tisdag 1 mars 2011

Graviditetens kvarlevor...

Jag har väl i ärlighetens namn aldrig varit särskilt smal, men det fanns ju en tid i livet då jag var X antal kilon lättare än vad jag är idag. HUR många dessa kilon är talar vi inte om, men faktum är att jag gick upp 27kg under graviditeten och redan dessförinnan hade jag samlat på mig några bekväma sambokilon.

Att ta fram gamla bilder på sig själv och inse att spegelbilden drastiskt förändrats sedan jag en gång gick på gymnasiet, var nykär i Dennis och låg på playan i Costa Brava med vännerna under sommarlovet, är lite som att sticka sig själv i ögat med en nål.

Vad hände liksom?


 KABOOM!


Nej, det får minsann bli barnvagnsrally och selleri hela våren!

Tyvärr kommer min stackars mage aldrig ta den form som den en gång var. Efter att vilde Ville dragit fram ser den numera ut som ett slagfält och där finns säkert en bristning för varje vecka han låg därinne.
Nåja, den uppoffringen gör jag gärna för honom, men de där fettdepåerna bristningarna gottar sig på för stunden kan ju gott ta sig i kragen och flytta ut de också.

5 kommentarer:

  1. Känner igen mig i det där tänkandet, och jag har inte kommit så långt att jag fött ännu :/

    SvaraRadera
  2. Nej, förlossningen är en bra start! Bättre bantningskur har du aldrig gått på ;D

    SvaraRadera
  3. Jag är också zebrarandig av alla bristningar från två barn som tänjt och töjt ut...
    Kommer aldrig bl så fin som förr...

    SvaraRadera
  4. Jag ska föda vilken dag som & ja magen är invaderad av bristningar. Långa, breda & knallröda. Jag undrar hur det ska se ut efter jag född.. Jaja, blir spännande att se! Fast jag antar att det blir en ganska hemsk syn. Men det får man leva med :) Man får ju en bebis! /Ida.

    SvaraRadera
  5. (efter jag FÖTT ska det såklart stå.. /Ida).

    SvaraRadera