Vågar man hoppas?

Victor somnade för en timme sedan. Kvart över sex, mitt i "efter flaskan"-kelet. KVART ÖVER SEX! Victor, hallå? Du brukar ju inte sova nu! Och vi behöver byta bajsblöja. Vågar man hoppas på att han somnat för natten..? I så fall får jag vara så elak och väcka stackaren, annars kommer hans rumpa vara marinerad imorgon.

Humidum... Vad ska jag göra nu då? Dennis jobbar sent idag och jag sitter och räds morgondagen då jag ska laga ett hål i en tand. Eller ja, tandläkaren får väl göra det åt mig.
Ska jag ha ensamtid nu fram till klockan 22 när Dennis kommer hem? Känns ju minst sagt väldigt udda. Ska jag städa kanske?

Vad i hela friden gjorde jag för att fördriva tiden innan Victor kom?

Victor

 

Min fantastiskt vackra son!

Påskhelg

På skärtorsdagen inväntade jag de påskkärringar som aldrig dök upp vilket gjorde att jag till min stora förtret fick äta upp alla chokladkaniner helt på egen hand.
På långfredagen spenderade vi vår kväll hos Victors farmor och farfar där vi mumsade i oss varmrökt lax med potatis och sås. Victor fick en sån där glaskula som man skakar där det satt små söta kycklingar och log i yrvädret av glitter. Den kommer nog bli rolig om ett tag!

Påskafton spenderades i Södra Sandby hemma hos min pappas Agnes där vi fick blandad kompott åt påskmatshållet fast med lite modernare touch. Med oss hade vi påskbakelser som morfar Lars beställt men varken jag eller Dennis åt direkt mycket utav dem då vi komiskt nog inte är särskilt förtjusta i bakelser och tårtor. Tror dock inte att sällskapet klagade, det innebar trots allt mer till dem!
Det blev hederliga hallonmuffins som jag sedan toppade med chokladfrosting enligt Leilas recept. Jag använde dock inte smaksatt florsocker som receptet säger utan tog helt vanlig kakao och vanligt florsocker.
Jag spritsade frostingen som fågelbon, sedan spred jag lite kolaströssel över för att gestalta grenarna, lite guldflingor för skimrets skull och så självfallet äggen som i detta fall bestod av Anthon Bergs chokladägg.

Victor somnade i bilen hem vid kvar över sju, och vaknade inte när vi kom hem. Vaknade gjorde han först klockan 08.00 morgonen därpå. Fantastiskt!

Påskdagen spenderade vi i varandras goda sällskap som jag berättade om igår, och idag var jag och Victor hos min mammas Lasse och åt vitlöksdoftande lammstek med en utav hans döttrar med familj.
På vägen dit levererade vi en gottekorg till Victors farmor och farfar fylld med italienska korvar, pesto, marinerade vitlöksklyftor, inlagd grillad zucchini, vitlöksfyllda oliver, prosciutto, crostinis, frukt, bröd, kex och en väldans massa ostar. Ja, där var en massa annat med som jag knappt kommer ihåg. Rädd för att inte kunna fylla korgen så plockade jag på mig en del vilket i slutänden resulterade i att det inte gick att se vad som låg i botten på korgen.
Nåväl, det var sannerligen uppskattat! Mormor Eva fick liksom morfar Lars en inramad förstoring på Victor från dopet och morbror Christian fick ett välfyllt påskägg.

På vägen tillbaka plockade vi upp pappa Dennis som varit tvungen att ringvälta hela dagen på sina föräldrars stora gård. Eller ja, han ringvältade inte på gården utan höll sig väl mest på fälten. Jag menar, nog för att det är snyggt med krattade gångar, men att ringvälta gårdsplanen skulle nog vara att ta i.
Hur som helst, detta leder oss i alla fall nästan fram tills nu! Från att vi kom hem har det inte hänt så mycket mer än att lille Ville Virvelvind har somnat efter mycket bus och lek, och att vi nu snart kan varva ner i famnen på varandra.

Att sitta är för klenisar - STÅ ÄR DET BÄSTA SOM FINNS!

Här kommer även resultatet av söndagens balkongprojekt!

  

Jag var dessutom bara tvungen att inhandla fjärilslavendel i hopp om att locka hem en viss fjäril på besök!

Myssöndag!

Idag har vi tagit en paus i påskfirandet och bara varit en liten familj.
En tripp till EKO blev det där det inhandlades penséer, murgröna, lavendel och en boxbomsbuske till balkongen. Vi köpte lite godis också då vi tydligen blivit för stora för att få påskägg av våra föräldrar, och dränkte sedan våra "när blev vi för stora för påskägg"-sorger i fransk hotdogsdressing. Eller ja, det fanns en korv och ett franskt hotdogsbröd också med i bilden, men man äter det ju för dressingens skull.
Väl hemma låtsades vi ha gröna fingrar och planterade omsorgsfullt våra nyinhandlade blommor och växter på balkongen, kastade några lecakulor på pizzakillen som släpade fram uteserveringen nedanför, petade bort färdigtuggat gelégodis från vårt balkongräcke som troligen glömts av påskharen (eller möjligtvis spottats ut av barnen en trappa upp) samt beundrade vår balkong i skuggan av en solnedgång över högskolans tak.

Sedan mumsade jag och Dennis godis i soffan framför några avsnitt Family Guy medan Victor lyckligt blåste dreggelbubblor och "brrrrrry"-ade sig högt och tydligt. Några pipande badankeimitationer slängde han också in medan han ljudligt skrattade åt pappa som gjorde fisljud på hans mage.

Lek med pappa

Dreggel och godistuggande

Världens gosigaste lår!

Mys med alla tre

Dreggelbubbla i ytspänningens bristande ögonblick

Lite uppdatering angående helgen kommer imorgon. Tänkte ha lite kvalitetstid med min käre andrehälft i soffan en stund nu innan det är dags att sluta ögonen i hopp om ytterligare en fantastisk vårvarm morgondag.

Hur gick detta till?

När jag gick på toaletten låg min fina pojk i lugn och ro och hade roligt med Mr. Penguin.

När jag kom tillbaka låg han såhär?

Och det var tydligen mycket roligare!

Nu blir det påskmiddag med varmrökt lax och potatis hos Victors farmor och farfar.

Hoppas ni får en riktigt lång fredag!

Present!

Jag kände mig snäll och köpte en påskpresent åt mig själv. En present som gör att jag kan hålla mina hjärtan nära mitt hjärta även om de kanske inte alltid är i närheten!

Föreningen av Dennis och Emelie bildade en ny kärlek...

- Victor!

Påskpynt

Jag har minsann påskpyntat! Hur mycket som helst! Det är minst 10 chokladkaniner i skålen i alla fall.
Nä, påskpynt är inte för mig. Köpte däremot väldigt fina chokladpraliner i urgulligt papper som jag hällde upp i den höga fina glasskålen jag fått av mamma och ställde den intill de vackra plåtburkarna med vårmotiv som jag förvarar småkakor och muffins i.
Kaninerna i skålen sitter där mest i väntan på de eventuella påskkärringar som kan tänkas dyka upp imorgon!

Och på tal om urgulligt...

Mr. Medontwannagotosleep!

Minns ni?

Åh, detta framkallar minnen!

Ni minns väl Schnappi?

Mammaträffar och vårväder

Igår hade vi en heldag i vårvädret! Klockan 09.30 begav sig jag och Victor mot bussen för att möta upp kusin Fia och nästkusinerna Elias och Anton. I parken anslöt vi oss till några mammor från Elias dagis och deras nyföddingar.
Efter mycket lek i parken blev det sedan lunch på Barbacka där jag även fick hålla en liten bebis på 1½ månad som vägde 4100g. Kändes som att hålla i luft! Herregud, Victor vägde ju 1½kg mer när han var nyfödd. Har fått ganska starka armmuskler, om vi säger så!
Efteråt gick vi i alla fall tillbaka till parken och matade ankorna som var sådär lagom intresserade. Längs med staketet låg det säkert 7-6 brödlimpor utspridda i bitar och ankorna vaggade ner i dammen och simmade därifrån. Anton, en av Elias dagiskompisar, lyckades kasta en bit bröd på rumpan på en utav ankorna. Ankan tittade förvånat på sin rumpa, skakade av sig brödbiten, bajsade och gick sedan ner i dammen.
Hmm... Kan ju minst sagt rekommendera kommunen att inte mata ankorna när det är så fint väder. Känns som slöseri på bröd! Ska nog låta bli att köpa ströbröd i vår med risk för att det kan vara de limpor som ankorna dissat...

Sedan begav vi oss upp mot centrum, Fia och jag och våra gossar såklart. Köpte nya strumpor på Åhléns till Victor. Det är nog världens bästa strumpor, sitter som en smäck! 29 kr paret, värda varenda krona. Tackar mamma som köpte dem till oss första gången. Det är någon som vet hur strumpor ska vara!

Det barn som lyckas sparka av sig dessa kommer utav tvekan att bli fotbollsproffs.

När Fia lämnat mig och Victor för att köra hem till Fjälkinge med sina fina pojkar så ringde Lina. Jo, hon var minsann också i staden och mötte gärna upp oss. Vi köpte fika och åkte hem till oss varpå Jennie ringde och ville göra oss sällskap.
Så vi invigde balkongmöblerna och mumsade på chokladbollar och gifflar, medan Victor satt och skrattade i sin babysitter.

Dennis kom hem strax därpå och sedan var det dags att ge sig av igen för då vankades det middag med svärföräldrarna och svägerskan med gemak eftersom Victors farfar fyllde år. Efter middagen åkte vi hem till oss på fika, och jag stupade i säng halv elva och somnade som en stock. SNARK, vilken dag!

Idag vankas det föräldragrupp och jag ska möta upp mamma Maria och lilla Alice om drygt en timme. Tänkte även vandra bort till Kvantum och inköpa lite påskgodis inför morgondagen om det mot förmodan skulle knacka på någon liten påskkärring. Annars blir det till att ta det lugnt resten av dagen, för idag är jag trött!

Mina pojkar igår morse

Min glada älsklingspåg!

Måndag och BVC-besök

Idag var vi på BVC och Victor fick sina 3-månaders sprutor. När han fick den första pep han bara till när distriktssköterskan stack honom, men den andra gjorde lite ondare vilket framkallade några wäää. Men det gick snabbt över! DS tyckte att han var duktig, och det tyckte såklart stolta mamma också som inte tog så illa vid sig som hon trodde att hon skulle göra.

Sedan var det ju även dags för vägning och mätning. Jag sa till Dennis igår att jag inte trodde att Victor gått upp nämnvärt i vikt sen sist, men jag fick minsann äta upp min hatt idag!
8510g vägde "lillgrabben" in på idag vilket ger oss en viktökning på 660g sedan sist. Dessutom hade han växt 3 cm och är numera 68cm lång. Jag som trodde att Victor skulle använda storlek 68 ett bra tag till, men det är nog bara en tidsfråga innan storlek 74 får plockas fram. Ja, eller snarare inköpas, för vid storlek 68 börjar alla kläder ta slut.
Jag och kusin Fia tänkte ta nästkusinerna Anton och Victor upp till Gekås en dag i maj och inhandla lite nya barnkläder inför sommaren! Sen kan det väl hända att det råkar slinka ner en och annan heminredningsdetalj också...

Victor älskar att tugga på mina fingrar. Och han biter HÅRT! Det är minsann tur att han inte har tänder än för det hade gjort mer än lite ont om där hade funnits ett par gaddar i den lilla munnen också.
Just nu tar han sig en tupplur i sin säng. Vi är inne på över drygt 2 veckor med "Somna vid åtta, nio på kvällen och sova konstant till halv åtta på morgonen"-rutinen, vilket endast ger oss ca 3 powernaps om dagen på ca 30 min. Men det är helt underbart! Hoppas, hoppas, hoppas verkligen att det håller i sig. Sköterskan på BVC var minst sagt impregnerad.
Eller nej, jag menar imponerad!

Utekväll och barndop

Igår var jag ute med mina väninnor för första gången sedan Victor flyttade in i min mage. Det var riktigt trevligt, men jag kände mig väldigt ovan vid att sitta och skrika till mina vänner över bordet och försöka gestikulera mig genom ett samtal. Nästa gång blir det en flaska vin på en trevlig restaurang istället så att vi faktiskt kan prata. Hemmafester är mer min grej då man kan socialisera och prata lite med folk och lyssna på härlig musik. Att skrika över bordet till dunket av senaste hiten med *untz untz untz* för att sedan upp och trängas bland svettiga fyllon, ölklistriga golv och odören av cigaretter, fis och billig parfym är inte riktigt my cup of tea.

Men jag hade jättetrevligt med mina fina töser! Kände mig dock gammal när jag insåg att den pub vi brukade gå till hade slagit igen, att dörrvakten inte var så jätteintresserad över att se mitt leg och att åldersgränsen för att gå in på utvald pub var min ålder minus fem.

Hursomhelst var det dop för Dennis lilla kusin Felicia idag, som är en månad äldre än Victor, så det blev ingen lång natt för min del ändå. Efter 4-5 cider var jag hemma igen strax efter 01.00, käkade lite pizzarester med Jennie, tackade för kvällen och kröp sedan till sängs hos mina pojkar i hemmets trygga vrå. Kvart i åtta vaknade Victor och sedan var det dags att dra fram finkläderna och pallra sig iväg till kyrkan.
Ett mycket trevligt dop var det! Det var en familjemässa med dop i vilket innebar att en grupp söta och glada 7-åringar ivrigt sjöng om Jesus och hans åsna. 

Efteråt mumsade vi på smörgåstårta följt av brownies med grädde, och så här mot kvällningen är jag väldigt nöjd med helgen och kan lugnt luta mig tillbaka i tv-soffan.

Om ett par timmar somnar troligen Victor för natten. Då ska jag och Dennis mysa i soffan hela kvällen, bara vi två <3

Och jo, förresten...

...Idag blir vår älskade son 3 månader!

 

De sista femton

Efter ett farmorbesök för Victor har jag kunnat göra klart de sista 15 påskfigurerna som jag ska lämna imorgon. Skönt att ha det färdigt!

Nu sover Victor fint i sin säng efter ett kvällsbad och en flaska ersättning. Och nu hör jag dessutom Dennis kliva genom dörren! Jaha, då kan det hållas helg nu då. Härligt!
Imorgon blir det utgång med tjejerna för första gången på drygt ett år! Detta kan bli en bra helg.

Finurliga kaniner

Små söta kaniner som gömt sig i vårgrönskan

Fredag med sommarstämning

Jag och Victor sitter och lyssar samt sjunger till Astrid Lindgrens favoriter. Nyss spelades Idas sommarvisa och känslan av sommar bubblade i magen. Minns hur jag stod i kyrkan i början på juni tillsammans med mina klasskompisar i grundskolan och sjöng denna sång för allt vad vi var värda. Finalen på det hela var sommarlovet.


Minns ni att det alltid var fint väder på sommarloven när man var liten? De minnesbilder jag har är fulla av sol, strand, bad, glass och tunna klänningar. Och de minnen av dåligt väder som jag i så fall har utspelar sig på altanen med regnet smattrandes mot plåttaket med mysfaktor HÖG.

Nu stundar första sommaren med Victor. Första sommaren som vi två har blivit tre. Fem somrar har jag och Dennis spenderat på egen hand och nu ska vi introducera vår son för det ljuvliga som väntar.
Tänk att den 17-åriga tjej som så hårt kramade midjan på sin nyförälskelse sittandes bakom honom på en moppe med destination Åhus strand, nu istället kramar kroppen på det barn som förälskelsen givit henne 6 år senare. Livet är allt bra märkligt. Men åh, så underbart!

Våra år tillsammans

Första sommaren 2005

Vintern 2006

Dennis student - sommaren 2006

Oerhört nyktra på min student - sommaren 2007

Nyår 2007/2008

 

Vår förlovningsfest - våren 2008

Våren 2009

Vårbal i Uppsala - 2009

I Prag - Sommaren 2010, med Victor i magen!

Victors dop våren 2011

Bortglömda stunder

Hittade en bild från strax innan nyår någongång. Det var ungefär 3 veckor innan Victor kom till oss. Och jag var jättetjock.

Jag blir lika förvånad var gång jag ser en bild på mig som höggravid. Var jag verkligen så in i h*lvetes tjock?! Inte undra på att jag var trött på att vara gravid...

Komiskt nog sitter jag och suger på en karamell. Tyckte uppenbarligen inte att jag var tjock nog.
Nåväl, det var en sisådär 23-24 kg sedan... De resterande 4-5 kg sitter kvar lite överallt.

Pilleri pillera... påskmarsipan!

Nu är 30 av de 45 påskfigurer, som jag utlovat chefen innan lördag, färdiga. Och min rygg är minst lika färdig...

Idag går dagens ros till Victors mormor som underhöll honom medan mamma knepade och knåpade. Imorgon tar troligen farmor över den rollen så att figurerna hinner bli färdiga i tid!

Det är minsann inte lätt att lägga ner 4-5 timmar på marsipanfigurer när man har en liten pojke som baaara vill vara hos maaaammaaaa. Men idag verkade det går lika bra med mormor, tack och lov.

Glada hönor

Pägg; en särskild sorts ägg som bara tuppar värper.

Victor multitaskar i gymmet; tumme och leka samtidigt går hur bra som helst!

Efternamn

Idag skickades pappret med Victors fullständiga namn in till Skatteverket. Det ska skickas in inom 3 månader efter barnets födelse, och ja, det är ju på söndag. Sista minuten, minst sagt!

Victor har fått mitt efternamn eftersom jag bär ett mycket ovanligare namn än pappa Dennis. Men igår kväll när jag skulle skriva under det fick en spontan idé och skrev dit Dennis efternamn också. Victor har alltså fått ett dubbelnamn vilket betyder att han numera bär bådas efternamn.
Jag tycker det är fint när man kan härleda ett barn till båda föräldrarna genom efternamnet, men jag och Dennis bär ju inte samma efternamn. Än.

Den dagen vi gifter oss ska vi allihop bära samma efternamn. Fram tills dess kom vi fram till att Victor får bära bådas namn eftersom han ändå kommer byta till ett annat efternamn inom sinom tid, och då kan han likväl bära bådas namn sålänge.
Familjeefternamnet är redan bestämt. Det blir varken mitt eller Dennis, och vad det faktiskt blir håller vi hemligt ett tag till. Så nu ska vi bara gifta oss också...

Dennis! Hint, hint, hint....!

Glömska

Jag har till min stora förvåning glömt bort hur det kändes att vara gravid.

Jag har glömt hur det kändes att knappt kunna resa sig ur sängen. 

Jag har glömt hur jag inte kunde ta på mig skorna själv. 

Jag har glömt att jag inte kunde se mina fötter. 

Jag har glömt att jag såg ut som en bristfärdig badboll i vad jag än tog på mig.

Det gör ingenting. Det var ju den tråkiga delen. Och vem vill minnas tråkiga saker? Att jag på morgonen vaknade och såg ut som Miss Piggy i spegelbilden är ju liksom ingenting som man vill etsa fast i minnestavlan.

Men jag har glömt det vackra också...

Jag har glömt hur det kändes att ta på den stora hårda magen. 

Jag har glömt hur jag kunde peta och buffa på magen och få svar tillbaka. 

Jag har glömt hur det kändes när Victor sparkade rundor därinne och fick hela magen att dansa. 

Jag har glömt den tickande känslan när han hickade.

Jag har glömt hur det kändes när han blev alldeles stilla i magen när jag sjöng.

Många sa åt mig att ta vara på tiden som gravid. Att njuta av varje dag för att jag kommer sakna det när det är borta.
Mhm, säkert! tänkte jag då. Varför skulle jag sakna Miss Piggy i spegeln?
Tyvärr försvann minnet av hur det fina och vackra kändes tillsammans med det tråkiga och jobbiga. Jag njöt länge av att min mage äntligen var tom och att jag numera slapp vara gravid och att förlossningshelvetet äntligen var över. Jag minns att jag tittade på gravida med sympati och tänkte "Stackars jävel... Hon har ingen aning om vad som väntar henne".
Nu försöker jag minnas tillbaka på allt det fina och och vackra. Nu avundas jag alla gravida som har detta fina och vackra framför sig. Och saknar det mer än någonsin!

Kroppen är en fantastisk skapelse på detta vis. Vi glömmer allt det besvärliga, onda och jobbiga och fokuserar istället på det som var vackert och fint.
Och tur är väl det, för skulle jag minnas varenda detalj så är jag säker på att Victor aldrig skulle få några syskon.

Herr Tvärtom

 Victor gjorde ett ambitiöst försök till att vända på sig idag, men ack nej, det gick ju ej. Tror bestämt att vår herre är för tung i baken ännu! Och så gör han det väl i fel ordning? Brukar de inte vända sig från mage till rygg först?
Skulle inte förvåna mig. Victor gör andra saker i fel ordning också. Han har bestämt sig för att hoppa över steget "Lära sig sitta" och går direkt över till "Lära sig stå". Redan när han var knappt en månad gammal tryckte han ifrån med benen och ville försöka stå i knäet. Vågade inte låta honom göra det, var rädd att det blev för mycket belastning på de ännu svaga benen. På BVC frågade jag om det, men det var minsann inga problem! Ville han stå så gick det bra.
Åh ja, försöker man sätta honom ner i knäet nu spjärnar han ifrån, trycker hälarna i ens mage och blir stel som en pinne. Standing up it is!

Victor hatar att ligga på magen längre stunder. Eftersom han är så stor så är han ju också tung vilket gör att jag tror det blir jobbigt för honom att hålla uppe huvudet efter ett tag.

Men vi övar lite varje dag - övning ger färdighet sägs det ju!

Victor har sådana fantastiska sovvanor och har haft länge nu. I knapp två veckors tid innan dopet sov han ifrån 22.00-23.00 på kvällen till 07.00-08.00 på morgonen utan att vakna. Veckan som dopet skulle äga rum var jag väldigt stressad. Då somnade han samma tid men vaknade däremot vid 04-tiden och skulle ha mat. Så höll han nog på i en veckas tid men nu har han gått över till något ännu bättre...

...Nämligen att somna vid 20.00-21.00 på kvällen och sova till 07.30-09.30 på morgonen! 

Helt underbart! Hoppas verkligen att detta håller i sig nu. Han är i och för sig vaken mycket på dagen och sover kanske 2 timmar sammanlagt under dagens gång. Men det gör oss absolut ingenting om han istället bidrar med lugna kvällar och någorlunda sovmorgnar.

Hoppsan, det blev visst lite väl mycket skryt för den känslige svensken. Men va fasen...

Jag är ju så stolt över min älskade lilla fisunge!

Vi börjar på måndag!

Jag och Victor känner oss lite hälsosamma idag. Vi började dagen med sovmorgon och steg inte upp förrän klockan 10. Efter frukosten körde Victor ett par rundor i gymmet medan mamma provade sin nya "3-minutes legs"-apparat. I år ska vi minsann inte gömma oss i vassen, inte!

Efter träningen drack Victor en flaska ersättning och mamma mumsade i sig en tallrik jordgubbar. Spanska förvisso, så har vi riktig tur kanske det blir en tur flamenco av bara farten senare idag!

Victor tog sig ett powernap nu så att mamma hann att städa av lägenheten en snabb vända. Nu sitter jag på Fujifilms hemsida och laddar upp bilder som ska framkallas. Herregud vad många bilder vi har! Försöker sålla ut vilka bilder jag hemskt gärna vill ha framkallade och vilka som inte är sådär jätteviktiga. Och för att inte tala om alla bilder som nästan ser likadana ut... Back to work!

Eller nahe, nu vaknade hjärtat mitt och förklarar bestämt att han minsann vill ha maaaaaaat med det BUMS!

Tjockisjeansen

Efter att ha fått både bebiskiss, bebiskräk, bebisdregel och majskroksklet på tröjan efter en visit hos gammelmormor och gammelmorfar tillsammans med Victors nästkusiner så lyxade jag till det med att byta kläder. Jag kände mig modig och tog fram mina tjockisjeans som senast jag provade var lite för tajta och lämnade en klädsam badring runt midjan. Jag upptäckte till min stora förvåning att mina tjockisjeans nu har gått från helt oknäppbara, till knäppbara med kärleksfull valk, till numera knäppbara med god marginal! WOHO!

Nu ska de bara bli för stora också... Innan jag blev gravid med Victor kunde jag dra på och av dem utan att knäppa upp dem, och då satt de dessutom långt ner på höften som baggyjeans. Men jag är hoppfull!

Äntligen!

Äntligen kan jag ha min vackra ring igen.

Äntligen kan jag visa omgivningen min evigt svurna kärlek till Victors underbara pappa!

Viktigt meddelande från Victor

Så tänk nu på det.

Hem ljuva hem

I går startade en brand i ett hus. På grund av de stormvindar så härjade så spred sig branden vidare till tre grannar. Husen blev totalförstörda och fyra familjer har förlorat sina hem. Grannarna på gatan erbjöd kärleksfullt sina hem till de drabbade medan de såg hur husen gick upp i rök.
Branden hade startat i ett nyligen uppköpt ödehus som låg i anslutning till ägarens boningshus, men då vinden låg på andra hållet drabbades inte ägarens eget hem.
Hade vinden legat på hans håll hade mitt och mina bröders barndomshem inte heller funnits kvar.

Ett hem som jag inte bott i de senaste 15 åren men ändå minns var varje möbel stod. Tanken på att det inte skulle finnas kvar är väldigt läskig. Jag kommer aldrig bo där igen och jag har absolut inget behov av att besöka insidan av husets väggar igen då det troligen skulle förstöra de minnesbilder som lagrats i mitt huvud.
Men känslan av att kunna peka på just det huset när jag tillsammans med Victor passerar på vägen utanför i bilen på väg till morfar och säga "Där bodde mamma när hon var liten!", är däremot ovärderlig.

Att förlora sitt hem tycker jag är det värsta som kan drabba en familj, bortsett från dödsfall. Alla foton, möbler, kläder, saker... Alla minnen. De går inte att få tillbaka. Möbler kan bytas ut, kläder kan köpas nya, men ofta så har varje ting en historia och bär på ett minne. Hela tillvaron suddas ut och den egna fristaden försvinner med den.

Nej usch, jag lider verkligen med dem. Lider med de som förlorat sina hem i branden, de som förlora sina hem i stormar, tsunamis, jordskalv, översvämningar...

En tanke går till alla dem idag!