar jag senare ;)

Ute hos mina morföräldrar var vi ja, som sagt. Morfar lärde Dennis att tälja en visselpipa utav rönnträd, medan Victor vattnade gammelmormors rabatter. Under besöket dök både min moster och hennes man upp, och senare kom mina två morbröder. Det är en bra portal där hemma hos mina morföräldrar, all information strömmar därigenom. Tack vare mormor vet vi allt om varandra trots att vi inte ses så ofta, haha!

Mormor tyckte jag skulle plocka mig en bukett tulpaner, för hon har hela rabatten full. Och vilka tulpaner sen! Köpetulpaner, släng er i väggen! 

Ikväll ska vi på middag och bio, Dennis och jag. Ironman 3 är det tänkt! Victor ska få besök av farmor och farfar, men det har vi inte avslöjat än. Vi tänkte det kunde bli en trevlig överraskning för honom när de ringer på dörren ikväll...

Magjämförelser

Här har vi lillebror i magen vecka 19

 

Och här är en bild från vecka 25 med storebror!

Har en känsla av att det blir en stor pojk denna gång med! När vi var inne och gjorde ultraljud bokades det även in två stycken tillväxtultraljud, så kallade TUL. Jag frågade barnmorskan då vid vilken vikt som en förlossning sätts igång vid, och döm om min förvåning när barnmorskan sa att jag utan problem kunde föda ett barn på 6 kg eftersom mitt första barn var så stort. Helst inte, svarade jag henne. Har skitit ut en hörnsoffa innan och hade planerat att bara klämma ut en divan denna gång. Men vad jag fick veta så var ingenting under 5 kg anledning till igångsättning för min del... Så det är bara att ta fram, beundra och dystert packa ner alla 50/56-plagg denna gång också och istället se till att packa ner storlek 62 i BB-väskan direkt. Börjar fundera på hur stor jag kan tänkas bli denna gång med, huaaa! Tur att man får något så fint på slutet ;)

En liten överraskning!

Victor ska få en lillebror!

Fred & Wilma

Här är familjens senaste tillskott! De kom till oss för två månader sedan via Kattkommando Syd. Stackarna hade redan haft 3 hem, och var bara 6 månader gamla. De hade tagit sig in en källare när vintern var som strängast för att söka skydd. De var väldigt magra och skygga när vi fick dem, men nu är de harmoniska, tillgivna och trygga. Och framförallt lite tjockare!

Sportlovsvecka

Ja, livet går vidare trots sorg och sjukdomar. Känns som om denna vecka bara flugit förbi. Imorgon är det 25-årsfest för min kära vän Jennie och hennes sambo, och på söndag ska vi på kalas hos Dennis farmor och sen även hälsa på hos Victors faster Emma och kusinen Albin. Albin fyllde 1 år för ett par veckor sedan, men vi har inte hunnit fira honom på grund av allt sjukdomshelvete vi har haft här hemma.

Idag var jag och Victor en tur på stan med Linda och hennes dotter Mathilda. Vi tog en sväng inom Barbacka där barnen fick leka av sig och vi snacka av oss, sedan en liten fika på stan. Annars har inte veckan bjudit på så mycket. Känner mig inte sådär världsintressant idag!
Fast det är klart, vi har ju fått tillökning i familjen av två bebisar... Men mer om dem sen. Lite mystik får jag väl susa runt i?

Nu ska jag och sambon titta på "Life of Pi" och moffa godis från Hemmakväll. Omnomnom :)

Mitt livs värsta vecka

Veckan som gått måste vara den värsta veckan jag varit med hittills. Victor inledde med magsjuka, som övergick i hög feber, hosta och snorighet. Dennis fick influensa. Katten fick avlivas hastigt och lustigt efter en tids sjukdom. Och igår var vi inne på akuten och fick bekräftat att Victor har dubbelsidig lunginflammation orsakad av virus. Lunginflammationen hade spridit sig till båda öronen, vilket då även hade gett Victor dubbelsidig öroninflammation.

Så igår kväll väntade jag bara på att klockan skulle slå tolv så att jag kunde lämna den veckan bakom mig. Hur det än är så kan denna vecka bara bli bättre, även om den fortsätter med sjukdom och VAB.

Imorgon ska jag i alla fall till skolan då vi har laborationer som är obligatoriska, så Dennis får vara så snäll och stanna hemma. Eller ja, eftersom han har influensa så är han så illa tvungen att vara hemma i vilket fall, men han blir så illa tvungen att dessutom ta hand om ett sjukt barn.

Jag har *ta i trä* klarat mig undan med blotta förskräckelsen. Jag fick en släng av Victors magsjuka, men det varade bara en eftermiddag/kväll. Annars har jag bara fått lite nästäppa och hosta. Nu ber jag till högre makter om att få hålla mig frisk, för nu orkar jag verkligen inte mer. Enough is enough.

Mitt hjärta det slår farväl

Flyg iväg in i det eviga, 

för det är där du bor.

Vi tar farväl, men snabbt är nog bäst

mitt hjärta det slår farväl.

Åh, vad jag vill att du stannar här!

Men tro mig käre vän,

 det blir bättre för dig där.

Flyg iväg, nu är du fri min vän,

du är frisk och du är kry.

Så, hej min vän, 

hej min vän, 

spring iväg

hopp iväg 

flyg iväg

Hector 

3 maj 2007 - 7 februari 2013

Onsdagen den 6 vabbruari

Idag är jag och Victor hemma. Han fick feber igår som sagt, och jag har varit rätt hängig jag med sedan jag fick en släng av hans magsjuka i måndagskväll.

Och katten... Ja, katten är ett kapitel för sig. Han luktar så illa! Och så tycker han så synd om sig själv. Han praktiskt taget ligger ner och kissar, flyttar sig en meter och somnar om. Äter inte, dricker inte. Vi får ge honom ersättning via en liten plastspruta i mungipan. Och alla dessa kissfläckar över allt.... Åh, jag är så trött på detta nu! Måtte han bli frisk snart! Som det är just nu så har han i princip gett upp. Stackarn ser inte mycket ut för världen. Men han är mycket bättre nu än vad han var när han kom hem, men så länge han ska envisas om att inte äta eller dricka så blir han ju knappast bättre.

Victor har nyss vaknat ifrån sin middagslur och jag försöker nu lura i honom en flaska risvälling. Tycker han håller mest i den och myser med den för att den är varm... Jag får väl ta mig i kragen och städa av lite här hemma. Kanske baka något, det var minsann längesen nu.

Ikväll blir det i alla fall tacos här hemma! Jag har varit så duktig och skrivit en matsedel för de närmsta två veckorna. Förbannat behändigt, måste jag säga! Problemet är ju att komma på rätter att äta. Jag minns mitt första möte med en matsedel när jag var liten. Jag blev rent förkrossad, för jag trodde att vi skulle äta samma mat varje vecka för resten av våra liv. Haha!

Min friska katt
- Honom saknar jag!

Sjuk, sjukare, sjukast

Ja, det är väl märkligt. Victor skickades hem från förskolan i fredags för att han var dålig i magen. Magsjuka, misstänkte förskolan. Samtidigt är katten inne på Hässleholms djursjukhus och opereras för urinsten.

På lördagen blir sambon dunderförkyld. Katten skickas hem och är allt utom väl. Ser så medtagen ut att det kändes som om en avlivning inte var långt borta. För katten då, men sambon hamnade nästan också i den kategorin.

Söndagen kommer och Victor verkar kry, men äter dåligt. Dennis är lika vissen som dagen innan och katten likaså. Jag njuter av att vara frisk och ber till högre makter att jag får hålla mig frisk.

Måndag. Dennis är hemma och vabbar, jag går till skolan. Känner mig lite kvalmig, och misstänker att jag inbillar mig. Vågar inte riskera att smitta mina klasskompisar och beger mig hemåt. Sover i 2,5 timmar, vaknar och mår som en påse skit. Mår illa och har ont i magen hela kvällen, och sedan fick middagen inte stanna kvar.

Tisdag idag. Vågade inte skicka iväg Victor till förskolan eftersom jag blivit dålig, så vi blir hemma tillsammans. Turligt nog! För Victor blev återigen dålig i magen och har nu dessutom feber. Åååååh, vad roligt. Dennis har i alla fall varit iväg och jobbat idag, och katten verkar aningens bättre även om han till synes gett upp allt hopp om livet.

Ska bli spännande att se hur denna vecka fortlöper... Det enda positiva är att jag är ledig onsdag till fredag. Och på fredag ska vi vara friska här! För vi har trevligheter inbokat hela helgen!







- Posted using BlogPress from my iPhone

Kallt som i en isbjörns rövhål

Ja, ni vet. Den där äckliga snön har ju kommit igen! Och med det kommer kylan. I vanliga fall hade det väl inte gjort något, men när man för tillfället håller på att byta fönster och endast har plexiglas mellan sig själv och det där kalla där ute så är det allt utom trevligt. Tack och lov kom våra nya fönster redan idag, men då försvann istället balkongdörrarna. Brrr!

Den enda fördelen med kylan är väl att hela familjen myser ner sig i soffan mer än vanligt, haha!

Sista rycket

Det slog mig igår kväll att det bara är 1½ vecka kvar på denna kurs. Tack o lov måste jag kanske samtidigt säga! Matematik är inte min starka sida. Även om jag tycker det är intressant att undervisa matematik i låg- och mellanstadiet så har jag svårt för att hitta rätt sätt att tänka när det kommer till matematik på avancerad nivå. Nästa kurs är en naturkunskapskurs innehållande flertalet exkursioner och laborationer... DET är min grej det. Jisses, vad roligt det ska bli!

Om en stund kommer 3 utav mina klasskamrater, min så kallade basgrupp, för att träna på vår lektionsredovisning i matematik som sker imorgon. Skönt att veta att vi är klara med alla tunga moment och bara har de roliga kvar. Vi får ses hemma hos mig denna gång eftersom Victors förskola är stängd för planeringsdag, så det ska ju bli intressant att se hur mycket vi får gjort. Haha!
Just nu slog det mig ytterligare en sak. Vi i basgruppen ska ju splittras! Det är det tråkiga med högskolan, klasskamraterna varierar från kurs till kurs då vi har olika inriktningar. Det är ju som sagt dags för en ny kurs om 1½ vecka. Magdalena får jag i alla fall ha kvar då vi har samma inriktning. Jag och Magdalena har gått i samma grupp tidigare, men även My som också tillhör min basgrupp gick i min grupp innan Victor föddes. Vi var gravida samtidigt, My och jag. Magdalena blev gravid i samma veva som jag och My fick våra småttingar. Så vi har blivit återförenade! Vilket är väldigt roligt. Men nu är det som sagt snart slut med det. Och lagom till att jag lärt känna Klara så ska vi inte arbeta ihop längre.

Nej, det är lite trist. Men det är ju så det är, tyvärr. Hoppas jag får bra kollegor i mitt framtida arbetslag, för först då får jag i alla fall ha kvar vännerna lite längre.

Sov gott, Trixie!

År 2012 slutade sorgligt. På kvällen den 30 december ringde min mamma och sa att min barndomshund Trixie hade blivit mycket sjuk. Hon var så pass sjuk att hon inte kunde resa sig, och hade kräkts. Förmodligen hade hon fått en stroke. Eftersom Trixie var en gammal hund, hela 14½ år hade hon hunnit bli min gamla tok, så fanns det inte så mycket att göra annat än att få låta henne somna in.
Vi åkte akut in till Hässleholms djursjukhus där hon äntligen fick sin vila. Jag bar henne in i mina armar och la henne på undersökningsbordet. Hon var så lugn och stillsam, som om att hon visste att det var dags att ta farväl. Ögonen flackade på henne, och några ömma slick på min hand var allt hon förmådde. Mamma och jag delade roliga och härliga stunder som vi haft tillsammans med henne, vilket fick oss att le lite grann emellanåt när vi stod där och väntade på veterinären. Sköterskan tände ljus, och hämta en ullig filt för Trixie att ligga på. Och där låg hon i våra famnar, och tittade bedjande på oss med sina stora nötbruna ögon. Du ska få sova nu, sa vi till henne. Du ska få vila ut.

Redan innan hon fick sömnmedlet la hon sitt huvud i min hand och lade sig till rätta, för att sedan inte röra sig något mer. Hon var färdig, min gamla vän. Färdig för att lämna bördan av ålderdom och värk på jorden, och istället bege sig till hundhimlen där hon kunde bli ung och stark på nytt. Hoppas du har det bra nu, och att du ser ner på oss var du än är.

Det är tungt. En vän som jag trott varit nästintill odödlig finns inte mer. Jag saknar dig!

Sov gott, min älskade vän!

Gott nytt år!

För att göra en liten sammanfattning av det gångna året måste jag säga att det verkligen har varit tillbaka till vardagen. Jag gick av min mammaledighet för ett år sedan, och det känns som om det var 3 år sedan minst. Jag fortsatte mina studier i januari 2012, och har nu ett år kvar innan jag tar examen i januari 2014. Victor började förskolan och fyllde 1 år i samma veva och fick smaka socker för första gången. Snart fyller han 2 år, min lille guldklimp!

Semester har vi varit på, flera gånger till och med. Vi började med en weekend i Köpenhamn i juni för att fira min och Dennis 7-årsdag. Där besökte vi Köpenhamns zoo och Köpenhamns tivoli, samt promenerade på Ströget och shoppade i butiker såklart. Vi bodde på Hotell Tivoli med härlig utsikt, lekrum och pool. Victor var mer än nöjd, och ville bestämt inte somna på kvällarna med så mycket spännande saker omkring sig. Det var under denna semester som Victor kom på att oliver minsann är det godaste som finns!

Snart var det dags för semester igen. I juli åkte vi upp till Falun för att umgås med Tisen och Sara. Jag har aldrig varit så långt norrut i vårt avlånga land, så sightseeing låg ju högt på listan av saker att göra. Vi plockade kantareller i skogen, var på besök nere i Falu gruva, tittade på dalahästtillverkning, besökte målgången i Mora och njöt av all vacker utsikt över Siljan. På vägen hem tittade vi även inom Gränna och köpte oss några polkagrisar.

 Sen har det blivit höst och livet lunkade på som vanligt för familjen med studier, arbete och förskola. Sambon fyllde 25 år med alla festligheter som hörde till, och snart är det min tur att bli halvvägs till 50. Jul och nyår kom snabbt och var över lika fort, kändes det som. Och här står vi nu i början på 2013, som jag hoppas ska bli minst lika fantastiskt som 2012. 

Och vår lille knallhatt Victor utvecklas i raketfart och pratar i massor. Ska bli spännande att se vad som händer detta år och ur vilka framsteg han har gjort vid denna tidpunkten nästa år. Här kommer lite bilder från vårt nyår, där Victor bjöd upp till ringdans!

Gott nytt år på er!

Julhelgen

Ojojoj, var ska man börja? Som skilsmässobarn firar jag allt för många jular varje år... Alla sammankomster är ju självklart trevliga, men det blir lite för intensivt med tanke på att det sker under loppet av ett fåtal dagar.

På lilljulafton var vi hemma hos mina morföräldrar och julfikade. Det blev rena rama julafton för mig, kan ni tro! Morfar tog med mig ner i hans fantastiska skattkammarkällare, och med mig hem hade jag massor av skatter. Kakburk med glaslock, en gammal 50-talstermos, gamla flaskor med kork från 40-talet, en kobratelefon, en såsgryta från Kockums, en 5 liters soppgryta från Kockums och en kaffekanna från Kockums. Gamla ättikaflaskor, kryddburkar från 30-talet och sist men inte minst, en Aladdinask. Det var säkert mer jag fick med mig hem, men jag kommer inte på mer på rak arm. Min helt fantastiska morfar! Kockumsgrytan ligger mig nog varmast om hjärtat, för den har min mormor kokat soppa i förr i tiden.

Så blev det julafton. Vi var hemma hos Dennis föräldrar, och från det att gästerna dök upp kl. 18 till klockan slog 01.00 var det fullt ös. Det fanns inga andningsluckor, och tiden bara sprang iväg. Det blir väl så när man har roligt! Bjuder på några bilder, de säger ju mer än tusen ord:

En liten klapp på julaftons morgon för snälla barn.

Kusinerna Victor och Albin

Algot och Felicia, Dennis kusiner

En liten svängom!

Rädd för tomten? Inte Victor, inte!

Victor väntade troget hos tomtarna... Hoppades på fler klappar!

Sen var det juldagen som spenderades hos hemma hos mormor med stek, sås och potatis. Smarrigt! Och fler klappar så klart, Victor hade tydligen varit snäll i år (vilket inte vi har märkt av så värst mycket). På annandagen var det morfars tur att hålla julmiddag. Stek igen, men denna gång på lamm. Lika smarrigt det! Och återigen, fler klappar. Tomten måste ha slutat att värdera det där med snälla barn särskilt högt ;)

Hemma hos mormor. Lasse är tomtens lille hjälpreda!

Busungen in action. Som sagt, tomten har nog inte koll på vilka barn som varit snälla längre... Bilder tagna hemma hos morfars särbo Agnes.

Haha! Så snällt att ta bild när ingen är beredd ;) Mina bröder samt ena brorsans sambo Moa!