I 9 månader bar jag honom i min mage och i 9 månader har jag burit honom i min famn, det ena om möjligt ännu mer fantastiskt än det andra. Min lilla skrutt, nu är du inte så liten längre.
Många sa till mig att ta vara på mammaledigheten eftersom den skulle komma till att gå så himla fort, och jag har bara nickat och hållit med utan att egentligen förstå deras ord. Men nu förstår jag. Det går så himla fort. Snart fyller han 1 år och börjar på förskola, och jag ska återgå till mina studier.
Den vanliga vardagen har känts så avlägsen men nu står den och flåsar mig i nacken och tvingar mig att planera den. Det känns så overkligt. Jag går ju hemma med min lilla lilla bebis.
Älskade unge. Jag bar dig i min mage i 9 månader och har nu burit dig i min famn lika länge.
I min famn ska du bäras länge till.
I mitt hjärta kommer du att bäras för alltid.
Du var SÅ fin som gravid! Vacker! :)
SvaraRaderaOch du är fin nu också, förstås.
Visst går det fort? Andra barnet är som om du tryckt in snabbspolning... Gaaah. ;)