Ur förlossningsjournalen

Fick hem min förlossningsjournal i veckan som jag väntat så ivrigt på. Men det stod inte så mycket intressant i den som jag hade förväntat mig... Min barnmorska var nog inte så värst pigg på att skriva upp händelseinformation heller eftersom det till synes inte hänt något med min förlossning mellan 21:41 och 04:55. Det sista som skrevs kl. 21:41 var:
Övertag: Elisabeth D* barnmorska May A* undersköterska. Pat har god effekt av EDA:n. Står upp i Eva-stol S-inf höjes till 20ml/h

Nästa anteckning är sedan registrerad 04:55 där det endast skrivits:
Krystvärkar

Jag fick även veta att jag fick ryggmärgsbedövning först kl. 19.45, dvs ca 5 timmar efter det att jag fått effektiva värkar. Hua! Vid den tidpunkten hade jag bara öppnat mig 4 cm, och jag är så glad att jag tog EDA:n då. Jag hade inte valt att ta EDA:n om det var så att jag var mer öppen, men när jag efter 5 timmars slit fick reda på hur långt jag faktiskt hade kvar så var EDA:n det bästa val jag gjort på länge.

Det roligaste med min journal är nog dock vad som skrevs kl. 05:15:
Förväntat stort barn - pat i gynställning s-inf pg med 90ml/h. POS göres p.g.a flj samt förväntat stort barn. 
Vad den sista meningen betyder har jag ingen aning om, men vad jag med största säkerhet vet är att denna barnmorskas förväntningar uppfylldes med buller och bong ca 4 min senare när en pojke på 5640g gjorde entré.
Kl. 05:19 hade det skrivits:
Kön: pojke framföds under 2 värkar. Axlarna bjuder motstånd och främre axel löses med svårighet. Apgar 6-8-9.

Vidare i journalen har min kraftiga blödning uppmärksammats och uppskattats till 1300 ml och att jag på BB hade ett Hb på 87. Det tycker jag syns på bilden nedan, då jag är måttligt blek för att vara jag!

Eller ja, jag minns hur jag kände mig just på denna bild. Trött, hängig och tung i kroppen. Så värst blek var jag ju i ärlighetens namn faktiskt inte!

Dennis tog denna bild då han vid anblicken av sin son liggandes på min mage inte kunde förstå hur han hade fått plats där inne.

Victor som precis får plats i sängen
- och redan då bar kläder i strl 62!

Åh, min lilla nyföddning, tänk vad tiden springer iväg :)

Det är verkligen härligt att tänka tillbaka på förlossningen. En sådan fantastisk upplevelse! Det gjorde ont som fan och veckorna efter tyckte jag så fruktansvärt synd om alla som kom med magar. De stackarna hade ju inte en aning om vilket helvete som väntade dem...
Men nu, nu är allting bara ett sådant vackert minne att jag vill uppleva det om och om igen!