Vår helg!

I fredags var Victor hemma ifrån förskolan och myste med mig. Vi städade och storhandlade, och på kvällen fick vi egentid då Dennis var på 25-årsfest. När Victor hade somnat kröp jag ner i soffan med mitt täcke och en skål med godis och körde Desperate Housewives-maraton för mig själv. Det är en serie jag aldrig tröttnar på! Tror att det är 3e eller 4e gången som jag ser alla säsonger från början ;)

I lördags åkte vi och hälsade på min mormor som sitter alldeles ensam i helgen. Min käre morfar trillade i affären i fredags och har legat på sjukhus sedan dess. Fram tills de får reda på vad som orsakat hans fall så får han inte komma hem, så morfar sitter inne på sjukhuset och tråkar medan mormor sitter hemma i huset och tråkar. Kan inte vara lätt att vara ifrån varandra efter att ha varit gifta i så många år och således vara van vid att alltid ha den andre vid sin sida. Hoppas att morfar får komma hem snart!
Så självfallet åkte vi ut till mormor och höll henne sällskap i några timmar. Min kusin Fia kom också dit med en utav nästkusinerna, Elias, och fikade med oss. Elias och Victor lekte, och Elias visade Victor alla roliga bilar som finns att leka med där.

På kvällen gjorde vi lasagne och jag kollade på Melodifestivalen medan Dennis spelade dator. Tydligen påstår han att Melodifestivalen inte är något att se? Förstår inte vad han menar med det...
Jag var väldigt skeptisk och satt och svor när Sean Banan skulle vara med, men döm om min förvåning när den faktiskt var rätt så svängig! Thorsten Flinck däremot kan ju gå och dra något gammalt över sig. Eller ännu bättre:

Sean Banan och Thorsten Flinck kan väl köra en duett ihop?

 

 Min lille gubbe
- För det är precis vad han ser ut att vara!

I morse när vi vaknade hade snön äntligen hittat fram till Kristianstad. På förmiddagen var vi på gudstjänst och tog emot Victors dopängel, och efteråt var det fika i församlingshemmet där vi äntligen fick chans att sitta ner och prata lite med familjen till Vincent som döptes tillsammans med Victor. Mycket trevligt! De har mycket gemensamt, de två. Stora bjässar till födseln, födda med 3 dagars mellanrum och har namnsdag samtidigt. Det ni! Det måste nog vara det som kallas för ödet ;)

 

Efter kyrkkaffet åkte vi in och hälsade på min morfar på sjukhuset. Gubbaskrället skulle direkt ner och krypa på golvet tillsammans med Victor. Kan ni förstå hur tokigt det ser ut när en äldre man kryper runt på golvet iförd landstingets kläder och elektroder från EKG:n kopplat till bröstet? 

Som tur var kände han sig hur frisk och pigg som helst och hade bara oerhört tråkigt. Han hör så fruktansvärt dålig, så trots att han har sällskap av 3 andra på rummet och har TV i ett gemensamt utrymme intill, kan han tyvärr inte höra någon eller något av dem. Han ville hem, helt enkelt. 

Men han visste varför han hade trillat i alla fall. Han hade ju nyss slutat att röka och det var det dummaste han gjort på länge för det var därför han hade blivit sjuk, berättade han. Tokiga gubbe! Han var i alla fall samma gamla roliga morfar, så även om det gör ont i mig att han ska behöva ligga på sjukhus så är det skönt att veta att han i alla fall mår bra.

Ja, det var vår helg i runda slängar. Ska försöka bättra mig med bloggandet i veckan. Är ju inte van vid att ha så mycket att göra nu när förskola och högskola är en del av vår vardag, så ni får ha lite överseende.

Dennis är på väg ner med soporna nu och jag såg just mitt gyllene tillfälle att slänga mig på soffan och dra igång desperata hemmafruar. God kväll på er!

 Lilla bus!