Gravidosaurus

El tjocko i vecka 35 (34+4)

 

Lägg till bildtext

Improviserad morotskaka utan riktiga morötter

Min egenkomponerade morotskaka/mjuka pepparkaka!

Ingredienser:
3 ägg
3 dl strösocker
3,5 dl vetemjöl

50 g smält smör

1½ dl gräddfil
1 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
1 1/2 tsk malen kanel
1 tsk kardemumma
1/2tsk ingefära
1 nypa salt

Cream cheese frosting:
60 g mjukt smör
4dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
2 teskedar citronsaft
100 g philadelphiaost

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 175 grader (varmluftsugn).
2. Vispa ägg och strösocker vitt och pösigt.
3. Tillsätt smält smör och gräddfil.
4. Blanda alla torra ingredienser och vänd ner dem i smeten.
5. Fyll smeten i en smord springform.
6. Grädda i mitten av ugnen i cirka 30 minuter. Prova med en sticka, den ska inte
vara kladdig.
7. Låt kakan svalna.
8. Frosting: Vispa alla ingredienser krämigt.
9. Bred frostingen över kakan. 

10. För dig som är pillig som jag så kan du göra små marsipanmorötter att dekorera med, blir otroligt vackert! Passar extra bra på "riktiga" morotskakor och inte endast på mjuka pepparkakor...

Inspiration och recept från Leila Lindholms bok "A piece of cake"

Lugn måndag hemma

Nu var helgen över med alla kalasbestyr. Och nu är jag trött! Dennis födelsedagskalas slutade strax efter halv tre när jag körde hem svärföräldrarna, mostern och kusinen. Det blev trångt om saligheten men bilfärden gick smärtfritt (förutom när jag måste ta mig i och ur bilen). Smörgåstårta blev det över till ett helt kompani, men gott var det! Nya Conditoriet gör fantastiska smörgåstårtor! Rekommenderas ;)

Natten efter kalaset, eller snarare morgonen efter kalaset eftersom jag kom i säng strax efter 04.00, så vaknade jag av den mest fruktansvärda kramp jag någonsin upplevt! Det började i högra vaden som jag normalt sätt brukar kunna bli av med genom att räta ut hälen, men det ville inte släppa. När jag i panik ställde mig upp så fick jag kramp i vänstra låret också! Jag ställde mig och kved vid sovrumsdörren och försökte ta mig ut till toaletten eftersom att jag samtidigt mitt i allt kaos var tvungen att kissa. Men låret mitt krampade sig så att jag höll på att avlida och att sätta sig för att kissa existerande inte. Så där stod jag, hängandes knäböjd över tvättmaskinen som en nersketen pensionär, och grät. Jag stod och slog mig själv på låret med knytnäven eftersom det tycktes vara det enda som hjälpte. Sedan vankade jag av och ann i vardagsrummet för att bli kvitt krampen. Katten stirrade förvånat på mig med trötta ögon och Dennis, ja, Dennis han sov. Jävelberg!
Idag, två dagar senare har jag fortfarande en träningsvärksliknande känsla i både vad och lår och hoppas innerligt att det aldrig kommer att hända igen.

Jag blir så deprimerad när jag inte orkar göra saker som jag normalt sätt brukar. Att baka en plåt kärleksmums och en omgång chocolate chip cookies får mig att vilja sova i 3 timmar för att återhämta mig. Tårtdekorationen hade jag turligt nog gjort i förväg men såklart samma dag som jag bakade det andra för att ta mig vatten över huvudet. Så i fredags var jag praktiskt taget en sömngångare och sov som en stock hela natten.
Jag beställde chokladsugarpaste från Tårtdecor till mina kladdkakor och den kan varmt rekommenderas! Lätt att jobba med och smakade nästan som marknadsnougat. Den kavlade jag med mönsterkavel också inhandlad hos Tårtdecor. Blommorna gjorde jag i sugarpaste och likaså bladen, banden och rosetten. Köpte en fin "holly green" färg som ska vara lika grön som järnek. Dock ser inte massan så mörkt grön ut på bild... Men jag blev nöjd med mina tårtor!

Såhär blev resultatet

Detta var min inspirationskälla om ni minns!

Jag tänkte göra tre, men tyckte det fick räcka med två. Det var EN som gick åt!

Idag har jag varit hos barnmorskan och allt såg bra ut. Hade ett SF-mått på 34 för er som förstår och intresserar er för det, och både blodtryck och urinprover var bra. Knoddas hjärta slog med 130-135 slag per minut, och enligt vissa teorier talar det för att det är en pojke. Under 140 slag ska då vara pojke och över 140 slag ska vara en flicka. MEN förra gången slog hjärtat 135-145 slag per minut och det skulle i så fall betyda flicka. Dock frågade jag min barnmorska om det låg någon sanning i det, och det gjorde det ju såklart inte... Men jag är ju så nyfiken! Och bara för att jävlas så ska ju koddens hjärta slå lite sådär mittemellan.
Vår älskade bebis låg i alla fall med huvudet neråt precis som jag redan visste. Dock hade han eller hon inte fixerat sig än eftersom barnmorskan fortfarande kunde flytta på huvudet, men snart så. Förhoppningsvis ligger vår älskling kvar så tills det är dags för vräkning!

Har nu startar en liten omröstning för er som vill gissa könet. Röstar gör ni här till höger ute i marginalen! Dessutom vill jag gnälla för att jag får för lite kommentarer i bloggen... *Gnäll* Något kul ska jag väl få ha när jag går hemma och är tjock?

Snöig födelsedag!

Idag fyller mitt hjärta 23 år. Det firade vi genom att inleda morgonen med nybakta scones och tända ljus. Hur han inte kunde vakna när jag dunsade ur sängen och in i köket i morse är ett under. Där stod jag och skramlade med decilitersmåtten och väsnades med plåtar. Trodde först att han låtsassov av ren sympati, men icke! Han sov...
Fantastiskt eftersom vi sover i vardagsrummet och jag stod i köket som pga den öppna planlösningen gör att det är ett enda stort rum. Han blivit mycket mer lättväckt än tidigare och jag var väldigt förvånad när han en natt vaknade när jag fick akut kramp i vaden. Där stod jag och skulle upp och kissa när krampen infann sig och när jag står och gnyr av smärta sätter han sig upp och frågar vad jag gör.

- Ja, kissar gör jag inte i alla fall!

Fast man får ju vara glad för det lilla...

Vaknar av att gravida flickvännen jämrar sig = BRA

Vaknar inte av att flickvännen lagar överraskningsfrukost = BRA

Det motsatta skulle ju inte vara så önskvärt!

Att dessutom inte vakna av att gravidosaurusen till flickvän försöker ta sig ur sängen är också ett under! Försök du att resa dig ljudlöst med denna packning på magen...

Borde nästan rita ögon, näsa och mun på magen så blir det till en groda!

Satt på en helt meningslöst föreläsning om en avhandling som en utav våra svensklärare skrivit. *Snark* Tanken på att "nu kunde jag legat i soffan och slumrat" slog mig flertalet gånger. Just nu är jag väldigt trött men har dessvärre lite saker att uträtta idag. Idag har jag 20 snögubbar i marsipan att göra. Tomtarna och grisarna är klara och änglarna räcker inte marsipanen till. Om jag inte ska göra dem röda förstås... Chefen har beställt 80 marsipanfigurer och som tur är har jag fått lov till att göra dem hemma. Tror minsann att mig rygg gått av på mitten om jag hade behövt stå nere i bageriet i så många timmar i streck. 

Sedan ska jag baka kladdkakorna inför lördagen. Ju längre de står, ju bättre blir dem! Eller ja, allt är relativt. Men 2 dagar är relativt lagom!

Ikväll blir det födelsedagsmiddag hos Dennis föräldrar. Svärmor föreslog planka på restaurang, men bonnapåg som han är så ville han ha stek med sås och potatis. Är han inte söt? 

Och på tal om söt så har jag ju lite kakor att baka inför det stundande kalaset på lördag också... Vetebröd har jag beställt på jobbet tillsammans med några smörgåstårtor. Jag som var så övertygad om att jag skulle göra all mat och fika själv, men ibland får man väl se sina egna begränsningar. Bara tanken av att jag måste baka två kladdkakor och göra 20 marsipanfigurer idag får mig att vilja lägga mig ner och sova i hundra år.
Var har min ork tagit vägen? Tror minsann att dendäringa filuren som ständigt får min mage att se ut som Brösarps backar har något med saken att göra.

Marsipangris med inspiration från Marsipanskolan

Marsipantomte med inspiration från Impoline

Vecka 35

Nu ökar man snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till fostret, som nu väger ungefär 2400 gram. Det har blivit knappt 47 centimeter långt.

Fostret har lagt på sig mer fett. Huden är tjockare och har fått en ljusrosa färg. Det ulliga hår som tidigare funnits på kroppen är borta, och huden är täckt av rikligt med skyddande fosterfett. Om barnet skulle födas nu kan det vara så insmort att huden är vit och kletig av allt fett. Fettet gör att huden blir mycket mjuk.

De flesta barn ligger med huvudet nedåt. När barnet har ställt in sig på rätt sätt känner många en lättnad. Nu börjar det bli mer verkligt, snart kan barnet komma. Livmodern har vuxit sig så hög att den når upp under revbensbågen.

Plötsligt förstår jag varför katten inte vill vara hos mig...

Kall torsdag med milstolpe

Kom på att min rubrik låter som en maträtt... "Idag serveras en kall torsdag med tillhörande milstolpe. Kaffe och kaka ingår".
Men hursomhelst så har det varit ofantligt kallt idag plus att det dessutom var mörkt innan jag kom hem från skolan. Suck! Älskar vintertid och kyla, men man gör bäst i att avnjuta det inomhus under en filt med en kopp hett te.

Nu har jag två veckors "vanlig" skola kvar vilket ger mig ungefär 4 seminarier till. Sedan är det dags för VFU:n och jag har nu, efter många diskussioner med mig själv, tagit mitt förnuft till fånga och kommit fram till att jag inte ska genomföra den. Jag orkar helt enkelt inte! Under förra perioden var jag helt död och gick omkring i dvala från det att jag kom hem till dess att jag var tillbaka på plats. Då var jag inte lika stor som nu, såklart, och med tanke på mina framkomlighetssvårigheter och min trötthet så får jag hellre komplettera det sen.
Jag ska istället skriva de arbeten som jag annars skulle missat i januari så att jag åtminstone har dem klara.
Det som tynger mig dock är att det är sista chansen för mig att vara i just den klassen.... Snyft!

Igår beställde jag nya tårtverktyg och andra roliga grejer. Det var längesen! Allt tårtbakande och marsipanmodellerande har legat på is ett tag, men när chefen nu bad mig göra 80 marsipanfigurer till första advent så vaknade intresset till liv igen.

Har börjat planera Dennis födelsedagstårta som ska bli en chokladmintstårta med chokladpasta och röda marsipanrosor. 

Från Agnetas fantastiska tårtblogg!

Något liknande denna tårta som visas ovan, fast som sagt med röda rosor. Slänger nog in lite gröna blad och kanske lite rankor. Sedan kommer jag göra ett annat mönster på chokladpastan och även en annan bård längst ner. Men det är i alla fall åt det hållet..! Så länge jag förstår vad jag menar så spelar det ingen roll ;)
Kakan är en ovanligt kladdig kladdkaka som täckts med After Eightglasyr. Sedan kommer denna chokladpasta på som är en slags sockermassa som är kraftigt smaksatt med kakao. En mäktig kaka som kommer att serveras med lättvispad grädde.

Vecka 34

Nu är fostret så moget att om förlossningen startar försöker inte förlossningspersonalen skjuta upp födseln.

Om barnet föds är det fortfarande ömtåligt, och behöver extra värme och mat. Men många klarar sin andning bra och långt ifrån alla behöver ligga i kuvös.

Vikten är uppe i ungefär 2300 gram, och längden i 46 centimeter. 

Källa: www.1177.se

Vecka 34 gick jag in i idag. Knän och fötter petar ut lite här och var och det är full rulle på Knodden var gång han eller hon är vaken. Den dagliga hickan får hela magen att hoppa och när det sparkas kan man nästan tro att foten ska gå rakt igenom magen på mig.

"Nu är fostret så moget att om förlossningen startar försöker inte förlossningspersonalen skjuta upp födseln." Herregud! Stanna inne... Vi är inte klara! Vi håller ju fortfarande på med vårt eget sovrum. Lyssna nu på mamma och pappa:

Stanna inne i värmen ett bra tag till!

Jag längtar efter min säng...

I skrivande stund är min älskade Dennis och inhandlar klickgolv till sovrummet. Väggarna är målade och blev väldigt gröna! Härligt med lite färg med tanke på hur mycket vitt vi har i lägenheten för övrigt.

Min kropp skriker efter en riktig säng med humant avstånd till golvet. Nätterna är numera en plåga då jag behöver gå och kissa en sådär femtioelva gånger per natt. Att ta sig upp från en luftmadrass är allt annat än lätt med 20kg extra mitt på magen.
Nu har det gått så långt att jag knappt kan böja mig. Jag pustar och stånkar och får i princip ingen luft alls. Hela magen värker om jag böjer mig för lång och Dennis har därför blivit min personliga assistent som hjälper mig på med strumporna och upp ur sängen.
I lördags när vi var på Musikslaget på Yllan så fick jag ursäkta mig varje gång jag skulle passera folk i gångarna då jag gång på gång körde magen i både ryggar och nackar. Och jag ska ju inte tro att jag blir smalare av att gå sidledes, snarare tvärtom....

Imorgon eller på onsdag är det dags att åter ta en tripp till IKEA för att denna gång inhandla spjälsäng, skötbord, byråer, taklampor och lite annat smått och gott. Snart är det dags att ta itu med knoddens rum som fortfarande är lite läskigt rosa. Men först är det blivande mammans tur att få ett sovrum!

Nu fick bebisälsklingen hicka igen. Verkar inte som om han eller hon gör något annat än hickar därinne. Ja, det, och de eviga knäna under revbenen... Det blir som riktiga knutor på magen och häromdagen kunde jag känna ett helt ben från knä till fot. När Hector idag skulle lägga sig på min mage och kela, vilket inte är det lättaste då det blir som en gungbräda, fick han sig en jävel av bebisen som hämnd för att han troligen trampade bebis på en öm punkt... Tårna t ex?

Ungefär såhär såg Hector ut när bebis hade sparkat honom. En måttligt irriterad storebror!

 Soffan har anlänt! Åh, vad jag har saknat dig du kära möbel... <3

Nu ska vi bara köpa en snygg matta och få upp lite gardiner. Mitt mål är Dennis födelsedagsfest som ska firas den 27:e. Den som lever får se...

Ullaredstrip och graviditetskrämpor

Jag försökte filma bebisens utbrytningsförsök efter gårdagens tripp till Ullared, men så fort jag började filma blev det lugnt och stilla... Får göra ett nytt försök ikväll!

Vecka 33

Fostret ökar snabbt i vikt och väger nu cirka 2200 gram. Längden är ungefär 45 centimeter. Om barnet skulle födas nu kan det under ett par veckors tid behöva lite andningshjälp, extra värme och hjälp att få i sig tillräckligt med näring för att må bra.

Det finns gott om fostervatten, det är vanligt att det finns nästan en liter. Vattnet gör att fostret kan röra sig fritt och att livmodern inte trycker direkt mot fostret. Fostervattnet är lite grumligt, vitaktigt i färgen och har en doft som påminner lite om hav och tång.

Källa: www.1177.se

Rejält med shopping blev det på Gekås igår! Och det var absolut inte "lugnt" efter lovveckan... Mycket folk, framförallt vid leksaksavdelningen.
Men jag handlade mycket bebissaker. Vill inte ens skriva ut hur mycket jag handlade för! Jag kommer delge mig av mina fantastiska fynd så småningom, men för stunden står alla bebissaker hemma hos blivande farmor och farfar. Renoveringen av lägenheten är inte klar, och Dennis ville inte sätta upp bebisens saker i en dammig lägenhet.

Sovrummet är på god väg att bli klart och med lite tur blir det kanske inflyttning till helgen! Dennis håller på att smeta på en slags dekorationsgips som i färdigt skede ser ut som en gammal stallvägg i sten. Sedan ska det målas :)
Vi funderar skarp på att göra likadant i bebisens rum, för det blir så himla snyggt! Dessutom slipper man förarbete med spackel och tapetrivning. Det är bara att kleta på direkt på väggen.

Magen växer bra. När jag var på 32-veckors kollen hade jag ett SF-mått på 31. SF-mått är ett mått som mäter livmoders storlek vilket visar att barnet växer som det ska, vilket det verkar göra i vårt fall. Hjärtat tickade på fint även om det tog ett tag att höra det, vår lilla knodd hade nämligen bökat sig långt in i magen. Orolig blev jag aldrig dock med tanke på vilken aktivitet där är inne dagligen!
Vår älskade bebis har dessutom hicka 2-3 gånger om dagen och varje attack håller i sig flera minuter. Hela magen hoppar och jag känner mig som krokodilen i Peter Pan där man kan höra tickandet på lång väg när jag kommer gåendes.

Idag är jag helt slut efter gårdagens bravader. Höfterna värkte, ryggen värkte, benen värkte och i slutet av dagen när vi roffade åt oss det sista i varuhuset så fick jag små förvärkar. Jag har aldrig sovit så gott som jag gjorde inatt! Jag var som en klubbad säl och vill inte ens veta hur mycket jag snarkade... För ja, jag har börjat snarka. Jag, som alltid skrutit om hur ljudlös jag är när jag sover. Ha! Det är ett minne blott, men jag hoppas att snarkningarna blir detsamma så fort vårt lilla knyte kommit ut.

Hector har börjat vänja sig vid sin nya bostad, och härom dagen lade han sig till och med för att kela på rygg på luftmadrassen som är vår tillfälliga dubbelsäng. Snart, SNART får jag komma in i vårt nästan färdiga sovrum för att sova i min riktiga säng! Miss you <3

Sista veckan i första lägenheten

Känns lite vemodigt att lämna den första lägenheten som vi köpt tillsammans och bott ihop i, i snart 4 år.

2005 - Sommaren som förändrade mitt liv!

 Vad tiden går snabbt! Vi hade "bara" varit tillsammans i 1½år när vi köpte denna lägenhet och nu, 4 år senare väntar vi vårt första barn ihop och har nu köpt en större lägenhet. Visserligen bara ett stenkast ifrån vår nuvarande bostad. Det är så nära att vi nästan hade kunnat öppna balkongdörren och kasta in möblerna genom sovrumsfönsterna... Fast med tanke på vilken dålig bollkänsla jag har tror jag inte att det är någon bra idé. 

Hursomhelst så står det kartonger, IKEA-påsar, säckar och plastbackar överallt. Att laga mat har blivit en sport i sig och imorgon åker troligen porslinet också ner i kartonger som mamma roffat åt sig från jobbet.

Vardagsrummet fungerar för närvarande som lagerlokal

Mamma och Hector skulle hjälpa mig att packa men det slutade med att de två stod och fjantade sig i skåpet.

Idag är min uppgift att packa och sortera kläder. Tråkigt! Det blir alltid så uppenbart att man inte är 16 år längre. "Ja, men dessa jeans hade jag ju när jag gick ut nian. Om jag går ner efter graviditeten kan jag ju ha dem igen!"
Faktum är att jag inte kunnat ha dem på de senaste 4 åren trots att jag vägt 20 kg mindre än vad jag göra nu.

Att vara positiv är en sak. Att vara dum är en helt annan. 

Jeansen kastades!

Imorgon kommer mamma igen och hjälper till att packa. Vilken tur att hon hjälper mig! Jag pustar och stånkar som en liten julgris som svalt ett stekt äpple bara jag tänker tanken på att ta på mig skorna. Mina fötter har förvandlats till någon utomjordisk geléklump som kan ta skepnaden av vilken varelse som helst. Här ser ju mitt ben ut att vara tredelat. Turligt nog är det inte det, för då hade jag nog tagit miste på min fot och den bit kassler som ligger i frysen, och serverat den tillsammans med svampsås och kokt potatis.

De snygga strecken ovanför är inte kattklös utan transportskador. 

Från vad? Inte en jävla aning...

Och ja, min vad ser gigantisk ut. Är du så mycket snyggare eller?

Dennis är i full gång att montera upp köksskåpen idag. Innertaket i köket är lagt och idag har elektrikern varit där och gjort plats för spotlights i hallen där det också snart ska upp innertak. Klinkers är lagt i kök och hall, vardagsrumsparketten ska slipas och lackas på torsdag, skjutdörrsgarderoben i hallen ska strax monteras upp och väggen där ska målas en gång till. 

Våra sovrum? De får snällt vänta till sist... Vi ska börja med att sova i barnrummet till vi kommit i ordning med vårt eget för att sedan flytta över våra saker där och påbörja det sista och mest spännande projektet...

....barnrummet!

Om du frågar Dennis så tror jag inte att han är av samma uppfattning. För honom är huruvida vi ska hinna med att kunna flytta in till helgen måttligt mer spännande.

Men ni ska veta hur STOLT jag är över min handy man. Han jobbar 13 timmar om dagen och har inte klagat en enda gång!

Bardisken som skiljer köket från vardagsrummet. Väggkollaget av tapeter som ni ser i bakgrunden utgör väggen för köket.

Och vår älskade lillplutt växer sig större varje dag och älskar att göra sig påmind.

Roligt nog är det bebis som vaknar när jag kallar Dennis namn på morgonen när klockan ringer!

Han eller hon börjar då knuffas och sparkas i magen, och jag hoppas att vår lillplutt hjälper mamma genom att göra detta live på pappas mage om sisådär 10 veckor...

Magen vecka 9

Magen vecka 30

Två veckor kvar till inflyttning...

Kunde jag varit mer stressad, oorganiserad, nojig och oengagerad? Jisses, det blir ingenting gjort alls känns det som.
Lägenhetsrenoveringen pågår för fullt men vi har ännu inte lagt golvet eller skruvat upp köket. Panik! Men vi ska nog hinna.
Dock kan vi ju glömma att vara färdiga med de båda sovrummen till inflytt, så vi får snällt sova i barnrummet (som vi hittills smart nog inte rört) tills vårt sovrum är klart.
Fast nu har vardagsrum och hall blivit målade åtminstone och så ska golven börja läggas imorgon. Till helgen ska köket upp... Jag håller nästan andan!

Nu har jag i alla fall beställt en fantastiskt fin barnvagn. Vi hade redan köpt en av Dennis faster, men velig som jag är så har jag ju ångrat mig. Hittade en duovagn (jag vet, det säger inte dig någonting. Det är en vagn som har både separat liggdel och separat sittdel) som dessutom hade tillhörande babyskydd (bilbarnstol på svenska).

Jag tycker att den är så SNYGG! Helnöjd än så länge. Tanken var från början att jag skulle åka till Lund och provköra den, men eftersom butiken inte öppnar förrän i slutet på november och de har en leveranstid på 4-6 veckor så kände jag att det var lite väl vågat.
Nu är den i alla fall beställd och jag undrar hur mycket det kommer skramla när polletten trillar ner...

I denna vagn ska vårt barn ligga. 

- Huh?

Imorgon är det dags för glukosbelastning. Klockan åtta ska jag infinna mig på MVC för att dricka någon äcklig sockerlösning och sedan ska jag sitta på röven i 2 timmar och vänta.

För er som inte vet vad glukosbelastning innebär så är det ett sätt att ta reda på om man har eller riskerar att få graviditetsdiabetes. 

Det jag är mest irriterad över är att jag inte får dricka efter klockan 24 ikväll. Groggen kan jag väl för en gångs skull avstå ifrån, men mitt vatten?
Inget vatten alls?! Mina nattliga kisseturer med det obligatoriska stora glaset med kallt vatten då? *gråter*

Jag är redan törstig...

På torsdag går vi in i vecka 30 och bebis når mycket väl upp till mina revben nu. Och det verkar vara himla roligt att peta där! I tre dagar har jag inte kunnat hosta, skratta eller resa mig från soffan utan att kvida av smärta.
Kan ni tänka er en punkt under revbenet där ni har konstant intensiv träningsvärk? Igår gick det så långt att Dennis fick putta upp mig ur soffan efter middagen. Känns ju sådär mindre graciöst! Jag tror att vår bebis ligger och skrattar tyst för sig själv i magen...

... men lite kul ska h*n väl ha i väntan på frigivning!

Praktik varvas med sömn

Praktiken började i måndags och jag är som en klubbad säl om kvällarna! *snark*

Egentligen borde jag inte sitta här och skriva ett meningslöst blogginlägg, men det var antingen det eller städa köket och laga mat. Fast nu insåg jag plötsligt att jag faktiskt åkte på att göra både och... Katten skriker, han är väl hungrig som vanligt. Jag undrar om det skulle funka om jag gjorde likadant?
För jag känner mig ständigt hungrig. Om jag ställer mig i hallen och skriker på Dennis när han kommer hem, samtidigt som jag stryker mig mot hans ben, undrar om han ger mig mat då? Förmodligen inte. Jag är familjens foderautomat och dessvärre familjens avfallskvarn också. Och det kommer ju inte bli bättre på den fronten när man plötsligt behöver driva mjölkcentral twentyfour-seven heller.

FEED ME

Nåväl, fördelen är ju att jag får laga vilken mat jag vill. Jag brukar fråga Dennis vad han är sugen på, men eftersom det aldrig stämmer in på vad jag är sugen på så blir det vad jag vill. Stackarn har bett om köttbullar och potatismos i två veckor nu men tanken på att stå i köttbulleosen gör mig spyfärdig.

Kom förresten på mig själv häromdagen när vi bjöd Olof på soppa. Dennis gick och hämtade juice till maten och det fanns både tropisk- och äppeljuice. Plötsligt lämnade jag min egen kropp och såg mig själv sittandes i soffan i min stora t-shirt och soppan i knäet gnällandes "RÖR INTE MIN ÄPPELJUICE!"

Äppeljuicen har blivit helig. Men den ska vara bitande kall! Annars kan det vara...

Bakade kanelbullar förra veckan som blev övermänskligt goda. De är konstigt nog slut nu... Fast pappa, som glufsade i sig 3 stycken i söndags (Ja, jag såg dig nog!), svärföräldrarna och Olof har minsann hjälpt till. Lite belöning får de väl ha när de knegar i lägenheten som jag blir trött av att bara se.

Och på tal om bullar så är vår egen lilla bulle vaken mycket nu. Ibland blir jag väckt på nätterna av att någon utövar någon form av sport därinne. Igår kväll så var det nog ett Maratonlopp eftersom fötterna växelvis var nere i bäckenbenet och växelvis under revbenen. Bebisen, som Dennis så fint och pedagogiskt uttryckte det, "köttade järnet". Poetiskt. 

Magen i vecka 27 (26+6)

Nu har vi fått nycklarna!

JA! Äntligen har vi fått nycklarna till den nya lägenheten! Den är vår... Och jisses vad ful den var när alla möbler kommit ut. Jag är glad att det står renovering på schemat!

Köket ska UT UT UT. Väggen mellan kök och vardagsrum ska bort. Nya tapeter i samtliga rum och även nytt golv. Det är inget fel på golven egentligen, men när vi börjar slå ut väggen så kommer det att bli fel på golven... Så de ska också bytas plus att vi ska lägga klinkers i hall och kök. Eftersom väggen mellan kök och vardagsrum försvinner så ska vi ha ett barbord som går ut från väggen och sedan en bit ut i rummet som skiljer av kök från vardagsrum. Min käre Dennis är så uppfinningsrik! Han vet hur en slipsten ska dras.
Toaletten är redan snygg och fin eftersom det gjordes stambyte för knappt 4 år sedan. Och så äger jag ett badkar! Där ska jag ligga med min tjocka mage i vinter.

Idag har vi haft en låååång genomgång i naturkunskap. Och när jag pratar om lång så menar jag 3 timmar för att vara exakt. Fick grepp om det mesta men inte allt och jag försökte i desperation skriva ner extra mycket på de punkter som jag kände mig osäker på. Jag undrade om jag var ensam om att inte förstå och tittade upp. Jag möttes till min förvåning av 46 frågande ögon och 23 munnar formade till fågelholkar. När läraren på nytt förklarade att metall expanderar, och det är därför vi får så kallade solkurvor på järnvägsrälsen när det blir varmt, hörs en liten förvirrad röst som frågar:

"...Sprängs det då..?"

Då fick jag min chans att pusta ut och känna att det fanns de personer i klassrummet som hade lite mer problem än jag att förstå.

När jag kom hem efter en promenad i regnet så tröstade jag mig med en kolakaka a lá Emla

Mördegskaka täckt med seg kola och mörk choklad

Ikväll kommer svärföräldrarna för att inspektera den nya lägenheten. Sedan är väl tanken att vi ska äta ihop och jag är i valet och kvalet om det ska beställas snabbmat eller om man ska kocka själv. Känner mig rätt trött och sleten efter gårdagens bravader. Bakade bullar och kolakakor samt städade, dammsög och våttorkade golven. Efteråt kändes det som om jag hade våttorkat mig själv också! Jag fullkomligt dröp av svett... Katten ska dessutom vara glad att han har nio liv, eller numera åtta, efter att ha sprätt ut sand i hela hallen strax efter att golven hade torkat. Tur för honom att golven åtminstone hade hunnit torka, annars hade han varit nere på sex, sju liv max... Har du någonsin fått klumpbildande kattsand på våta golv så vet du vad jag menar.

60% av graviditeten är nu avklarad!

Imorgon är det dags för detdäringa gårdsbesöket. Håller tummarna för att det blir något bättre väder då!
Och på tal om vackert väder så bidrar jag med denna inspirerande bild:

Av oss tre är det kamelen som gör sig bäst på bild. Det var nog inte hans första turistfoto!

Ägare till en ny lägenhet!

Idag skrev vi på de slutgiltliga papperna som bekräftar att vi numera äger TVÅ lägenheter. Vilken känsla! På måndag är den tömd på föregående ägare och vi besitter då även en tvättmaskin och ett badkar i våra ägor! Och framförallt en större lägenhet... 79kvadrat är den nya 3:an på. Det är ju nästan så att man skulle skaffa sig salong, bibliotek och biograf men all den ytan! Eller vad sägs om att bjuda in middagsgästerna på kaffe i västra flygeln? Jag vet inte riktigt hur mycket man kan göra när man har 27 nya kvadratmeter att disponera, men nog måste vi ha plats till västra och östra flygeln? Annars tänker inte jag flytta...

Idag är jag ledig från skolan. Vi har utrymme för gårdsbesök och fältdag fram till på onsdag. Så på onsdag ska jag och Linda dra på oss blåställ och Lantmännenkeps och bege oss ut i ladugården och gräva bajs och mata kor.
Njae, fullt så kul ska vi inte ha. Det finns ju tyvärr inte så mycket jag kan bidra med. Jag kan inte köra traktor, jag är inte så sugen på att skyffla ut kalvabajs med en grep och de påstår att man inte kan rida på djuren heller. Vad ska jag hitta på då? Dennis tyckte att jag kunde stå i hagen tillsammans med de andra dräktiga och svullna kvigorna... Men jag röstar nog mer för svärmors förslag:
- Mata kattungarna!

På tal om svullen... Upptäckte till min förskräckelse att jag inte längre har några ankelknölar. En puffig yta av hud och vätska har växt upp runt omkring och svalt de stackars anklar jag en gång hade. Och till råga på allt börja jag tycka att mina älskade Foppatofflor börjar bli lite trånga. Kan någon säga mig vad jag ska ha på fötterna resterande tid av graviditeten?

Har jag tur kan jag fortfarande se tio tjocka små tår peta fram

Magen i vecka 24

Idag gick jag in i vecka 24 och Hector börjar bli trött på att se min fläskiga mage sticka honom i ögonen titt som tätt. Skrutten gör sig påmind mest hela tiden och verkar ha fått någon förkärlek till min urinblåsa. Jag tycker gott att den kan vända sig på andra hållet och sparka vid min navel istället såsom den brukar göra om kvällarna. Dock har Dennis fortfarande ingen pli på Skrutten eftersom varenda gång han lägger handen på magen för att känna så ligger Skrutten så stilla och tyst så att man kan höra en fluga fisa. Fast några fullträffar har Skrutt lyckas få in på pappas hand, men det dröjer väl ett tag till bebis har sin pappas råa bonnestryka.

Ikväll slipper jag laga mat för det var jag så duktig och gjorde igår. 5 liter köttsoppa och en rejäl gryta kalops koktes. De hade högrev till extrapris på Kvantum, och vuxen som man är så blev man lycklig och tog tillfället i akt. Lyckligast tror jag att Dennis är dock, han älskar husmanskost. Så ikväll behöver jag bara koka potatis och värma på kalopsen som har fått ligga och gotta till sig i kylen över natten.

Nu ska jag ner och hämta vårt parkeringstillstånd!

En vecka kvar till lägenhetstillträdet!

Nu närmar det sig minsann! Jag som tyckte det var så långt borta med lägenhet och flytt, och nu står vi och väljer vilken bänkskiva vi ska ha och vilken tapet som kan tänkas vara snygg i vardagsrummet. Herregud, vad tiden går snabbt!
Och ändå inte tillräckligt... Vi flyttar inte in förrän den siste oktober eftersom vi ska renovera allt först så vi slipper bo i allt renoveringsdamm. Igår var vi på IKEA och tittade på de luckor vi valt ut. Hittade en bild som påminner om vårt blivande kök. Samma bänkskiva och svarta kakel, men vi ska ha vit klinkers på golvet istället. Sedan ser ju formen på vårt kök aningens annorlunda ut!

Och bebisen växer och utvidgar mitt midjemått varje dag. Nu sparkar den dagligen och påminner mig om att han eller hon finns. Här om natten fick den oförklarlig energi runt 01.45 på natten och gick bärsärkargång i magen. Har aldrig känt bebisen sparka så hårt! Dennis hade inte gått och lagt sig ännu vid den tiden så jag tror att vårt lilla pyre tar efter hans nattliga rutiner. Eller så drömde han eller hon att denne var en berömd can can-dansare...

Vaknade tidigt idag av att Dennis intagit min kudde och låg så "sött" och snarkade i mitt öra. 07.30 gick jag upp och mornade mig med katten en stund. Sedan fick jag ett ryck och städade av lägenheten. Det var kanske inte så mycket att städa, men ingen hade torkat av golven på ett tag och det började sticka i ögonen på mig...

Nu ska jag och bebis äta frukost! Ikväll ska vi fira blivande faster Emma som idag fyller 24år. Congratz!

Förberedelser inför resan

Imorgon åker jag och pappa till Egypten. Stackars Dennis blir ensam kvar med katten och ska jobba hela veckan. Men tur är väl det? Det gör ju att tiden åtminstone går lite snabbare för honom...

Idag har vi tvättat och jag har börjat skriva packlista. Vad är det nu igen som man behöver ha med sig på en utlandsresa där landets medeltemperatur för tillfället dessutom håller sig runt 40grader i skuggan? Solkräm och baddräkt har jag i alla fall skrivit... Det borde vara det mest väsentliga? Ja, okej, solbrillor också då!
Vi ska bo på ett hotell som heter Sharm Reef i Sharm el Sheikh och vi har minsann slagit på stort med all inclusive. Så jag ska ligga pall hela veckan och bara äta! För eehm, BEBISEN behöver det...

Och på tal om bebisen! Jag höll på att få ett vredesutbrott på den svenska sjukvården i torsdags. Halv tio hade vi tid till vårt tredje ultraljud. TIO ÖVER ELVA fick vi komma in! När de var en halvtimme försenade knackade jag försiktigt på och frågade hur det gick och om de var försenade? Så att de inte hade glömt bort oss! Åååh, det var alldeles snart min tur, försäkrade damen som öppnade. En halvtimme senare upprepas samma procedur med samma löfte om att det snart var min tur. Jag muttrade till Dennis att med deras tidsuppfattning tar det ju säkerligen en halvtimme till! Ack, så rätt jag hade...
När jag väl fick komma in fanns det ingen monitor för mig att titta på, så jag såg inte ett smack. Och inga bilder fick jag heller för läkaren tyckte att bebisen låg för dumt till.
Det enda vettiga jag fick ut av detta var att bebisens hjärta såg hur bra ut som helst och att de nu hade sett allt de behövde. Tro mig när jag säger att detta ultraljud ska strykas ur minnet och istället ersättas med de två BRA ultraljud vi redan varit på.


Ikväll ska det bli middag på La Cucina på Lilla Torg för att säga hejdå till Lina som åker till London i veckan. Trist! :( Jag tänker minsann tvinga hem henne efter nyår för att titta på vårt lilla mirakel! Och om hon är snäll kanske det kommer en stor påse lösgodis från videomix med posten ;)

Som sagt, i kommande vecka är jag inte anträffbar för jag har fullt upp med ligga under ett parasoll vid havet med bebis i magen, solbrillor på näsan, solkräm på kroppen och gratisdrinkar balanserandes i händerna!

Bilder från hotell Sharm Reefs hemsida

Så länge katten är nöjd...

Igår kände Dennis bebisens sparkar för första gången! Jag hade nyss lagt mig för att sova när jag kände att det började bli aktivitet därinne så jag kallade till mig honom. Och efter många småsparkar som inte Dennis kände så fick vår lilla skrutt in en fullträff så att även pappa fick sig en buff i handen. Äntligen!

Imorgon och på onsdag är det vikariat på fritids i Kiaby som gäller och på torsdag är det dags för tredje ultraljudet. Ska bli kul att se hur mycket större vår skrutt blivit nu! För nu känner jag sparkar så gott som varje dag och det är verkligen en skön garanti för att allt är som det ska.

Nu ska jag och katten titta på Family Guy. Det är Hectors favoritprogram och sist vi tittade skrattade han så att han höll på att falla av soffan.

Bebisuppdatering

Jag har nu snart gått halva tiden, men det känns som om det är en evighet kvar! Om en vecka åker jag och pappa till Egypten och då ska jag ligga och vara tjock under ett parasoll med en alkoholfri drink i näven. Skönt med lite relax innan skolan börjar på allvar igen!


I onsdags var vi på vårt andra ultraljud och liksom första gången så envisades vår bebis med att inte vilja ligga på ett sådant sätt som underlättade för barnmorskan. Jag var upp och hoppade en omgång och fick gå på toaletten en omgång, men bebisen ändrade bara läge till det sämre. Det var svårt för barnmorskan att få in den där optimala bilden på hjärtat och tyckte att det var likabra att göra ännu ett ultraljud så att hon var "absolut säker" istället för "ganska säker".  Tursamt nog fick barnmorskan en bra bild i början där bebisen ligger med ena handen för ansiktet (det som ser ut som en näsa) och den andra vinkar ut till oss. När det nu blir tredje gången gillt på torsdag skulle vi uppskatta om vi åtminstone fick en tumme upp!

Men vi njuter av att gå på flertaliga ultraljud. Storleksskillnaderna är påtagliga sen sist, och jag hoppas att det blir ännu mer uppenbart den tredje gången och att vi får ytterligare en bild på vår lilla skrutt.

Första ultraljudet i vecka 17

Andra ultraljudet i vecka 19 och betydligt större!

 Magen spricker mer och mer... Det är nog det som jag tycker minst om av alla graviditetsbesvär! Jag kan tåla illamående, svullna fötter och ond rygg eftersom det går över lika snabbt som bebisen tittar ut. Men mina bristningar får jag ju tyvärr dras med... Det är väl inte så jättesynligt som jag får det till att låta, men jag är inte van vid det och gillar det absolut inte! 

Äntligen har vår skrutt börjat att sparka så att det känns utanpå magen. Dennis har dock inte varit närvarande de fåtal gånger som det har hänt, men det blir ju bara mer och mer så snart får Dennis också ta del av det. Har blivande morfar lite tur kanske skrutten får för sig att gymnastisera under Egyptenresan också!

Magens storlek efter halva tiden

Lägenhetsspekulanter och illamående

Körde och handlade på morgonkvisten idag och fick stanna på Härlövs ängaled för att spy. Gick nyligen in i vecka 19 och är nästan halvvägs, så jag blev ju måttligt förvånad när illamåendet slog på igen. Tycker jag har fått in en bra rutin på att hålla illamåendet borta genom att äta frukost direkt när jag går upp. Imorse drack jag ett glas Proviva med blodapelsin, och sen var det ju kört... Blä!

Idag har vi ett par lägenhetsspekulanter som kommer och tittar. Så jag ska ta tag i lite småstädande och putsande nu, det var längesen duschen fick sig en riktig kalkskrubb. Men sen är det inte det lättaste att städa när man mår illa, för nej, det har inte släppt än. Har jag väl åkt på det en dag, sen sitter det i.
Nåväl, katten fångar flugor i alla fall och här är inte särskilt smutsigt heller. Får ta det jag orkar med och som syns ;)

Ikväll ska jag göra en riktigt stek till min älskling med tillhörande morötter, potatis och brunsås. Det är sådan mat som riktiga män äter! Bonnapåg som han är så äter han hellre hemlagad husmanskost än knepiga thaigrytor och flottiga pizzor. Och det finns inget bättre än riktig hemlagad husmanskost :)

Lägenhetsbyte in progress!

Ja! Då har vi äntligen fått besked om att säljaren godtog vårt senaste bud på lägenheten och på tisdag skrivs det nytt lägenhetskontrakt! Vi är så himla glada. Vi fick betala mer än vad vi tänkt oss, men det var det värt eftersom vi aldrig förlåtit oss själva om vi låtit denna lägenhet glida mellan fingrarna.
Dennis har redan ritat upp köket och det blir vita strukturluckor med högblankt svart kakel. Till golv blir det vitt klinkers i både hall och kök. Vardagsrum, toalett och sovrum är redan renoverat även om jag kanske skulle föredragit en annan färg på fondväggen i sovrummet än lila.
Och barnrummet? Det ska jag inreda med en safaritapet som fondvägg och övriga väggar ska vara vita med oregelbundna ränder i samma färger som tapeten. Kanske är ett önsketänkande, men Dennis verkar ha nappat på tanken i alla fall!

Så... För den som är intresserad av vår gamla tvåa, just let us know ;) Men notera att vi bara kommer bo två hus bort och kan komma på besök precis närsomhelst...

Idag har jag städat lite och har fått en stark impuls som säger åt mig att baka kanelbullar. Får se om jag följer mitt hjärtas lust eller om jag får för mig att städa min garderob istället...