Nervositeten ligger på topp

Imorgon får jag två livsavgörande besked. 

1. Mår vår bebis bra? 

2. Får vi den nya lägenheten?

Imorgon klockan 10.00 kladdas min mage för första gången ner med gelé för det allra första ultraljudet på CSK. Och jag vill bara sjunka genom jorden. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv! Tänk om någon är väldigt fel? Jag tycker mig känna den lilla skrutten göra akrobatiska volter och väldiga kraftansträngningar att streta emot när jag böjer mig fram för hastigt. Huh, denna kommun är så restrektiv med ultraljud och hjärtljudsavlyssningar vilket lämnar oss blivande mammor som nervvrak inför det första ultraljudet. Jag har pratat med flera blivande mammor som känner samma oro och nervositet som jag, så det är ju skönt att veta att man inte är ensam.
Dennis menar på att det är inget jag kan göra. ÄR något fel så kommer det att vara det och det är inget jag kan påverka genom att få reda på om allt är väl i förväg. Jag kontrade med "Om jag skulle köra till Malmö mitt i natten. Själv. I snöoväder. Du vet att allt troligen är bra, men nog fan skulle du vilja ringa för att försäkra dig om att det verkligen var så även om det inte fanns något du kunde göra om det faktiskt hade hänt något". Tystnaden var total.

I think I made my point.

Hursomhelst så får jag väl vara lite positiv. Risken att något skulle vara fel är så oerhört liten och eftersom jag tycker mig känna hur det rör sig så gör det ju troligen det också. Det är väl bara att välkomna sig själv till föräldraskapet! Detta är väl bara början av all oro och överbeskyddelse som väntar de kommande åren för resten av livet.

Jag önskar att jag kunde möta den 17-åriga Emla nu. Hon som sa att den dagen man blir gravid kan man äta hur mycket som helst för det märks inte att man blir tjock. Hion som sa att det är ju sååå fint att vara gravid! 

Ja, på alla andra, ja. Jag däremot har svårt att hitta det sådär väldigt fina på mig själv. 

Nåväl. Jag trivs med det, det kan jag inte förneka. Men det är väl inte precis som man tänkt sig. Äntligen förstår jag varför gravida känner sig så oglamorösa och stora. Det är svårt att vänja sig vid den snabba kroppsförändringen. Ömma fötter, bristningar på magen, svullna fingrar, krämpor i magen och svallande hormoner.  

- Men det är värt varenda sekund av det!

Vi var nyligen och kollade på en 3rumslägenhet i samma bostadsförening som vi bor i nu. 27 kvadrat större och ett extra sovrum till bebisen. Hade varit skönt med den extra ytan och imorgon får vi reda på om säljaren godtar vårt bud. Vi håller tummarna!