En fjärils vingslag

Igår begravdes en liten pojke. En liten pojke som njutit av sin mors värme och kärlek i 9 månader. En liten pojke som lyssnat på hjärtslagen från en mor vars själ och väsen väntade på att få hålla honom i famnen och trycka hans varma kropp emot sin. Höra hans hjärtslag.
En liten pojke som byggt bo i två föräldrars längtande hjärtan och svävande drömmar för att istället bestämma sig för att resa till Neverland. En liten pojke som utan sina föräldrars tillstånd kläckts ur sin puppa, brett ut sina breda vingar och rest långt, långt bort.
Kvar har han lämnat sin mors mage tom och sina föräldrars hjärtan fyllda. Fyllda av förtvivlan, kärlek, längtan, förvirring och tomhet. I fjärran ser de sin fjäril fladdra emot ljuset och den plats där han finner frid. Hans vingslag lämnar en liten vindpust som smeker sina föräldrars kinder och viskar

"Jag älskar er!"

Var gång jag ser en fjäril tänker jag på dig. Dig som jag aldrig träffat men ändå sörjer. Sörjer för dina föräldrars brustna hjärtan och för den vän min son aldrig fick.
Jag ser dig över blomsterängarna med dina vida vingar svävandes från blomma till blomma, från knopp till knopp.
Vaka över dina föräldrar Nils, de behöver dig. Bred dina vingar över dina föräldrars själar och omfamna dem som du gör med de blommor du älskande smeker i morgondaggen.

Åh du lilla fjäril. Så älskad, så saknad.

Vila i frid.

Den 10:e februari i år dog Nils i mammas mage dagen före igångsättning. Här kan du läsa Marias berättelse.