Bilder på den växande magen

Vecka 9

Vecka 11

Vecka 15 och den runda magen finns hela tiden om än fortfarande större om kvällarna.

Vecka 17

Vecka 18

Vecka 20

På semester i Egypten i vecka 21

Även här vecka 21, eller möjligen vecka 22 efter hemkomst

Vecka 23

Vecka 25

Vecka 26

Vecka 27

Vecka 28

Vecka 30

Vecka 33

Vecka 34

Vecka 35

 Vecka 36

Vecka 37

 Vecka 39

Vecka 38

Vecka 40/41

 Vecka 42

 Dagen D! 11 dagar över tiden...

Lördagsmys

Den fullspäckade helgen blev plötsligt helt sysslolös. Victors morbror Anders har blivit magsjuk och kommer inte ner på besök, nästkusinen Anton har fått vattenkoppor vilket gör att vi inte kan ta iväg på det kalas där han kommer att vara ikväll. Besöket hos Victors mormor blev också inställt eftersom hela släkten kommer att umgås med Anton ikväll och vi vill inte riskera att någon bär smittan i kläderna. Mormor Eva var här idag istället med lite frallor, så lite mormormys har han fått.
Visst, det är inte hela världen om Victor får vattenkoppor. Det är ju trots allt en barnsjukdom och hanteras bäst av just barn, men vi tycker allt att vår lille Knorre är lite för liten än för att behöva få vattenkoppor. Det kommer tids nog!

Så här sitter man. Snuvad på konfekten känns det som. Jag hade verkligen sett fram emot en späckad helg eftersom jag går hemma hela dagarna och det hade varit kul att se något annat än väggarna i lägenheten. Jag är så UTTRÅKAD idag!
Nåväl, vi ska försöka komma iväg till Dennis faster imorgon och träffa hennes man och deras fyra barn. Victor har ju nämligen en liten lekkompis där! Felicia föddes den 20e december förra året och är då Dennis kusin, men i detta fall kommer det väl snarare bli som Victors kusin. Det blir åtminstone EN "första gången"-upplevelse för Victor i helgen i så fall; Första gången han träffar familjen Andersson!

Dennis hade det i alla fall gott igår. Första utekvällen för honom på länge! Lyxlirare. Fast jag hade också lyx inatt. Victor somnade klockan 01.00 och vaknade inte förrän 06.30 då vi dessutom hittade pappa Dennis snarkande på soffan ihop med resterna ifrån vad som en gång varit en Subway-macka. Victor somnade om igen strax efter sju och pappa Dennis kom in och la sig i sängen. Sedan lät Ville sina föräldrar sova enda till 10.30. Tack, tack, tack vår älskade pojke!

Bokpaket

Idag fick vi ett paket med posten från GoBoken! Stackars brevbäraren fick väl en smärre chock när jag öppnade dörren i bara handduk. Och vilket mysigt paket sen! Innehöll en CD med vaggvisor, som vi redan hunnit spela och sjunga till i två omgångar, samt en bok med sångtexterna i. Dessutom fick vi en liten sagobok som heter "Lille Wille - Välkommen till världen!" Den ska jag läsa för min älskling om och om igen. Mina hjärta fastnade för första sidan där det stod...

Lille Wille, äntligen kom du

Du ska stanna här hos oss nu!

 
Victor har varit så glad idag! Min lilla mysunge. Sovit bra har han gjort också, jag fick minsann duscha i lugn och ro i morse. Det är inte varje dag det händer ska ni veta! Just nu sover han också. Vi försöker lära honom att ta napp och han har börjat gilla det mer och mer, och nyss tog han nappen utan att bråka. Skönt, för det betyder att pappa Dennis också kan natta honom på kvällarna.

Ikväll kommer min bror Anders hem från Uppsala. Sen sist han var här har han förvärvat 3 nya titlar - Morbror, fadder och således Gudfar. Eller åtminstone så snart dopet har varit. Ska bli ett trevligt besök!
Dessutom blir det två släktkalas i helgen; först min kusin Frida imorgon och sedan mormor Eva på söndag.
Victor kan förvänta sig många "första gången"-upplevelser i helgen!

• Första gången han träffar morbror Anders
• Första gången han träffar hela släkten samtidigt
• Första gången han får komma hem på besök hos mormor

Åh, lille Ville. Välkommen till världen!

Promenad i solen

Jag och Victor tog nyss en promenad till Kvantum i solskenet. Ja soligt var det, men låt dig inte luras av det! Kallt så in i Mumindalen var det. Lille Ville hade ju turen att vara nerbäddad i filtar och fårskinnsfäll medan jag fick gå omkring i min överdimensionerade gravidjacka. Det enda bra med den jackan nu är att jag skulle kunna tälta i den om vi skulle bli överraskade av en snöstorm och inte kunna ta oss hem. Victor skulle då kunna sova i en av mina snowboots, eftersom de liksom jackan inköptes under graviditeten och således är aningens för stora.
Nej, aningens för stora är en understatement. Jag släpar för fan dem efter mig när jag går! Shoppa ytterkläder jag kanske borde göra en dag. En dag som denna kan jag ju sätta mig på barnvagnen, slå upp jackan som segel och vindsurfa hela vägen in till stan. Suck...

Lillen vaknade förvånansvärt nog i affären och somnade inte förrän vi var halvvägs hem. När jag hade burit in liggdelen i vardagsrummet låg han och tittade på mig. Jag slängde snabbt in matvarorna i kylen för att kunna plocka upp honom innan han började skrika, men min lille kille hade minsann somnat om helt på egen hand! Det är inte annat än att man är lite stolt. Och ännu stoltare hade jag varit om han hade kunnat tänka sig att köra det racet på kvällarna...
Nåja, man får vara glad för det lilla! Nu har jag egentid en liten stund och om en timme kommer pappa Dennis hem :)

Victor somnade om gott på egen hand!

 ~ Mammas älskling Victor ~

Provbakning

Provbakade brownie cupcakes idag inför dopet. De var ganska goda faktiskt! Mina kladdkakemuffins är godare, fast dessa hade väl en mer sofistikerad smak. Körde på lite cream cheese frosting, men det blev minsann för sött. Får nog bli någon mörk chokladfrosting som jag tänkte från början. Fast barnen skulle nog uppskatta dem ;D

Dennis blev nog svartsjuk på cupcakesen eftersom de fick mer uppmärksamhet än honom. Han undrade vad det var som blixtrade så ifrån köket och lutade sig över bardisken. Han tittade sedan på mig med sina stora vackra gröna ögon och sa "Vill du inte ta en bild på miiiig...?"
Jo, visst ville jag det!

*klick*

Nog för att mina cupcakes blev söta, men min älskade skäggiga Dennis är minsann snäppet sötare!

Och så Victor såklart, fast han spelar i en helt annan liga när det gäller söthet!

Dopförberedelser

Dopkorten har äntligen kommit!

Kuverten har förgyllts av ett sigill med det vackraste av motiv

Åh, vad det är roligt att planera! Dopkorten har äntligen kommit och de är så fina så. Nu ska kuverten bara få sitt vackra sigill på sig, adresseras och frankeras. Ja, och så skickas så klart! Jag tycker att det är så mysigt att förbereda och planera. Kan spendera flera timmar (uppdelade såklart, tro inte att Victor låter mig hållas så länge!) på att googla doptårtor, dekorationer och dukningstips.
Maten är redan bestämd och jag tänker göra det enkelt för mig genom att servera kall mat. Kakorna och bakverken är det som jag koncentrerar mig på och fantiserar om...
Hittade en väldigt trevlig sida som heter Cickans Piece of Cake där jag fann massor av inspiration. Tårtorna nedan är hämtade ifrån hennes blogg. Jag hade tänkt att göra något liknande fast på en stor rektangulär tårta.
Som tårtssällskap ska jag göra små minicupcakes med frosting och hjärtan på. Jag kommer förmodligen ha chokladfrosting på mina minicupcakes, men jag blev så förälskad i hennes design!

 

Tårtinspiration till Victors dop

Minicupcakes - inspiration till Victors dop

Förutom tårta och matchande cupcakes kommer jag att göra små marshmallowsklubbor för de allra minsta. Roligt och färgglatt inslag tycker jag! Sötsliskigt, javisst, men många av våra gäster tillhör den yngre ålderskategorin.

Slutligen i kakväg kommer jag att göra korskakor. Tyckte att de var så vackra! Problemet är att jag behöver göra åtminstone 50-60st, men det är kakor som klarar sig likt pepparkakor så att de kan jag göra i god tid före dopet. Min leverans av kristyrblommor som jag i detta fall var för lat för att stå och spritsa själv kom idag tillsammans med diverse strössel och spritspåsar samt pinnarna till marshmallowsklubborna från Strössel. Åååh, vad det kliar i mina tårtfingrar nu! Ska nog provbaka brownie cupcakesen imorgon...

Korskakor. Mina kommer dock inte att ha running icing utan en fin snäckbård i mitten.

Kristyrblommor, spritspåsar och strösselkulor till dopkakorna

Mammagrisen Victor

Victor har haft några mammagrisdagar. I fredags hade jag honom hos mig från klockan 06.10 på morgonen till 17.30 på eftermiddagen när Dennis kom hem igen. Jag fick snabbt slänga i mig mat under ljudet av barnskrik och längtade efter Dennis hemkomst så att jag kunde få ställa mig i duschen under 15 lyxiga minuter. Jag fick under några omständigheter inte lägga honom ifrån mig utan var dömd till att ligga i soffan med tutten i vädret och honom tätt intill mig. Visst är det mysigt, men ibland är det skönt att få äta och duscha i lugn och ro så att man kan återvända till myset mätt och fräsch.

If you're not my mommy I'm gonna punch you!

If you're my mommy I'll say HORRAY!

Idag var vi på BVC och vägde och mätte. 6590g tung och 60cm lång är vår pojke nu. Var ska detta sluta? Trodde jag skulle tappa hakan när vågen stannade strax under 6,6kg. Snart får han sluta växa så hemskt snabbt, gossen vår. Vi hinner ju inte med! Får hålla tummarna för att han inte växt ur dopklänningen innan dopet äger rum.

Passade även på att ta en tur till staden där vi mötte upp kusin Fia, nästkusinen Anton och ingifta mostern Eva. En mysig runda blev det och lite födelsedagspresenter till släkten blev inhandlat. Imorgon ska det städas här hemma, känns som om jag aldrig hinner med någonting om dagarna. Förhoppningsvis har Victor kommit ur "lägg inte mig ifrån dig "-gnället han kört med nu några dagar, men jag ska inte hoppas för mycket. Om inte annat så får jag ha honom i BabyBjörnen vilket är lika med glad bebis och ryggont på mamma.

Mina mysgossar

Vi testade även babysittern ikväll som vi inte direkt försökt oss på tidigare. Det var uppskattat en halvtimme ungefär då han låg och tittade och log. Ja, log! Vår lilla gosse har börjat le! Det sker ett par gånger om dagen i varierande omfattning. Åh herregud vad varm man blir i hjärtat, lilla älskade hjärtefjunet vårt! Helt plötsligt glömmer man bort alla jobbiga stunder. Han log till och med för distriktssköterskan på BVC idag som knappt trodde mig när jag sa att han hade börjat le. Härligt :)

Kitty no likey baby

Nu får jag återgå till "tutten i vädret i soffan med bebis"-läget igen. Dennis verkar inte få tyst på vår gnällfis ikväll.

Älskling

You are my sweetest downfall. I loved you first!

Älskade trötta unge

En kväll satt jag och diskuterade den spanska inkvisitionen med Victor och hur den påverkade oss idag. Jag måste ha varit väldigt tråkig, för när jag tittade ner så möttes jag av det här:

Nåja, han försökte verka intresserad i alla fall.

Idag har jag och gossen varit och handlat. Det var kallt som i en isbjörns rövhål! Blåst gjorde det också... Nåväl, jag var tvungen att ge mig ut så att jag kunde inhandla ingredienser till en kaka eftersom prästen kommer och planerar dopet med oss idag. Och vet ni vad som hände?! Hoppas du som läsare sitter ner... Jag MISSLYCKADES med kakan! Det har typ aldrig hänt! Vad är det för fel på mig? Har jag tappat stinget? Och var får jag tillbaka det i så fall? Kan ju inte bjuda på en trafikolycka... Prästen kan ju tro att jag är dålig på att baka. Huh, hemska tanke.

Jag hade i alla fall inte hjärta att väcka min gullgosse efter promenaden. Jag petade försiktigt av honom overallen och lät honom sova. Han har sovit i två timmar nu åtminstone. Kanske skulle passa på att bädda rent i sängen så länge, men jag kan ge mig tusan på att han vaknar så fort jag börjar riva bort de smutsiga lakanen.

Vem har hjärta att väcka en sådan fin gosse?

I dag fyller min plutt 1 månad! Helt otroligt egentligen. Känns som ingen tid alls men att jag ändå alltid har haft honom. Hur fick jag dagarna att gå tidigare? Inte undra på att jag var uttråkad i slutet av graviditeten... Nu är det inte ofta man får en lugn stund, och får man det så är det alltid någon hushållssyssla som behöver utföras. Åh, min lilla älskling. En hel månad. Tänk vilka avtryck en sådan liten människa kan göra på så kort tid! Ikväll kommer farmor och farfar på 1-månadskalas :)

Victor 1 månad

Trött efter ett varmt och skönt bad

Förkylda familjen

Igår var det alla hjärtans dag som jag och Dennis aldrig brukar fira. Dock har jag gnytt om att jag önskat mig tulpaner sedan våren jag blev gravid med Victor... Och vet ni vad? Igår fick jag äntligen mina efterlängtade tulpaner! Det betyder väl förmodligen att det kommer dröja minst ett år till innan något sådant inträffar igen. Kanske dags att börja hinta redan nu? ;D

Jag hade ju planerat att laga pannbiff, sås och potatis som ett tecken på uppskattning igår. När Dennis kom hem var Ville Virvelvind vaken och Dennis gav sig på pannbiffarna medan jag och pojken hade mysstund i soffan.
Vet ni vad jag tror? Jag tror att min Dennis har börjat gilla att laga mat. Han vill inte erkänna det, men ofta insisterar han på att få laga middagen. När jag var höggravid lagade han mat åt mig, men då snackar vi Felix krögarpytt eller mamma Scans köttbullar. Men nu, nu gör han ju mat ifrån grunden! Och jag måste erkänna dig och mig emellan, att hans pannbiffar smakade aningens bättre än mina... Kan det ha varit för att jag fått avsmak för mina egna när jag stått i matosen? Eller har jag mött min överman..?

En förkyld och gnällig Victor

Dennis inledde helgen med att vara förkyld, och nu har äntligen jag och Victor kommit ikapp. Igår hade jag en smått hostandes bebis och inatt var han så snorig att han blåste snorbubblor i näsan. Jag sög ut snoret (ja, men en sån där snorsug bör jag kanske tillägga innan din fantasi skenar iväg) vilket inte var så uppskattat de första gångerna. Nysningar och hostningar har avlöst varandra och jag har väldigt ont i halsen. Lägligt nog tog Dennis med sig hela förpackningen med Strepsils till jobbet... Nåväl, I will survive. 

Ikväll blir det pyttipanna a lá Old School. Riktigt kött, potatisrester och lök. Det är guttans det! Det får tankarna att sväva iväg hem till mormor och morfar där man minsann har brunsås på det hela också. Woop!

Victor och släkten

Victor och farmor Christel

Victor och farfar Jan

Victor och nästkusin Anton

Victor och mamma

Victor och f.d låtsasmoster Linnea (dagens familjeförhållanden i ett nötskal!)

Victor och morfar Lars

Världens skönaste sovställning

Mr Sleepy head

Idag är det alla hjärtans dag och vår lille Ville blir 4 veckor. Tiden går snabbt och det är skönt att ha kommit in i sina rutiner och känna sig mer trygg och säker i sin roll som förälder. Att bli mamma är helt klart jobbigare än vad man tror, men också ännu mer underbart än vad man någonsin kunde föreställa sig! Vår älskade Victor :)

Idag tänkte jag uppvakta Dennis genom att laga hans favoriträtt - pannbiff, brunsås och potatis. Han är så okomplicerad och perfekt min Dennis och den bästa pappa Victor kan önska sig. Vi har det så bra, vi tre!

Ville väl egentligen bara säga att jag är lycklig, med andra ord.

Sammanfattning av graviditet och förlossning

 Stal denna roliga lista från My!


När fick du reda på att du var gravid? 27 april 2010

Hur gammal var du? 22 år

Hur tog din partner det? Han blev glad men var ganska lugn som han alltid är. Graviditeten var ju både väntad och efterlängtad så det infann sig nog mest en inre ro hos oss båda.

Mådde du mycket illa? Usch ja! Från vecka 9 till vecka 18-20. Spydde mest i början men det upphörde efterhand som jag lärde mig äta rätt på morgonen, även om jag fortfarande mådde illa.

Hade du mycket halsbränna? Till och från... Det var nog värst i 8:e månaden innan Victor hade sjunkit ner ordentligt. 

Var du känslig? Nej, inte direkt. Jag fick endast ett utbrott och det var när jag skulle leta fram dukar till Dennis kalas och inte kunde hitta dem. Jisses! Hela världen höll på att gå under för mig, men idag skrattar jag och Dennis gott åt hela incidenten.

När kände du bebisens första sparkar? Vecka 19 när jag var och vikarierade på ett fritids. Dennis kände det också då vid ett tillfälle, men mycket vagt. Han började nog känna det ordentligt i vecka 24 eftersom jag hade moderkakan i framvägg.

Var du ofta orolig? Nja, i olika perioder. Innan den magiska 12-veckorsgränsen samt inför första ultraljudet då man är övertygad om att där inte finns något i magen. Sedan var jag lite nervös över att Victor skulle ha Downs Syndrom eftersom min bror har det. Det är dock inte ärftligt, men oron fanns där.

Sparkade bebisen mycket? Absolut! Fast de sista veckorna var det mer rejäla buffar eftersom det nog var en aningens trångt därinne.

När började du läcka bröstmjölk? Läckte gjorde jag aldrig under graviditeten utan det började nog en vecka efter att Victor var född. Nu ska vi inte ens tala om det...

Fick du bristningar? Ja, en hel del på magen men det var inte så djupa även om man är något skrynklig på magen nu. Upptäckte dessutom igår att jag fått lite bristningar i knävecken! Troligen eftersom jag hade så mycket vatten i benen.

Gick du upp mycket i vikt? Om jag gjorde! 27 kg totalt, men sedan tappade jag också 18 kg den första veckan.

Blödde du någon gång? Nej.

Hur många Ultraljud gjorde du? 3 st. Det första i vecka 16 då jag blev framflyttad 2 veckor. Ett till i vecka 18 och sedan ett sista i vecka 20 eftersom Victor alla gånger låg på ett sådant sätt som gjorde det svårt för barnmorskorna/läkaren att se alla smådelar i hjärtat.


Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Lugn och stillsam. Jag ville arbeta och andas mig igenom värkarna en och en samt ha Dennis som coach och stöttepelare. Jag ville använda lustgas och bada i förlossningens SPA-avdelning, och jag ville bara ha ryggmärgsbedövning om förlossningen drog ut på tiden. Jag ville att Dennis skulle klippa navelsträngen och att han skulle tala om vilket kön det var.

Hur började din förlossning? Jag vaknade utvilad på söndagsmorgonen kl.10.00-10.30 med en molande "mensvärk". Vattnet började sippra vid 11.00 och vi ringde därför till förlossningen där vi sedan var på plats kl. 13.00

Hur många timmar tog din förlossning? 18 timmar från att vattnet gick, 14 timmar med ordentliga värkar.

Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Vaginalt

Hur mycket var du öppen när du kom in? 2 cm

Vilken smärtlindring tog du? Lustgas, varmt vatten, ryggmassage och slutligen ryggmärgsbedövning.

Dragen med sugklocka? Nej

Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? 30-40 min

Blev det komplikationer? Ja. Victor kunde inte andas eftersom han var klämd och fick titta inom neonatalen en snabb vända. Jag blödde 1,2 liter och fick pysslas om 1½ timme efter förlossningen.

Vad tyckte du var jobbigast? När värkarna var så intensiva att jag nästan fick panik. Man vet verkligen inte var man ska bli av...

Var du rädd för något? Att det skulle hända något med Victor under förlossningen, t ex att hans puls/hjärtslag skulle försämras eller att han skulle strypas av navelsträngen.

Skrek du? Nej, inte förrän jag krystade ut honom. Fram till att huvudet var ute hade jag inte skrikit utan bara jämrat mig, men när barnmorskan tog tag i Victor och slet ut honom efter att jag krystat fram huvudet så skrek jag.

Hur många var inne i förlossningsrummet? Dennis, barnmorskan och en undersköterska. När Victor precis kommit ut var där några fler. En läkare tror jag och någon från neonatalen som hämtade Victor och tog med sig Dennis. Förmodligen var där fler men jag var så omtöcknad att jag inte minns riktigt.

Hade du någon nära med dig? Min älskade Dennis!

Fick du sy? Ja. De fick klippa mig mitt i en värk och därför också sy igen det. Att bli sydd var hemskt...

Vilken vecka födde du i? Vecka 41+4

Vad var vikt och längd på bebisen? 5640g och 57cm

Ammar du? Ja, men han får ersättning efteråt också eftersom han är så stor.

Hur gammal är bebisen nu? 26 dagar.

Vad tyckte du om förlossningen? Lugn och stillsam, smärtfylld! Mycket speciell och märklig upplevelse.

När kommer nästa barn? När jag är färdig med min utbildning till mellanstadielärare. Så när Victor är 4-5år kanske. Fast då kommer jag inte få gå full tid och dessutom få gå på extra ultraljud och kontroller...

Nu är dopet bokat och prästen kommer på torsdag för att planera tillställningen. Vi tänkte att det var lika bra att ha dopet så snabbt som möjligt eftersom vår pojke redan väger över 6 kg. Riskerna att den som ska bära honom inte orkar och att dopklänningen inte passar, är stora. Victor ska ha samma dopklänning som jag haft och mina bröder före mig! Den har mamma och mormor stickat och virkat en gång i tiden, och det enda som krävs är kemtvätt och inköp av blåa band.
Dopkorten är också efterskickade. Det sved till i ekonomitarmen när vi insåg att priserna var exklusive moms plus att frakten var dyr. Annars var korten inte så dyra i sig... Men ack så vackra de blev!

Imorgon kommer kusin Fia, nästkusinen Anton och ingifta moster Eva och jag har bakat mördegskakor med kola och choklad dagen till ära. Väldigt mumsiga kakor om jag får säga det själv! Lägger sig som bomull runt hjärtat.

Nu har lillen just somnat trots att det var 2 timmar sedan han åt. Inte det ultimata för mamma och pappa då han troligen kommer vakna inom de närmsta 1-3 timmarna, men vi hade inte hjärta att väcka honom. Det är bara till att vara så god och sköta sin föräldraplikt! Fast nu hör jag honom grymta därinne... Ska ta reda på om Victor, liksom mamma och pappa, anser att han ska äta innan han somnar om så att hela familjen får en längre sovstund efteråt!

Toodles!

Glad bebis

Du ligger nerbäddad i soffan tätt intill mig. Du är mätt och pigg. Det rycker i dina armar och ben medan dina ögon söker sig runt. Du tittar på mig och för några sekunder ser jag hur dina mungipor dras uppåt. Ler du?

Jag vet inte... Men i just det ögonblicket vet jag att du är nöjd och jag blir alldeles varm i hjärtat.

Idag har vi varit på banken och skapat ett sparkonto till lille Ville som ska vara till för födelsedags- och julpengar. Morfar Lars har sedan tidigare också startat ett sparkonto som ska vara bara från morfar. Vår bankman berättade att Victor troligen var bankens yngsta kund eftersom morfar öppnat det kontot åt honom när han endast var 4 dagar! Det är minsann något att skryta om på Villes framtida CV...

Vi har även vandrat genom duggregnet till BVC idag, jag och Victor. Han hade gått upp 180g på en vecka och väger nu 6060g och är 59,5cm lång. Dagen till ära hade han en body som han fått av sin mormor som det stod "Stor" på, vilket distriktssköterskan tyckte var väldigt passande! Vi passade på att hälsa på den barnmorska som följt mig genom graviditeten så att hon fick se Victor, och hennes kollega var helt förstummad över Victors storlek och påpekade att han verkligen låg högt över kurvan. Fast han är ju alldeles perfekt ändå, vår lille Ville. Att han sedan redan är stor som en 4 månaders bebis skadar ju ingen (förutom mammas rygg!).