Tjockisjeansen

Efter att ha fått både bebiskiss, bebiskräk, bebisdregel och majskroksklet på tröjan efter en visit hos gammelmormor och gammelmorfar tillsammans med Victors nästkusiner så lyxade jag till det med att byta kläder. Jag kände mig modig och tog fram mina tjockisjeans som senast jag provade var lite för tajta och lämnade en klädsam badring runt midjan. Jag upptäckte till min stora förvåning att mina tjockisjeans nu har gått från helt oknäppbara, till knäppbara med kärleksfull valk, till numera knäppbara med god marginal! WOHO!

Nu ska de bara bli för stora också... Innan jag blev gravid med Victor kunde jag dra på och av dem utan att knäppa upp dem, och då satt de dessutom långt ner på höften som baggyjeans. Men jag är hoppfull!

Äntligen!

Äntligen kan jag ha min vackra ring igen.

Äntligen kan jag visa omgivningen min evigt svurna kärlek till Victors underbara pappa!

Viktigt meddelande från Victor

Så tänk nu på det.

Hem ljuva hem

I går startade en brand i ett hus. På grund av de stormvindar så härjade så spred sig branden vidare till tre grannar. Husen blev totalförstörda och fyra familjer har förlorat sina hem. Grannarna på gatan erbjöd kärleksfullt sina hem till de drabbade medan de såg hur husen gick upp i rök.
Branden hade startat i ett nyligen uppköpt ödehus som låg i anslutning till ägarens boningshus, men då vinden låg på andra hållet drabbades inte ägarens eget hem.
Hade vinden legat på hans håll hade mitt och mina bröders barndomshem inte heller funnits kvar.

Ett hem som jag inte bott i de senaste 15 åren men ändå minns var varje möbel stod. Tanken på att det inte skulle finnas kvar är väldigt läskig. Jag kommer aldrig bo där igen och jag har absolut inget behov av att besöka insidan av husets väggar igen då det troligen skulle förstöra de minnesbilder som lagrats i mitt huvud.
Men känslan av att kunna peka på just det huset när jag tillsammans med Victor passerar på vägen utanför i bilen på väg till morfar och säga "Där bodde mamma när hon var liten!", är däremot ovärderlig.

Att förlora sitt hem tycker jag är det värsta som kan drabba en familj, bortsett från dödsfall. Alla foton, möbler, kläder, saker... Alla minnen. De går inte att få tillbaka. Möbler kan bytas ut, kläder kan köpas nya, men ofta så har varje ting en historia och bär på ett minne. Hela tillvaron suddas ut och den egna fristaden försvinner med den.

Nej usch, jag lider verkligen med dem. Lider med de som förlorat sina hem i branden, de som förlora sina hem i stormar, tsunamis, jordskalv, översvämningar...

En tanke går till alla dem idag!

En blåsig torsdag

Hå hå ja ja, hå hå ja ja
hör va dä blåser i träa i da,
hå hå ja ja, hå hå ja ja,
dä blåser i träa i da. 

Ja, blåser gör det minst sagt. Våra balkongdörrar ställdes på vid gavel med en smäll i förmiddags. Jag är glad att jag hann kissa innan, annars hade jag minsann gjort det där jag satt. Tvättställningen som stod innanför dunsade in i matsalsbordet och tvätten sträckte sig panikartat in över vardagsrummet i vindens styrka. Jag fick lägga all min tyngd på dörrarna för att över huvud taget lyckas stänga dem igen. Sedan tryckte jag i låset och håller tummarna för att det inte händer igen...

Inatt sov Victor från 21.00-07.30 och när han vaknade låg han i sedvanlig ordning och pratade med sina kaniner i en halvtimme innan han tyckte att det var dags för en ny blöja och en flaska frukost. Sedan njöt vi av varandras sällskap till gårdagens avsnitt av Big Brother och skrattade gott åt Gurkans kebabdamp. 

En stund senare somnade lillgossen om och mamma fick en stund för sig själv för att mata diskmaskinen med smutsigt porslin, tvättmaskinen med smutsiga kläder och mamma med två äggmackor.

Linda har varit över hos oss på en kopp te och Victor satt och snackade skit som vanligt. 

Och dregglade såklart. Vi får ju inte glömma att han dregglade.

Tupplur och glada nyheter!

Victor tar igen sig en stund efter besöket av faster Emma. Han hade mycket att prata med henne om tydligen! Stackarn kommer ju att bli lika traggig (skånskt ord för att prata strunt för den okunnige uppåtländske) som oss.
Eftersom han somnade så tidigt igår och sov så länge inatt har han inte varit särskilt trött idag, utan bara tagit en liten powernap då och då och gör så även för stunden.

Nu har jag passat på att klicka hem lite vårgardiner och nya påslakan efter mycket om och men från min älskade Dennis. Påslakan behöver man ju bara ha två uppsättningar av tycker han och gardiner till vardagsrummet har vi ju en uppsättning av. Det räcker väl?
Ibland undrar jag om han är smålänning i grund och botten, men jag tror att han helt enkelt är en man. En man som inte förstår sig på förtjusningen över att få hänga upp fräscha vårgardiner eller att få bädda rent med sprillans nya lakan. För en annan är det ren vardagslyx!

Den som liknade en förlossning vid att "skita ut en melon" visste vad hon pratade om.

Igår fick det tredje och sista preggot i vår gravidtrio från klassen på högskolan äntligen sin lilla bebis. Tänk vad tiden har gått fort ändå! Först ut var jag som gick 2 veckor över tiden, nästa kvinna på tur var My som fick sin ivriga sötnos 2½ vecka för tidigt och sist ut var Linda som fick en mycket punktlig liten flicka på uträknad dag. Så himla kul att det skiljer 2½ månad från det första ploppet till det sista!
Nu ser jag fram emot en vår och sommar FYLLD med bajsblöjor, bebisdreggel, fikaträffar och en massa trevligt mammaprat. Dessutom kan Victor roa sig med att vara tuppen i hönsgården!

Victor pratar med sina kaniner

Imorse vaknade jag av att Victor låg och pratade med sina kaniner och bad säkert dem om att börja dansa och spela. Finns det något bättre än att vakna upp till en pratglad kille som precis sovit TRETTONTIMMAR I STRÄCK?!

Mama loves you <3

Victor berättar kloka saker

Victor är lika pratglad som sin mor och pratar om precis lika meningsfulla och begripliga saker som hon.

Tyvärr är det så sjukt dålig upplösning på min kameramobil. Jag har hur många fantastiska filmer som helst som spelats in med systemkameran, men de filmerna är för högupplösta och kan inte laddas upp på bloggen, tyvärr.

Klargörande!

Jag har märkt att det var många som gick på mitt aprilskämt på Facebook! Kul att man lyckas ibland, men det verkar som om jag måste klargöra en sak då många fortfarande går omkring och tror att det var sant.

Jag är alltså inte gravid igen! 

Denna stackars livmoder ska få stå tom ett tag innan jag låter en ny liten bebis flytta in. Victor är för närvarande allt vi kan önska oss och även om han kommer få syskon längre fram så är detta inte fallet för stunden.

Vår älskling!

Har för övrigt ca 5 kg kvar till min "före graviditeten"-vikt och har således gått ner 23 kg utav de 28 kg Victor så fint byggde upp min kropp med! 

Klickade hem lite träningsredskap för hemmabruk igår. Dags att tona till den här hudpåsen på magen och att försöka få den hängiga graviditetesröven att flytta lite längre norrut...

Upptäckte att Ellos tar 150kr mer för denna... på rea.

Samtliga produkter kommer från Haléns.

Victors vackra dop

I kyrkan hade vi samlat familj och vänner för att ta del av vår älskade sons dop

Genom en handpåläggning välsignade vi tillsammans vår Victor

Prästen Lisbeth Lindehagen höll en fantastisk gudstjänst och välkomnade hjärtligt Victor till familjen

Som stöd på livets väg blev Victor tilldelad två faddrar - faster Emma och morbror Anders

Efter dopet samlades vi i församlingshemmet för en mumsig lunch följt av en smaskig och hälsosam (för själen) fika!

Vid fikabordet kunde gästerna finna den obligatoriska spettkakan som Victors gammelfarmor Alice införskaffat. Där fanns även farmors vetebröd, geléhjärtan, godisnappar och mammas hembakta tårta och kakor såklart!

På doptårtan hade jag omsorgsfullt utformat min son i den sötaste marsipan liggandes på en filt omfamnad av blommor och grönska.

Svärmors vetebröd och sedan mina hembakta korskakor, chokladcupcakes med grädde samt cake pops.

På en sockersött kudde vilade pojken sitt huvud!

Efter många timmars knådande, stansande, bakande och spritsande fick även Victors korskakor medverka på fikabordet.

Doptavla, ram, album, halsband, vaggvisebok och födelsedagsflagga var bara några av de underbara gåvor Victor fick...

... Och vi packade förväntasfullt upp varenda en!

När dagen var till ända kunde man finna tomma tallrikar, sönderrivet presentpapper, en ensam tårtbit, nöjda föräldrar och en mycket trött dopgosse!

 Tack till alla er som gjorde vår stora dag till ett minne för livet!

En fjärils vingslag

Igår begravdes en liten pojke. En liten pojke som njutit av sin mors värme och kärlek i 9 månader. En liten pojke som lyssnat på hjärtslagen från en mor vars själ och väsen väntade på att få hålla honom i famnen och trycka hans varma kropp emot sin. Höra hans hjärtslag.
En liten pojke som byggt bo i två föräldrars längtande hjärtan och svävande drömmar för att istället bestämma sig för att resa till Neverland. En liten pojke som utan sina föräldrars tillstånd kläckts ur sin puppa, brett ut sina breda vingar och rest långt, långt bort.
Kvar har han lämnat sin mors mage tom och sina föräldrars hjärtan fyllda. Fyllda av förtvivlan, kärlek, längtan, förvirring och tomhet. I fjärran ser de sin fjäril fladdra emot ljuset och den plats där han finner frid. Hans vingslag lämnar en liten vindpust som smeker sina föräldrars kinder och viskar

"Jag älskar er!"

Var gång jag ser en fjäril tänker jag på dig. Dig som jag aldrig träffat men ändå sörjer. Sörjer för dina föräldrars brustna hjärtan och för den vän min son aldrig fick.
Jag ser dig över blomsterängarna med dina vida vingar svävandes från blomma till blomma, från knopp till knopp.
Vaka över dina föräldrar Nils, de behöver dig. Bred dina vingar över dina föräldrars själar och omfamna dem som du gör med de blommor du älskande smeker i morgondaggen.

Åh du lilla fjäril. Så älskad, så saknad.

Vila i frid.

Den 10:e februari i år dog Nils i mammas mage dagen före igångsättning. Här kan du läsa Marias berättelse.

Jag lider

... av kronisk trötthet! Enda sedan dopet ägt rum i söndags har jag vandrat runt i en sömnbubbla och försöker desperat komma ikapp mig själv. Har fått sova 6½ timme som längst per natt sedan i söndags, och de tre dagarna dessförinnan ska vi inte ens tala om. Jag är skyldig min sömnbank så oerhört många timmar och jag känner hur sömnfogden flåsar mig i nacken och påmanar ränta.
Tyvärr samarbetar inte Victor med dem.

Idag blev det mammagrupp för första gången och det verkar vara en mycket trevlig grupp! Ser fram emot nästa gång minsann. Victor väger för övrigt 7850g och är 65cm lång, vilket ger oss en viktökning på 400g sen sist men längden förblir densamma.

Jag har absolut inte orkat blogga på sistone och orkar det i ärlighetens namn knappt nu heller. Jag lovar att berätta om Victors fantastiskt fina dop och om den mycket trevliga dopfesten, men inte just idag.
Just idag ska jag slänga mig på soffan!

Förberedelser!

Späckat schema hela dagen. Lille Ville sover för stunden vilket medför att jag har kunnat städa av köket lite snabbt och lätt för att nu kunna skita ner det igen. Mycket ska göras idag! Köttet ska stekas, bottnarna till tårtan ska bakas, korskakorna ska bakas ut och dekoreras, chokladbollsklubbor ska göras, potatissallad ska röras ihop och servetter ska vikas klart.

Victor och mormor

Som tur är kommer Victors mormor och tar hand om densamme så att mamma kan fixa och dona hela dagen. Lika bra att vara förberedd eftersom jag vet att jag inte får stöka rundor när jag verkligen behöver. Victor har en förmåga att vara extra mammig, extra hungrig och extra icke-sömnig när jag har mycket att göra.
Nåväl, det är ju för hans skull som jag gör detta. Det tråkiga är ju att han inte kommer ihåg det. Kommer däremot jaga honom med blåslampan den dagen han ska konfirmeras med argumentet "Du hjälpte aldrig till när du skulle döpas!".
Fast känner jag mig själv rätt så kommer jag vilja göra allt själv då också...

Mitt största problem är ju att jag är ett sådant kontrollfreak. Jag måste göra allt själv för att veta att det blir gjort så som jag vill ha det. Jag vill inte låta Dennis handla maten, tänk om han glömmer något? Jag vill inte låta Dennis duka, tänk om han ställer blommorna fel? Jag vill inte låta Dennis göra tårtan, tänk om han gör den snyggare än jag..? Haha!
Nej skämt osido, lite jobbigt för honom att jag inte vill låta honom göra något. Men så är det, jag är ett kontrollfreak. Och när det gäller kalas, dekorationer, mat, kakor och tårta - ja, det är ju mitt signum.
It's my way or the highway. Antar att jag får skylla mig själv?

 

Victor vaknade kvart över sex imorse och hade absolut inga planer på att somna om. När klockan närmade sig åtta gav jag upp och tog på mig kläderna och gjorde morgon. En kvart senare somnade gossen vår om igen. Ska bli spännande att se vad det blir för utsaga av dopförberedelserna efter en natt med endast 6 timmars sömn. 

Sov så gott nu, min lilla Jävelberg! <3

Välkommen våren!

Idag har jag och Victor varit och mött våren i parken och staden tillsammans med Fia och nästkusinerna Elias och Anton!

Söndag

Idag håller hela familjen söndag. Victor somnade efter mycket om och men strax efter 00.00 snåret inatt och vaknade för frukost 08.30. Trött sen gårdagen gav han sig på en sovstund till och lät hela familjen sova ut till klockan 12.
Efter ett fikabesök av Dennis kusin Jerry och faster Lotta parkerade vi rumporna på soffan framför tv:n och har tagit det oförskämt lugnt sedan dess. Jag måste säga att jag förundras av det dåliga tv-utbudet på söndagar! Tur att man har XBMC:n och TV4Play kopplat till tv:n.

Vi har nyss petat i oss resterna av gårdagens godispåse och snart vankas det hemmagjord pizza. Imorgon börjar en ny vecka, och inte vilken vecka som helst - Victors dopvecka!
Ja, nu hade vi inte tänkt döpa Victor hela veckan, men det finns ju en hel del förberedelser att ta itu med innan klockan slår halv ett på söndag. Tänkte försöka göra upp ett schema inför veckan så att jag inte glömmer någonting!
Imorgon är tanken att jag ska göra marsipanbebisen som ska ligga på Victors tårta och förmodligen kommer jag att baka upp mini-cupcakesen som sedan snällt kommer att få vänta i frysen. Det som kan göras i förväg får ju verkligen göras just i förväg så att man inte står med tusen saker kvar att göra när lördagen börjar lida mot sitt slut.
Tur att någon planerar, för enligt Dennis är det ju en hel vecka kvar. För ni vet väl att kakor växer i kakburken och potatissallad gror i en skål i kylen? Frön finns att köpa i närmsta matbutik! ;)

Söndagsmys med pappa och mamma i soffan!

Nej, skämt åsido, Dennis är väldigt hjälpsam.
Men om jag inte vill servera brända degklumpar till kaffet eller pryda tårtan med en marsipanfigur som ser ut som kattens bajskorvar, så gör jag bäst i att fixa det själv.

Lördagsmys!

Jag och Victor har hängt hos faster Emma hela dagen medan pappa fixade i fasters kök. Skönt att sitta och snacka skit med en som är lika pratglad som jag, så Dennis slipper få sår i öronen när han kommer hem från jobbet om kvällarna. För övrigt har inte Dennis så mycket att tillföra i samtalsämnen som bröst, graviditet, musslor, svärföräldrar och det senaste "Har du hör att.."-tjatet. Nä, sånt kan bara en svägerska tillföra!
Faster Emma var dessutom snäll och bjöd mig på min första alkoholhaltiga dryck sedan ca ett år tillbaka. En kall Rekorderlig Päroncider, ni kan tro att den satt fint! Jag hade tänkt att avnjuta första glaset igår, men med en målande sambo och sur son så fick systemetpåsen med innehåll snällt stå kvar i kylen.
Victor bjöd på skratt, gnäll, bajs, pruttar och rapar idag men desto mindre sovstunder.
Nu hoppas mor och far att Lille Ville är trött och har vett nog att låta sina päron få lite egentid i afton!

På väg hem till faster Emma!

Det blev en lång dag så jag, Dennis och Victor tog oss friheten att köpa lite godis och hämtmat ikväll. En gyrossallad och X antal bitar smågodis senare sitter jag här framför datorn och jäser. Snart ska vi se på Bruce Almighty (sjukt längesen!) och gotta oss med en öl respektive cider som fortfarande står på vänt i kylen, så snart gossen har somnat för natten.
Over and out!

Hallon- och blåbärscupcakes

 

 Hallon- och blåbärscupcakes

(12 st)

100 g smör
2 2 st ägg
1.5 1.5 dl strösocker
1 1 tsk vaniljsocker
2 2 dl mjölk
4 4 dl vetemjöl
2 2 tsk bakpulver
1 1 nypa salt
200 200 g frysta blåbär

100 g frysta hallon

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 200 grader (varmluft)
2. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker poröst. Rör ner smält smör och mjölk. Blanda vetemjöl, bakpulver och salt och rör ner i smeten.
3. Placera ut pappersformar i en muffinsplåt. Varva smeten med blåbär och hallon i formarna, fyll dem till 2/3.
4. Grädda i cirka 12-15 minuter.

Cream cheese frosting

60 g mjukt smör
100 g philadelphiaost
1 msk citronsaft
5 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker

Vispa smör, citronsaft och philadelphiaost krämigt. Tillsätt vaniljsocker och florsocker och vispa ihop till en spritsbar frosting (tillsätt mer florsocker om du tycker den blir för lös).

Sprista frostingen i önskat mönster och dekorera sedan med något roligt strössel och små marsipanfigurer, eller något annat som du tycker passar!

För att hitta lite annorlunda muffinsformar och strössel, besök Kakburken!

 Det fungerar även utmärkt att äta cupcakesen utan frosting också, och de smakar då som härligt somriga muffins!

Elias, Anton och Victor

Ja, herregud vad det var liv i luckan när nästkusinerna kom på besök. Anton har blivit så medveten om saker och ting sen senast jag träffade honom och han ville hemskt gärna klämma och känna på Victor. Elias hade nog svårt för att förstå att Victor var yngre än Anton och trodde att Victor hängde med i svängarna lika bra, men tyvärr icke. Fast det kommer!
Komiskt nog är det just bara utvecklingsfaserna som skiljer dem åt då Anton snart är 6 månader och Victor blir 2 månader imorgon.
Storleken däremot är nästintill densamma! Det skiljer 150g och 4 cm på pojkarna, men om det är Anton som är liten eller Victor som är stor låter jag förbli osagt.

Men jag tror vi alla vet svaret!

Hur som helst verkade de ha rätt roligt alla tre på sina olika vis. Elias var helt salig över att det fanns en bebis till, Anton undrade nog vad Victor var för en rolig liten filur och Victor var troligen mest fascinerad över all uppståndelse. Kan knappt vänta till Victor blir så stor att han och Anton kan leka! 

Och tyckte jag att det var liv i luckan igår så kan jag ju bara tänka mig hur det blir när Anton och Victor drattar runt i sina blöjor och lever rövare medan Elias knåpar ihop bus som han kan lära dem.

Klicka på bilden för att se texten bättre!

Vi tog en välbehövlig fikapaus medan Anton gick lös i gymmet. Tur att NÅGON tänker på beach 2011...

Victor tackar för besöket och lämnar kaksmulorna i mattan åt mamma och snabeldraken!

Träff med nästkusinerna!

Idag träffade Victor sina nästkusiner Elias och Anton. Jisses, vad spännande! Ja, eller Victor verkade ganska oberörd men Elias och Anton tittade med stora ögon. Snart uppskattar nog vår lille pojke besöken också! Anton är bara 4 månader äldre, men utvecklingsnivåerna märks tydligt.

Lovar att berätta mer om det livade besöket imorgon, just nu verkar någon vilja ha mig väldigt mycket.
Och nej, det är inte Dennis. Snuskhummer.

Inte lätt att vara poppis!

Ett år äldre!

Jaha, då har man fyllt år igen. Nu kan det väl räcka? Jag tycker att 23 låter som en bra ålder. Jag är ung, men tillhör ändå vuxenskaran samtidigt som man får lov att vara barnslig fortfarande.

Det blev en mycket trevlig dag igår. Lagom mycket besök av vänner, föräldrar och syskon.
Victor firade min dag genom att sova från 21.30 till 06.30, äta, somna om och sedan sova till strax efter 10. Perfekt! Jag hann minsann både duscha i lugn och ro samt påbörja köttfärssåsen till lasagnen innan jag väckte Dennis vid nio.
Katten var nog lycklig över att få lite egentid också, det var längesen Dennis och jag hade tid för bara honom. I en timme åtminstone.

Födelsedagscupcakes

Victor och Linda

Friends in da house! Alla är för övrigt mina grannar eller grannar to be, förutom Jakob.
(Jennie, lussebullarna som jag utlovat ligger fortfarande i min frys. Du vill kanske ha dem innan nästa jul? ;D )

Jobbigt med besök! Victor är iklädd sin snygga pikébody som Lina skickat från London.
SO FABULOUS!

Victor och faster Emma

Imorgon kommer min kära kusin Fia med sina gullgossar Elias och Anton. Ska bli så kul att se dem! Har inte sett Elias sen jag var höggravid och Elias försökte lyfta på min tröja för att se bebisen, som för övrigt skulle heta Anton den också.
Elias fyllde nyligen 3 år och en fin pyjamas med grävmaskiner på väntar snällt på honom i ett litet paket i Victors rum. Jag tänkte att vi kunde kolla på Lejonkungen, äta småkakor och prata om vad han och Teddan gjort på dagis sen sist. Känner jag Elias rätt så kommer han ha mycket att berätta!

Fia med sönerna Elias och Anton

Dessutom blir det återbesök hos barnmorskan efter förlossningen. Undras tro vad hon ska göra med mig? Väga mig och konstatera att jag numer bara är fet och inte gravid? Skratta åt alla mina bristningar? Tvinga mig att springa 100m med barnvagnen på under 10 sekunder? Det återstår att se.
Jag minns i alla fall den kommentar hon gav mig under graviditeten när jag uttryckt min rädsla för en stor bebis:
"Det behöver du inte oroa dig för! Din bebis är inte större än att han kan ta sig ut".
Nej, det hade hon ju rätt i, men nu i efterhand vet jag inte om jag ska skratta eller gråta!