Skämskudden

Förkyld. Igen. Denna gången ännu värre än sist. Jag hann minsann inte ens vara frisk två dagar förrän jag blev sjuk igen. Tyckte mig ha lite ont i halsen i början på veckan, men trodde att det var efterdyningarna av min förkylning. Men icke! Halsont, totalstopp i bihålorna, slemhosta och röst som om jag käkat tavelkritor. Måtte jag få vara frisk till jul åtminstone.

Mitt i det sjuka kör jag GI/LCHF fram till jul. Tänkte lämna lite plats i julbrallorna så att de kan fyllas ut till bredden på nytt under julbordet. Jag älskar julen, fullkomligt älskar julen. Att baka julgodis och andra gottigheter är fantastiskt roligt, men det är ju också underbart gott att gå och småäta på alla de där pralinerna, tryfflarna och kolorna som ligger och häckar i kylskåpet i väntan på dopparedagen. Kändes bättre för min egen del att köra nolltolerans fram till den 22e åtminstone, så att jag inte går upp allt jag lyckats slå ifrån mig sedan jag var i London. Så lite skärpning fram till julveckan, sen är det fritt fram. Åtminstone till nyårsdagen, sedan är det dags att ta sig i kragen igen. Ni vet, sen börjas det ju tjatas om det där fruktansvärda. Det där som ger mig kalla kårar varje år när tidningarna börjar skriva ut de hemska orden. När vänner på Facebook lägger upp gymbilder tillsammans med de där hemska orden. 

BEACH 2013

Huuuuh! Visst ger det en rysningar? Har inte ens tittat åt en bikini sen jag fick barn. Uärk... Man får väl tänka på alla andra stackars badgäster också. Nä, inte någon vacker syn alls. Men det är ju säkert ingen som bryr sig, folk är så fullt upptagna med att döma sig själva.

Hur som haver tycker jag att det egentligen är skitsamma vad andra tycker, men jag ska ju trivas med min kropp. Vet ni när jag var så långt ifrån "beach år whatever", som jag bara kunde vara? Håll i hatten, här kommer en bild som aldrig tidigare visats:

Det är SKÄMSKUDDE på denna hörrni! Vetifan hur jag ser ut där egentligen, jag är inte ens lik mig själv i ansiktet. Nåja, nu är det ju inte bara myskilon, nej, jag hade minsann klämt fram 6 kg bebis timmarna innan. Men ändå... Bilden gör mig kanske inte direkt rättvisa, bilden under är tagen dagarna efter och där ser det inte lika "illa" ut. Men sanning är den att jag la på mig 28kg under min graviditet, och har sedan dess haft ett rent helvete att bli av med dem.

Så är det. Men det går ju som tur är att göra något åt eländet. Och jag kan ju glädja mig med att jag väger betydligt mycket mindre nu än vad jag gjorde på bilderna ovan. Jag känner mig nu lite tvungen att skriva det där som alla säger att man ska tycka:

- Men du fick ju något fint utav det hela! Det är ju värt alltihop.

Men jaaaaaaa, visst är det det! Men det förändrar ju inte det faktum att jag inte vill se ut sådär.

Måste dock tillägga att kroppen är fantastisk! Nedan ser ni en bild på magen 3 dagar innan förlossning, och sedan en bild 1 vecka efter förlossning. All credit till kroppens förmåga! Men en liten känga till mig för att jag inte fortsatte i rätt riktning från början... Pepp, pepp!

Chokladdoppad smörkola

Här kommer mitt bästa recept på smörkola! Det är dessutom lätt att komma ihåg, för det är hela tiden 2.

Ingredienser:
2 dl strösocker
2 dl ljus sirap
2 dl vispgrädde
2 msk smör

Rör ihop ingredienserna i en tjockbottnad kastrull. Låt det börja koka och sänk sedan värmen något. Låt det koka upp till 125-130 grader beroende på hur seg kola du vill ha. Jag gillar lite segare kola, så jag kör på 130 grader. Det går bra att mäta med en stektermometer med sladd förutsatt att termometern klarar av att mäta temperaturnivån.
Häll sedan upp i en liten form klädd med bakplåtspapper. Jag tog min lilla gratängform, och vek upp bakplåtspappret i ena hörnan och satte två små koppar bakom för att hålla pappret på plats.  På så sätt får man lite högre kolor, inte sådär platta. Men det där är en smaksak!

Låt det svalna helt. Skär upp i lagom bitar och doppa i choklad. När det kommer till att smälta choklad så brukar jag faktiskt göra det i micron. Det gäller att ha microvågsugnen på halv effekt och passa chokladen så att den inte bränns. Jag smälter bara en tredjedel av chokladmängden, när den sedan är smält tillsätter jag resten och rör tills de resterande två tredjedelarna smält ner i den micrade mängden. På så sätt tempererar man chokladen och undviker att få vitfläckiga och gråa praliner.

Släng på något snyggt strössel innan chokladen stelnat (vilket den gör bäst i kylskåp) och voilá! Supersmarriga gräddkolor med choklad. I detta fall använde jag Marabou mjölkchoklad.

Lycka till!

Pepparkakshus till min handledare

Jag gjorde ju ett pepparkakshus till min vfu-handledare med, det kan jag ju också visa er:

 

Årets pepparkakshus

Här kommer bilder på årets pepparkakshus, det vill säga mitt pepparkakshus. Victors kreation hittar ni i inlägget under detta :)

Victors pepparkakshus

Årets pepparkakshusbak igång!

Vi är fortfarande hemma, Victor och jag. Det är verkligen en enveten förkylning vi dragit på oss! Victors feber har äntligen gått under 38 grader, men han är hes, snorig och hostig precis som jag. Men inte har vi legat på latsidan (inte hela dagarna i alla fall), utan vi har gjort lite nytta här hemma också. Bakats har det gjort så att det stått härliga till. Min pojk är en hejare på att baka, minsann! Vi har hunnit med både lussekatter, pepparkakskola, pepparkaksdeg och i skrivande stund är andra omgången pepparkakshusdelar inne i ugnen. En till mig och en till Victor ;) För jag vill ha mitt hus i fred, den är min min MIN som Victor brukar säga.

Vi tog oss minsann ut idag för första gången på flera dagar. Vi behövde lite friskluft kände jag, efter alla basillusker vi umgås med här hemma. Victor tyckte det var skönt att promenera lite, och vi fick dekorationerna till pepparkakshusen inköpta också.

Årets pepparkakshus blir ett hus i lite modernare tappning än förra årets torp. Victor får ett lite mindre och robustare hus att pynta som han vill. Åh, vad det luktar gott här hemma nu! Pepparkaksdoft är helt fantastiskt, och tillsammans med ljudet av Pippi firar jul infinner sig en riktigt härlig julkänsla.

Snöfall och förkylning

Det är väl märkligt hur saker och ting ter sig ibland, va? Igår hade vi barnvakt över natten för tredje gången på 2 år. Visst kan man ge sig tusan på att det både blir snöoväder och plötsliga förkylningar? Idag har vi legat på soffan precis hela dagen. Det snoras och rosslas ikapp här hemma. Jag som egentligen tänkt baka lussebullar och plocka fram Victors pulka. Men ack nej! Nåväl, det verkar som om snön gjort sig bofast ett tag och det verkar inte vara på väg att sluta snöa anytime soon.

Vår mexikanska fiesta igår var i alla fall jättetrevlig! Men man märker ju hur man har kommit ur de gängorna, vid 22 var jag redo för sängen! Även denna lördag kom vi i säng först 03.30, fast vi hade ju sovmorgon idag. Dock vaknade jag 09.30 och saknade min gullgosse så mycket att det värkte i bröstet. Jag skottade fram bilen ur all snö och begav mig för att hämta mitt hjärta medan Dennis fortfarande sov. Huh, vad moddigt det var på vägarna...

Skönt att ha hela familjen samlad i alla fall och vi har som sagt spenderat dagen i soffan tillsammans. Vi har nyss avnjutit dagens julkalender ihop med tända ljus och fika.

Imorgon blir det en dag hemma för mig och Victor och troligen tisdag och onsdag med så att han hinner bli helt frisk. Håller tummarna för att jag hinner med ett lussebullebak imorgon också!










- Posted using BlogPress from my iPhone

Julkalender och pyssel

Ikväll har vi fixat med sonens adventskalender! Helnöjda är vi :) Imorgon ska julen upp här hemma, för min VFU-handledare bestämde att vi skulle gå hem redan kl.13.15! Woopiedoo, svarade jag, och min handledare menade på att jag skulle hinna med att julpynta eftersom jag berättat att jag knappt skulle få tid med det. Kär dam det, känns trist att man hinner få en sådan bra kontakt med en handledare lagom till det är dags att byta. Hur som helst så vet Dennis ingenting om morgondagens julstök än. Jag tänkte att det skulle bli en trevlig överraskning för honom när han kommer hem från jobbet imorgon att mötas av julmys med ljus, tomtar, adventsljusstakar och doften av nybakta lussekatter och kryddig glögg. Åh, det är nästan så att jag ryser själv ;)

Dennis 25 år

Festen i lördags gick fint. Man springer ju byxorna av sig, men det är alltid kul med kalas.
Vi bjöd på potatisgratäng, ört- och vitlöksmarinerad fläskfilé,tsatsiki, bearnaisesås och sallad. Till efterrätt blev det äppelkaka och vaniljsås. Ingen tårta, hör och häpna ;) Men svärmors vetebröd och
spiddekauga blev det förstås, det är ju ett måste på skånska gillen!
Men jag kan dyrt och heligt lova att det inte blir någon 25-årsfest för mig när jag fyller år, enough is enough...

 

Vi var inte hemma förrän klockan var 03.30 eftersom vi tog nästan all städning efter att gästerna gått, och tack gode gud för att Victor sov enda till 09.30 när klockan ringde! Jag hade aldrig varit människa den dagen annars, och det var Dennis födelsedag den söndagen. 

Vi hade bokat in en hel eftermiddag på spa med behandlingar, lunch och fika. Det var välbehövligt vill jag lova, precis vad vi behövde efter flera dagars förberedelser. På bilden nedanför badar vi kurbad tillsammans.

Utomhusjacuzzin var helt klart en favorit hos oss båda. Det regnade när vi satt där ute, och det var helt fantastiskt skönt att få kalla regndroppar i pannan när man satt i det heta vattnet.

Lunch blev det med, som sagt! En ceasarsallad ifrån Fredholms krog. Omonomnomnom!

 

 ...och en chokladkaka med lakritsströssel!

Här har vi min lille födelsedagsgris, fotogenisk som han är. En mycket mysig eftermiddag hade vi. Victor var hos sin mormor under tiden. Efter spaet var vi ute och åt på Steakhouse med Dennis familj, och vi stupade skönt i soffan efteråt och avslutade med Solsidan på TV4Play. Guuuuud så trötta vi var! Men vilken helg sen :)

.

Fläskfilé för ett helt kompani

Håller på med maten inför morgondagens kalas. Har precis stått och marinerat 15 fläskfiléer med vitlök och örter, stekt dem och sedan kört hälften av dem i ugnen tillsammans med ett gott vitt vin. Hälften is yet to go! Tidsschemat håller än åtminstone.

Snart kommer sambon hem. Tänkte sätta honom på att skala 10kg potatis, mohahahaha! Haha nej, han erbjöd sig själv eftersom han vet att det är något han kan. Och jag klagar inte!

Nej, nu ska andra hälften in i ugnen och under tiden tänkte jag röra ihop en massa tzatziki. Omnomnomnomnom!

Planering, planering och åter planering

Jag är ett sånt där kontrollfreak, du vet. Ska ha koll på precis allt mest hela tiden. Jag kan verkligen inte lämna något åt slumpen! På fredag ska sambon fira sin 25-årsdag, och igår satte vi oss ner och skrev vad vi skulle göra nu varje dag fram till kalaset för att hinna med allt. Jag beskrev min stress över att hinna med allt, för utöver kalas så är det pedagogisk planering och lektionsplanering som ska in till min handledare samt schema för Victor. Dennis förstod inte varför jag skulle känna stress över hans födelsedagsfirande då det ändå är han som borde vara huvudansvarig och därmed ha koll på planeringen. Jag tittade på honom som om han pratade ett helt annat språk och kom från en helt annat galax. Släppa kontrollen? Du ansvarig för planering? Jag inte veta vad som göras när?

Jag tror inte att jag kunde andas på ett par sekunder och jag är helt övertygad om att mitt hjärta hoppade över ett slag. De orden gav mig samma känsla som jag tror att de flesta skulle känna om de fått en ögonbindel för ögonen och tvingats att med förbundna händer gå på planka rakt ut i ett kolsvart hav. Det gåååår ju bara inte att lämna över ansvaret på någon annan när det kommer till sådant här. Jag måste veta allt i minsta detalj, annars kommer jag inte att sova de närmsta 3 dygnen. Dennis fick illa kvickt dra tillbaka sitt utlåtande, med ett förmanande "du behöver ju inte göra allt själv, jag har också två händer". Vi skrev i alla fall ett flödesschema och även en handlelista, så det verkar som om vi har allt under kontroll även om det kommer bli ett tight tidsschema.

Från listan kan jag i alla fall checka av min pedagogiska planering, mina lektionsplaneringar och Victors schema för veckan. Nu är det bara kalaset som återstår! "Bara" var ordet, ja... Nu ska jag tvätta kökshanddukar en sådär 40 kökshanddukar för att sedan stryka dem, rulla ihop dem och knyta ett fint band runt dem så att de nästan är klara för dukningen. Sedan finns det ytterligare en sak att checka av från listan! Tjo!

Pysselförberedelser

Sitter på Kakburken och klickar hem julgodistillbehör så att det står härliga till. Chokladaskar, strössel, muffinsformar, tyllar, godisformar, "home made"-etiketter... You name it! Och då har redan en stor pysselleverans från Panduro Hobby redan intagit sin plats i den stundande julstugan. Vad sägs som ett egenhändigt dekorerat smideshjärta med buxbomsgirlang och vackra röda sidenrosetter, till för att visa upp alla härliga julkort vi kommer att få? Eller små röda askar med siffror från 1-24 som ska få smycka en liten julgran, och sedan få agera adventskalender inne hos världens sötaste lilla tomte?
Jag älskar verkligen allt med julen! Framförallt alla förberedelser och all inspiration som man suger åt sig så här dags på året. Det är pyssel långt ut i fingerspetsarna!

När får man börja då? Ja, det kan man ju faktiskt få bestämma alldeles själv. Jag hade helst börjat nu till helgen, men då sambon fyller 25år och det vankas fest för släkten så ligger fokus på lite andra grejer som jag också måste hinna med innan veckan är slut. Veckan därpå blir trist nog också tight då det är koncentration på praktiken och sedan, ja, då drar vi till med en fest till. Fast denna gång för vännerna! Mexikansk fiesta blir det, måste ju säga att det nog kommer att bli en utmaning att ställa om från sombrero, lösmustasch, tequila och pinata till adventsljusstakar, tomtar, glitter, julskyltning och pepparkakor sådär bara över en natt. Men vill man så går det!

Har ni förresten tänkt på att första advent kommer sent i år? Sambon brukar alltid fylla år samma vecka som första advent, men i år är inte första advent förrän söndagen därpå dvs den 2 december. Då måste man ju nästan komma igång med julpysslet och julfixet redan till helgen för att få hinna njuta i största möjliga mån. Hmm... Tiden, du springer ifrån mig!

Det är så mycket jag vill hinna göra. Baka cupcakes, bygga pepparkakshus, pepparkakor, dekorera apelsiner med nejlikor, göra egna chokladaskar, julgodis, smällkarameller, koka kola, baka lussekatter, fixa med Victors adventskalender, pynta, byta gardiner, placera ut mina vackra kakburkar fyllda med julgotterier... There's a time and place for everything. 

Vilka är era "pysselmåsten"? Och hinner ni med allt ni vill göra?

Nya tag?

Livet har blivit allt mer utfyllt av ett vardagligt lunk där det finns många plikter som måste hinnas med. Prioriteringarna ser plötsligt så annorlunda ut. Familj, skola, hushåll. Tiden för bloggen försvann liksom på vägen, vilket jag personligen tycker är synd. Inte för att jag tror att ni som läser min blogg saknar mina eminenta och högst intressanta inlägg, utan för att jag anser min blogg vara en fanatisk portal mellan mig själv förr och nu. Ska försöka hitta en liten stund över för att skriva små segment ur min vardag igen, det är så kul att läsa i efterhand. Om det sedan är någon där ute som finner glädje i att läsa vad jag skriver, så är det såklart en extra bonus :)




- Posted using BlogPress from my iPhone

Pepparkakshustävling

Ja, jag vet att här varit dött ett tag... Men jag tänkte ändå ber er om en tjänst! Jag är med i en pepparkakshustävling som jag för närvarande leder, och jag skulle verkligen uppskatta om ni ville gå in på länken nedan och lägga en röst på mitt bygge. Mitt bidrag heter "I ett hus vid skogens slut"!

Tack!

Klicka här för att komma till tävlingen!

Presenttips

Jag måste ju förresten visa mitt senaste påhitt! Eller ja, att ta äran för idén själv är lite väl modigt kanske, men efter att ha beundrat många andra som gjort liknande bestämde jag mig för att försöka göra en färdig bakmix av mitt hemliga chocolate chip cookie-recept. Många har frågat efter det, men det är topphemligt och bara en handfull hop med högt betrodda människor har fått äran att ta del utav det. Men jag vill ju ändå ge bort ett "göra själv"-kit där mottagaren inte bara upplever den goda smaken från kakan i sitt färdigbakade skick, utan även kunna avnjuta den lena söta smaken av världens underbaraste kakdeg och doften från de gyllene chokladiga rundlarna i ugnens varma skede.
Så det föll sig alltså som så att jag igår morse, klockan 06.30 på morgonen, inte längre kunde hålla mig ifrån att experimentera fram ett sätt att baka dessa kakor på ett sätt som skiljer sig ifrån det traditionella tillvägagångssättet. Och ta mig tusan, det funkade hur bra som helst!

Här har vi provomgången som genomgick ett utförligt smak-, konsistens-, krispighets- och seghetstest. Fullt pott rakt igenom!

Sedan fyllde jag en glasburk med alla torra ingredienser i lager samt band fast lite redskap inför kakbaket kring burken.

Mottagaren av denna kakmix fick även äran att ta del av provomgången!
Jag satte även dit en liten lapp som innehåller information om vad som ska tillsättas till dessa torra ingredienser.
Vad då? Kanske du undrar.
- Tyvärr! Det är mellan mig och mottagaren ;)

Tillbaka till verkligheten

Det har blivit dåligt uppdaterat här på sistone. Vardagen flåsar oss i nacken och det är mycket som ska komma till ro innan verkligheten med förskola och studier drar igång imorgon. Victor har varit och hälsat på sin förskola hela veckan för att komma in i sina rutiner igen, och även om vi bara har varit på besök i 1,5 timme åt gången så har min lilla kämpe sovit middag i över 3 timmar varje dag efteråt och t o m behövt bli väckt.

 

Själv har jag ordnat med litteratur inför min egen skolstart och det ska faktiskt bli skönt att börja läsa igen efter 3 månaders semester. Jag har liksom blivit lite mätt på ledigheten nu, och känner att jag behöver komma upp och iväg om morgnarna. Drygt första halvan av sommaren var toppen på alla sätt och vis med semestertrippar både till Danmark och Falun med mina killar, träffar med vännerna och spontana utflykter. Andra halvan var lite tråkigare eftersom majoriteten av vänner och familj återgått till arbetet, och jag fann det svårt att hitta på saker med Victor som kräver aktiviteter hela tiden. Nu när han får komma tillbaka till sina kompisar vet jag att han får den stimulans han behöver och vi kan hitta på lugnare aktiviteter på eftermiddagarna när vi ses igen.

Imorgon börjar alltså skolan och jag uppskattar verkligen det. Det kanske låter galet, men i ärlighetens namn så är det inte särskilt ansträngande. De första två veckorna går vi knappt 2 timmar om dagen, och bortsett från självstudier så är det mycket ledig tid över för mig och Victor att umgås. Att studera med småbarn är nog ibland de bästa val jag har gjort här i livet, för inte har man så mycket tid över till sina barn vid en heltidstjänst som jag har nu när jag studerar och dessutom kan styra över min studietid så att den förläggs när han är på förskolan eller för den delen sover. Hur bra som helst! Vi har så nära till högskola och förskola med, 5 minuter tar det oss att traska dit. Victors förskolan ligger t o m inne på högskolans område, så det kunde inte varit bättre.

Nu har jag precis påbörjat kvällsmaten. Det blir kasslergratäng med ris, champinjonsås, kassler, tomater och rödlök samt en smaskig grönsallad till. Med lite flyt blir det matlåda över inför morgondagens lunch! Jag har även en omgång kardemummaskorpor inne i ugnen, tycker det är gott att ha något sött och knaprigt hemma när sötsuget kickar in. Perfekt för spontana kaffebesök också! För spontaniteten är ytterligare en fördel med att studera med barn, det finns liksom fortfarande tid för den.