Sista veckan i första lägenheten

Känns lite vemodigt att lämna den första lägenheten som vi köpt tillsammans och bott ihop i, i snart 4 år.

2005 - Sommaren som förändrade mitt liv!

 Vad tiden går snabbt! Vi hade "bara" varit tillsammans i 1½år när vi köpte denna lägenhet och nu, 4 år senare väntar vi vårt första barn ihop och har nu köpt en större lägenhet. Visserligen bara ett stenkast ifrån vår nuvarande bostad. Det är så nära att vi nästan hade kunnat öppna balkongdörren och kasta in möblerna genom sovrumsfönsterna... Fast med tanke på vilken dålig bollkänsla jag har tror jag inte att det är någon bra idé. 

Hursomhelst så står det kartonger, IKEA-påsar, säckar och plastbackar överallt. Att laga mat har blivit en sport i sig och imorgon åker troligen porslinet också ner i kartonger som mamma roffat åt sig från jobbet.

Vardagsrummet fungerar för närvarande som lagerlokal

Mamma och Hector skulle hjälpa mig att packa men det slutade med att de två stod och fjantade sig i skåpet.

Idag är min uppgift att packa och sortera kläder. Tråkigt! Det blir alltid så uppenbart att man inte är 16 år längre. "Ja, men dessa jeans hade jag ju när jag gick ut nian. Om jag går ner efter graviditeten kan jag ju ha dem igen!"
Faktum är att jag inte kunnat ha dem på de senaste 4 åren trots att jag vägt 20 kg mindre än vad jag göra nu.

Att vara positiv är en sak. Att vara dum är en helt annan. 

Jeansen kastades!

Imorgon kommer mamma igen och hjälper till att packa. Vilken tur att hon hjälper mig! Jag pustar och stånkar som en liten julgris som svalt ett stekt äpple bara jag tänker tanken på att ta på mig skorna. Mina fötter har förvandlats till någon utomjordisk geléklump som kan ta skepnaden av vilken varelse som helst. Här ser ju mitt ben ut att vara tredelat. Turligt nog är det inte det, för då hade jag nog tagit miste på min fot och den bit kassler som ligger i frysen, och serverat den tillsammans med svampsås och kokt potatis.

De snygga strecken ovanför är inte kattklös utan transportskador. 

Från vad? Inte en jävla aning...

Och ja, min vad ser gigantisk ut. Är du så mycket snyggare eller?

Dennis är i full gång att montera upp köksskåpen idag. Innertaket i köket är lagt och idag har elektrikern varit där och gjort plats för spotlights i hallen där det också snart ska upp innertak. Klinkers är lagt i kök och hall, vardagsrumsparketten ska slipas och lackas på torsdag, skjutdörrsgarderoben i hallen ska strax monteras upp och väggen där ska målas en gång till. 

Våra sovrum? De får snällt vänta till sist... Vi ska börja med att sova i barnrummet till vi kommit i ordning med vårt eget för att sedan flytta över våra saker där och påbörja det sista och mest spännande projektet...

....barnrummet!

Om du frågar Dennis så tror jag inte att han är av samma uppfattning. För honom är huruvida vi ska hinna med att kunna flytta in till helgen måttligt mer spännande.

Men ni ska veta hur STOLT jag är över min handy man. Han jobbar 13 timmar om dagen och har inte klagat en enda gång!

Bardisken som skiljer köket från vardagsrummet. Väggkollaget av tapeter som ni ser i bakgrunden utgör väggen för köket.

Och vår älskade lillplutt växer sig större varje dag och älskar att göra sig påmind.

Roligt nog är det bebis som vaknar när jag kallar Dennis namn på morgonen när klockan ringer!

Han eller hon börjar då knuffas och sparkas i magen, och jag hoppas att vår lillplutt hjälper mamma genom att göra detta live på pappas mage om sisådär 10 veckor...

Magen vecka 9

Magen vecka 30

Två veckor kvar till inflyttning...

Kunde jag varit mer stressad, oorganiserad, nojig och oengagerad? Jisses, det blir ingenting gjort alls känns det som.
Lägenhetsrenoveringen pågår för fullt men vi har ännu inte lagt golvet eller skruvat upp köket. Panik! Men vi ska nog hinna.
Dock kan vi ju glömma att vara färdiga med de båda sovrummen till inflytt, så vi får snällt sova i barnrummet (som vi hittills smart nog inte rört) tills vårt sovrum är klart.
Fast nu har vardagsrum och hall blivit målade åtminstone och så ska golven börja läggas imorgon. Till helgen ska köket upp... Jag håller nästan andan!

Nu har jag i alla fall beställt en fantastiskt fin barnvagn. Vi hade redan köpt en av Dennis faster, men velig som jag är så har jag ju ångrat mig. Hittade en duovagn (jag vet, det säger inte dig någonting. Det är en vagn som har både separat liggdel och separat sittdel) som dessutom hade tillhörande babyskydd (bilbarnstol på svenska).

Jag tycker att den är så SNYGG! Helnöjd än så länge. Tanken var från början att jag skulle åka till Lund och provköra den, men eftersom butiken inte öppnar förrän i slutet på november och de har en leveranstid på 4-6 veckor så kände jag att det var lite väl vågat.
Nu är den i alla fall beställd och jag undrar hur mycket det kommer skramla när polletten trillar ner...

I denna vagn ska vårt barn ligga. 

- Huh?

Imorgon är det dags för glukosbelastning. Klockan åtta ska jag infinna mig på MVC för att dricka någon äcklig sockerlösning och sedan ska jag sitta på röven i 2 timmar och vänta.

För er som inte vet vad glukosbelastning innebär så är det ett sätt att ta reda på om man har eller riskerar att få graviditetsdiabetes. 

Det jag är mest irriterad över är att jag inte får dricka efter klockan 24 ikväll. Groggen kan jag väl för en gångs skull avstå ifrån, men mitt vatten?
Inget vatten alls?! Mina nattliga kisseturer med det obligatoriska stora glaset med kallt vatten då? *gråter*

Jag är redan törstig...

På torsdag går vi in i vecka 30 och bebis når mycket väl upp till mina revben nu. Och det verkar vara himla roligt att peta där! I tre dagar har jag inte kunnat hosta, skratta eller resa mig från soffan utan att kvida av smärta.
Kan ni tänka er en punkt under revbenet där ni har konstant intensiv träningsvärk? Igår gick det så långt att Dennis fick putta upp mig ur soffan efter middagen. Känns ju sådär mindre graciöst! Jag tror att vår bebis ligger och skrattar tyst för sig själv i magen...

... men lite kul ska h*n väl ha i väntan på frigivning!

Praktik varvas med sömn

Praktiken började i måndags och jag är som en klubbad säl om kvällarna! *snark*

Egentligen borde jag inte sitta här och skriva ett meningslöst blogginlägg, men det var antingen det eller städa köket och laga mat. Fast nu insåg jag plötsligt att jag faktiskt åkte på att göra både och... Katten skriker, han är väl hungrig som vanligt. Jag undrar om det skulle funka om jag gjorde likadant?
För jag känner mig ständigt hungrig. Om jag ställer mig i hallen och skriker på Dennis när han kommer hem, samtidigt som jag stryker mig mot hans ben, undrar om han ger mig mat då? Förmodligen inte. Jag är familjens foderautomat och dessvärre familjens avfallskvarn också. Och det kommer ju inte bli bättre på den fronten när man plötsligt behöver driva mjölkcentral twentyfour-seven heller.

FEED ME

Nåväl, fördelen är ju att jag får laga vilken mat jag vill. Jag brukar fråga Dennis vad han är sugen på, men eftersom det aldrig stämmer in på vad jag är sugen på så blir det vad jag vill. Stackarn har bett om köttbullar och potatismos i två veckor nu men tanken på att stå i köttbulleosen gör mig spyfärdig.

Kom förresten på mig själv häromdagen när vi bjöd Olof på soppa. Dennis gick och hämtade juice till maten och det fanns både tropisk- och äppeljuice. Plötsligt lämnade jag min egen kropp och såg mig själv sittandes i soffan i min stora t-shirt och soppan i knäet gnällandes "RÖR INTE MIN ÄPPELJUICE!"

Äppeljuicen har blivit helig. Men den ska vara bitande kall! Annars kan det vara...

Bakade kanelbullar förra veckan som blev övermänskligt goda. De är konstigt nog slut nu... Fast pappa, som glufsade i sig 3 stycken i söndags (Ja, jag såg dig nog!), svärföräldrarna och Olof har minsann hjälpt till. Lite belöning får de väl ha när de knegar i lägenheten som jag blir trött av att bara se.

Och på tal om bullar så är vår egen lilla bulle vaken mycket nu. Ibland blir jag väckt på nätterna av att någon utövar någon form av sport därinne. Igår kväll så var det nog ett Maratonlopp eftersom fötterna växelvis var nere i bäckenbenet och växelvis under revbenen. Bebisen, som Dennis så fint och pedagogiskt uttryckte det, "köttade järnet". Poetiskt. 

Magen i vecka 27 (26+6)

Nu har vi fått nycklarna!

JA! Äntligen har vi fått nycklarna till den nya lägenheten! Den är vår... Och jisses vad ful den var när alla möbler kommit ut. Jag är glad att det står renovering på schemat!

Köket ska UT UT UT. Väggen mellan kök och vardagsrum ska bort. Nya tapeter i samtliga rum och även nytt golv. Det är inget fel på golven egentligen, men när vi börjar slå ut väggen så kommer det att bli fel på golven... Så de ska också bytas plus att vi ska lägga klinkers i hall och kök. Eftersom väggen mellan kök och vardagsrum försvinner så ska vi ha ett barbord som går ut från väggen och sedan en bit ut i rummet som skiljer av kök från vardagsrum. Min käre Dennis är så uppfinningsrik! Han vet hur en slipsten ska dras.
Toaletten är redan snygg och fin eftersom det gjordes stambyte för knappt 4 år sedan. Och så äger jag ett badkar! Där ska jag ligga med min tjocka mage i vinter.

Idag har vi haft en låååång genomgång i naturkunskap. Och när jag pratar om lång så menar jag 3 timmar för att vara exakt. Fick grepp om det mesta men inte allt och jag försökte i desperation skriva ner extra mycket på de punkter som jag kände mig osäker på. Jag undrade om jag var ensam om att inte förstå och tittade upp. Jag möttes till min förvåning av 46 frågande ögon och 23 munnar formade till fågelholkar. När läraren på nytt förklarade att metall expanderar, och det är därför vi får så kallade solkurvor på järnvägsrälsen när det blir varmt, hörs en liten förvirrad röst som frågar:

"...Sprängs det då..?"

Då fick jag min chans att pusta ut och känna att det fanns de personer i klassrummet som hade lite mer problem än jag att förstå.

När jag kom hem efter en promenad i regnet så tröstade jag mig med en kolakaka a lá Emla

Mördegskaka täckt med seg kola och mörk choklad

Ikväll kommer svärföräldrarna för att inspektera den nya lägenheten. Sedan är väl tanken att vi ska äta ihop och jag är i valet och kvalet om det ska beställas snabbmat eller om man ska kocka själv. Känner mig rätt trött och sleten efter gårdagens bravader. Bakade bullar och kolakakor samt städade, dammsög och våttorkade golven. Efteråt kändes det som om jag hade våttorkat mig själv också! Jag fullkomligt dröp av svett... Katten ska dessutom vara glad att han har nio liv, eller numera åtta, efter att ha sprätt ut sand i hela hallen strax efter att golven hade torkat. Tur för honom att golven åtminstone hade hunnit torka, annars hade han varit nere på sex, sju liv max... Har du någonsin fått klumpbildande kattsand på våta golv så vet du vad jag menar.

60% av graviditeten är nu avklarad!

Imorgon är det dags för detdäringa gårdsbesöket. Håller tummarna för att det blir något bättre väder då!
Och på tal om vackert väder så bidrar jag med denna inspirerande bild:

Av oss tre är det kamelen som gör sig bäst på bild. Det var nog inte hans första turistfoto!

Ägare till en ny lägenhet!

Idag skrev vi på de slutgiltliga papperna som bekräftar att vi numera äger TVÅ lägenheter. Vilken känsla! På måndag är den tömd på föregående ägare och vi besitter då även en tvättmaskin och ett badkar i våra ägor! Och framförallt en större lägenhet... 79kvadrat är den nya 3:an på. Det är ju nästan så att man skulle skaffa sig salong, bibliotek och biograf men all den ytan! Eller vad sägs om att bjuda in middagsgästerna på kaffe i västra flygeln? Jag vet inte riktigt hur mycket man kan göra när man har 27 nya kvadratmeter att disponera, men nog måste vi ha plats till västra och östra flygeln? Annars tänker inte jag flytta...

Idag är jag ledig från skolan. Vi har utrymme för gårdsbesök och fältdag fram till på onsdag. Så på onsdag ska jag och Linda dra på oss blåställ och Lantmännenkeps och bege oss ut i ladugården och gräva bajs och mata kor.
Njae, fullt så kul ska vi inte ha. Det finns ju tyvärr inte så mycket jag kan bidra med. Jag kan inte köra traktor, jag är inte så sugen på att skyffla ut kalvabajs med en grep och de påstår att man inte kan rida på djuren heller. Vad ska jag hitta på då? Dennis tyckte att jag kunde stå i hagen tillsammans med de andra dräktiga och svullna kvigorna... Men jag röstar nog mer för svärmors förslag:
- Mata kattungarna!

På tal om svullen... Upptäckte till min förskräckelse att jag inte längre har några ankelknölar. En puffig yta av hud och vätska har växt upp runt omkring och svalt de stackars anklar jag en gång hade. Och till råga på allt börja jag tycka att mina älskade Foppatofflor börjar bli lite trånga. Kan någon säga mig vad jag ska ha på fötterna resterande tid av graviditeten?

Har jag tur kan jag fortfarande se tio tjocka små tår peta fram

Magen i vecka 24

Idag gick jag in i vecka 24 och Hector börjar bli trött på att se min fläskiga mage sticka honom i ögonen titt som tätt. Skrutten gör sig påmind mest hela tiden och verkar ha fått någon förkärlek till min urinblåsa. Jag tycker gott att den kan vända sig på andra hållet och sparka vid min navel istället såsom den brukar göra om kvällarna. Dock har Dennis fortfarande ingen pli på Skrutten eftersom varenda gång han lägger handen på magen för att känna så ligger Skrutten så stilla och tyst så att man kan höra en fluga fisa. Fast några fullträffar har Skrutt lyckas få in på pappas hand, men det dröjer väl ett tag till bebis har sin pappas råa bonnestryka.

Ikväll slipper jag laga mat för det var jag så duktig och gjorde igår. 5 liter köttsoppa och en rejäl gryta kalops koktes. De hade högrev till extrapris på Kvantum, och vuxen som man är så blev man lycklig och tog tillfället i akt. Lyckligast tror jag att Dennis är dock, han älskar husmanskost. Så ikväll behöver jag bara koka potatis och värma på kalopsen som har fått ligga och gotta till sig i kylen över natten.

Nu ska jag ner och hämta vårt parkeringstillstånd!

En vecka kvar till lägenhetstillträdet!

Nu närmar det sig minsann! Jag som tyckte det var så långt borta med lägenhet och flytt, och nu står vi och väljer vilken bänkskiva vi ska ha och vilken tapet som kan tänkas vara snygg i vardagsrummet. Herregud, vad tiden går snabbt!
Och ändå inte tillräckligt... Vi flyttar inte in förrän den siste oktober eftersom vi ska renovera allt först så vi slipper bo i allt renoveringsdamm. Igår var vi på IKEA och tittade på de luckor vi valt ut. Hittade en bild som påminner om vårt blivande kök. Samma bänkskiva och svarta kakel, men vi ska ha vit klinkers på golvet istället. Sedan ser ju formen på vårt kök aningens annorlunda ut!

Och bebisen växer och utvidgar mitt midjemått varje dag. Nu sparkar den dagligen och påminner mig om att han eller hon finns. Här om natten fick den oförklarlig energi runt 01.45 på natten och gick bärsärkargång i magen. Har aldrig känt bebisen sparka så hårt! Dennis hade inte gått och lagt sig ännu vid den tiden så jag tror att vårt lilla pyre tar efter hans nattliga rutiner. Eller så drömde han eller hon att denne var en berömd can can-dansare...

Vaknade tidigt idag av att Dennis intagit min kudde och låg så "sött" och snarkade i mitt öra. 07.30 gick jag upp och mornade mig med katten en stund. Sedan fick jag ett ryck och städade av lägenheten. Det var kanske inte så mycket att städa, men ingen hade torkat av golven på ett tag och det började sticka i ögonen på mig...

Nu ska jag och bebis äta frukost! Ikväll ska vi fira blivande faster Emma som idag fyller 24år. Congratz!

Förberedelser inför resan

Imorgon åker jag och pappa till Egypten. Stackars Dennis blir ensam kvar med katten och ska jobba hela veckan. Men tur är väl det? Det gör ju att tiden åtminstone går lite snabbare för honom...

Idag har vi tvättat och jag har börjat skriva packlista. Vad är det nu igen som man behöver ha med sig på en utlandsresa där landets medeltemperatur för tillfället dessutom håller sig runt 40grader i skuggan? Solkräm och baddräkt har jag i alla fall skrivit... Det borde vara det mest väsentliga? Ja, okej, solbrillor också då!
Vi ska bo på ett hotell som heter Sharm Reef i Sharm el Sheikh och vi har minsann slagit på stort med all inclusive. Så jag ska ligga pall hela veckan och bara äta! För eehm, BEBISEN behöver det...

Och på tal om bebisen! Jag höll på att få ett vredesutbrott på den svenska sjukvården i torsdags. Halv tio hade vi tid till vårt tredje ultraljud. TIO ÖVER ELVA fick vi komma in! När de var en halvtimme försenade knackade jag försiktigt på och frågade hur det gick och om de var försenade? Så att de inte hade glömt bort oss! Åååh, det var alldeles snart min tur, försäkrade damen som öppnade. En halvtimme senare upprepas samma procedur med samma löfte om att det snart var min tur. Jag muttrade till Dennis att med deras tidsuppfattning tar det ju säkerligen en halvtimme till! Ack, så rätt jag hade...
När jag väl fick komma in fanns det ingen monitor för mig att titta på, så jag såg inte ett smack. Och inga bilder fick jag heller för läkaren tyckte att bebisen låg för dumt till.
Det enda vettiga jag fick ut av detta var att bebisens hjärta såg hur bra ut som helst och att de nu hade sett allt de behövde. Tro mig när jag säger att detta ultraljud ska strykas ur minnet och istället ersättas med de två BRA ultraljud vi redan varit på.


Ikväll ska det bli middag på La Cucina på Lilla Torg för att säga hejdå till Lina som åker till London i veckan. Trist! :( Jag tänker minsann tvinga hem henne efter nyår för att titta på vårt lilla mirakel! Och om hon är snäll kanske det kommer en stor påse lösgodis från videomix med posten ;)

Som sagt, i kommande vecka är jag inte anträffbar för jag har fullt upp med ligga under ett parasoll vid havet med bebis i magen, solbrillor på näsan, solkräm på kroppen och gratisdrinkar balanserandes i händerna!

Bilder från hotell Sharm Reefs hemsida

Så länge katten är nöjd...

Igår kände Dennis bebisens sparkar för första gången! Jag hade nyss lagt mig för att sova när jag kände att det började bli aktivitet därinne så jag kallade till mig honom. Och efter många småsparkar som inte Dennis kände så fick vår lilla skrutt in en fullträff så att även pappa fick sig en buff i handen. Äntligen!

Imorgon och på onsdag är det vikariat på fritids i Kiaby som gäller och på torsdag är det dags för tredje ultraljudet. Ska bli kul att se hur mycket större vår skrutt blivit nu! För nu känner jag sparkar så gott som varje dag och det är verkligen en skön garanti för att allt är som det ska.

Nu ska jag och katten titta på Family Guy. Det är Hectors favoritprogram och sist vi tittade skrattade han så att han höll på att falla av soffan.

Bebisuppdatering

Jag har nu snart gått halva tiden, men det känns som om det är en evighet kvar! Om en vecka åker jag och pappa till Egypten och då ska jag ligga och vara tjock under ett parasoll med en alkoholfri drink i näven. Skönt med lite relax innan skolan börjar på allvar igen!


I onsdags var vi på vårt andra ultraljud och liksom första gången så envisades vår bebis med att inte vilja ligga på ett sådant sätt som underlättade för barnmorskan. Jag var upp och hoppade en omgång och fick gå på toaletten en omgång, men bebisen ändrade bara läge till det sämre. Det var svårt för barnmorskan att få in den där optimala bilden på hjärtat och tyckte att det var likabra att göra ännu ett ultraljud så att hon var "absolut säker" istället för "ganska säker".  Tursamt nog fick barnmorskan en bra bild i början där bebisen ligger med ena handen för ansiktet (det som ser ut som en näsa) och den andra vinkar ut till oss. När det nu blir tredje gången gillt på torsdag skulle vi uppskatta om vi åtminstone fick en tumme upp!

Men vi njuter av att gå på flertaliga ultraljud. Storleksskillnaderna är påtagliga sen sist, och jag hoppas att det blir ännu mer uppenbart den tredje gången och att vi får ytterligare en bild på vår lilla skrutt.

Första ultraljudet i vecka 17

Andra ultraljudet i vecka 19 och betydligt större!

 Magen spricker mer och mer... Det är nog det som jag tycker minst om av alla graviditetsbesvär! Jag kan tåla illamående, svullna fötter och ond rygg eftersom det går över lika snabbt som bebisen tittar ut. Men mina bristningar får jag ju tyvärr dras med... Det är väl inte så jättesynligt som jag får det till att låta, men jag är inte van vid det och gillar det absolut inte! 

Äntligen har vår skrutt börjat att sparka så att det känns utanpå magen. Dennis har dock inte varit närvarande de fåtal gånger som det har hänt, men det blir ju bara mer och mer så snart får Dennis också ta del av det. Har blivande morfar lite tur kanske skrutten får för sig att gymnastisera under Egyptenresan också!

Magens storlek efter halva tiden

Lägenhetsspekulanter och illamående

Körde och handlade på morgonkvisten idag och fick stanna på Härlövs ängaled för att spy. Gick nyligen in i vecka 19 och är nästan halvvägs, så jag blev ju måttligt förvånad när illamåendet slog på igen. Tycker jag har fått in en bra rutin på att hålla illamåendet borta genom att äta frukost direkt när jag går upp. Imorse drack jag ett glas Proviva med blodapelsin, och sen var det ju kört... Blä!

Idag har vi ett par lägenhetsspekulanter som kommer och tittar. Så jag ska ta tag i lite småstädande och putsande nu, det var längesen duschen fick sig en riktig kalkskrubb. Men sen är det inte det lättaste att städa när man mår illa, för nej, det har inte släppt än. Har jag väl åkt på det en dag, sen sitter det i.
Nåväl, katten fångar flugor i alla fall och här är inte särskilt smutsigt heller. Får ta det jag orkar med och som syns ;)

Ikväll ska jag göra en riktigt stek till min älskling med tillhörande morötter, potatis och brunsås. Det är sådan mat som riktiga män äter! Bonnapåg som han är så äter han hellre hemlagad husmanskost än knepiga thaigrytor och flottiga pizzor. Och det finns inget bättre än riktig hemlagad husmanskost :)

Lägenhetsbyte in progress!

Ja! Då har vi äntligen fått besked om att säljaren godtog vårt senaste bud på lägenheten och på tisdag skrivs det nytt lägenhetskontrakt! Vi är så himla glada. Vi fick betala mer än vad vi tänkt oss, men det var det värt eftersom vi aldrig förlåtit oss själva om vi låtit denna lägenhet glida mellan fingrarna.
Dennis har redan ritat upp köket och det blir vita strukturluckor med högblankt svart kakel. Till golv blir det vitt klinkers i både hall och kök. Vardagsrum, toalett och sovrum är redan renoverat även om jag kanske skulle föredragit en annan färg på fondväggen i sovrummet än lila.
Och barnrummet? Det ska jag inreda med en safaritapet som fondvägg och övriga väggar ska vara vita med oregelbundna ränder i samma färger som tapeten. Kanske är ett önsketänkande, men Dennis verkar ha nappat på tanken i alla fall!

Så... För den som är intresserad av vår gamla tvåa, just let us know ;) Men notera att vi bara kommer bo två hus bort och kan komma på besök precis närsomhelst...

Idag har jag städat lite och har fått en stark impuls som säger åt mig att baka kanelbullar. Får se om jag följer mitt hjärtas lust eller om jag får för mig att städa min garderob istället...

Who put the bomp in the bomp bah bomp bah bomp?

Sitter och lyssnar på gamla 60-talsklassiker. Det är riktig musik! Genuina instrument och riktiga sångröster som gör mig riktigt nyförälskad. De flesta låtar handlar om evig och äkta kärlek, man kan ju inte annat än ryckas med när man hör "Boogity boogity boogity shoo!"

Ultraljudet igår gick hur bra som helst. Dock var vår lilla bebis lite blyg och gömde sig så gott h*n kunde. Den 11 augusti ska vi dit igen. Barnmorskan fick inte någon tydlig bild på hjärtat så hon ville boka in ett nytt besök för att verkligen vara säker på att det var lika bra därinne som hon trodde. Moderkakan låg i framvägg till min stora förvåning (det betyder att moderkakan ligger framför barnet istället för bakom som är det vanligaste). Inga konstigheter, det fungerar snarare som en stötdämpare men bidrar också till att det är svårare att känna sparkar.
Det är väl fantastiskt att man kan se lillhjärna, magsäck, fötter, händer, hjärta ryggrad och urinblåsa på ett 18 veckor gammalt foster!

I need you so that I could die
I love you so and that is why
Whenever I want you, all I have to do is
Drea-ea-ea-ea-eam, dream, dream, dream
Drea-ea-ea-ea-eam

Ja, jag säger då det! 60-talsmusik! Sätter ord på varenda känsla :)

Har hemgjord pizza i ugnen. Gjorde dem på vanligt tortillabröd. Sen slängde jag på passerade tomater med vitlök, ost, svamp, skinka och lite bacon (mycket bacon på Dennis pizza! Annars får jag pisk...) Tror att de är färdiga precis nu, så nu blir det kvällsmat.

Vaktar för övrigt telefonen slaviskt för att inte missa när lägenhetsförsäljaren ringer... *hoppas hoppas hoppas*

Nervositeten ligger på topp

Imorgon får jag två livsavgörande besked. 

1. Mår vår bebis bra? 

2. Får vi den nya lägenheten?

Imorgon klockan 10.00 kladdas min mage för första gången ner med gelé för det allra första ultraljudet på CSK. Och jag vill bara sjunka genom jorden. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv! Tänk om någon är väldigt fel? Jag tycker mig känna den lilla skrutten göra akrobatiska volter och väldiga kraftansträngningar att streta emot när jag böjer mig fram för hastigt. Huh, denna kommun är så restrektiv med ultraljud och hjärtljudsavlyssningar vilket lämnar oss blivande mammor som nervvrak inför det första ultraljudet. Jag har pratat med flera blivande mammor som känner samma oro och nervositet som jag, så det är ju skönt att veta att man inte är ensam.
Dennis menar på att det är inget jag kan göra. ÄR något fel så kommer det att vara det och det är inget jag kan påverka genom att få reda på om allt är väl i förväg. Jag kontrade med "Om jag skulle köra till Malmö mitt i natten. Själv. I snöoväder. Du vet att allt troligen är bra, men nog fan skulle du vilja ringa för att försäkra dig om att det verkligen var så även om det inte fanns något du kunde göra om det faktiskt hade hänt något". Tystnaden var total.

I think I made my point.

Hursomhelst så får jag väl vara lite positiv. Risken att något skulle vara fel är så oerhört liten och eftersom jag tycker mig känna hur det rör sig så gör det ju troligen det också. Det är väl bara att välkomna sig själv till föräldraskapet! Detta är väl bara början av all oro och överbeskyddelse som väntar de kommande åren för resten av livet.

Jag önskar att jag kunde möta den 17-åriga Emla nu. Hon som sa att den dagen man blir gravid kan man äta hur mycket som helst för det märks inte att man blir tjock. Hion som sa att det är ju sååå fint att vara gravid! 

Ja, på alla andra, ja. Jag däremot har svårt att hitta det sådär väldigt fina på mig själv. 

Nåväl. Jag trivs med det, det kan jag inte förneka. Men det är väl inte precis som man tänkt sig. Äntligen förstår jag varför gravida känner sig så oglamorösa och stora. Det är svårt att vänja sig vid den snabba kroppsförändringen. Ömma fötter, bristningar på magen, svullna fingrar, krämpor i magen och svallande hormoner.  

- Men det är värt varenda sekund av det!

Vi var nyligen och kollade på en 3rumslägenhet i samma bostadsförening som vi bor i nu. 27 kvadrat större och ett extra sovrum till bebisen. Hade varit skönt med den extra ytan och imorgon får vi reda på om säljaren godtar vårt bud. Vi håller tummarna!

Slutet av värmeböljan

Nu har den olidliga värmeböljan äntligen börjat lida mot sitt slut. Alldeles lagom till att jag fick låna pappas BMW cabriolet. Nåväl, det är ju fortfarande varmt!

Idag var jag vid farmor och farfars grav och rustade upp lite med blommor från Solhaga Gardencenter. Måste ju säga att det var väldigt urplockat där, men jag fick ju tag i vad jag behövde. Sist jag var vid graven var allt så uttorkat och dött så det var verkligen tid att plantera om lite.

Nu är där grönt och friskt igen. Gjorde det lite bohemiskt och vildvuxet som farmor brukade ha sin kolonilott. Jag tycker att det är vackrare än stelt ordnade blommor i rader. Hoppas att dessa växter överlever nu i alla fall! Lavendeln som jag satte i början på sommaren var också död nämligen... Men jag lät dem sitta kvar, de kanske går igen. Det är ju trots allt en kyrkogård!

I onsdags bjöd min generösa pappa mig på konsert med The Real Group i Brantevik. Han hade fått gratisbiljetter som han så gärna ville utnyttja. Det är något med Hörbo-genen som gillar gratissaker, så jag var ju inte sen på att tacka ja. Nästa onsdag blir det förhoppningsvis Tommy Körberg. Jag tänker sjunga med i "Stad i ljus" för allt vad jag är värd!
Det var en trevlig tillställning. Pappa bjöd på grillad korv och våffla, och jag förundrades över att pappa inte visste att jag faktiskt inte äter senap. Tur för honom att det inte var någon stark historia... Så det slank ner snabbare än kvickt!

Imorgon är det kalas för storebror Christian som fyller 31 år. Jag håller tummarna för smörgåstårta!

Åh, just det. Jag har sparat det roligaste till sist. Denna fantastiska skyltdocka förgyllde en kväll på Kristianstadsdagarna. Tänk, när t o m skyltdockorna får rövsvett, då vet man att det är varmt...

Knalleland och turistinvasion

Åkte ner till pappa i Simrishamn igår. Redan utanför Vä passerade jag två lastbilar som kom från tivolit i Kristianstad och som uppenbarligen, och detta är rena spekulationer från min sida, var på väg till Kivik och Kiviks marknad. Oh yes. Knalleland it is!
Jag vet inte hur många söndagsturister jag susade förbi på vägen. De ligger och skruttar rundor i sina nytvättade bilar genom Brösarps backar för att begeistrat peka på varenda backe och varenda ko med samma förtjusning. Ja, det är en massa backar. Ja, där finns en massa kor. Stackars Stockholmare, de kan inte ha sett mycket i sina dagar! Skulle en traktor komma dönandes hade de väl fått en hjärtinfarkt.

Vi åkte ner till Ystad och den matmarknad som var där. Ha! Ni som känner till korsningen efter Scan vid Max Hamburgare och Skodej. Gå runt hela korsningen från hörn till hörn en gång så har ni troligen gått längre än den sträcka som krävdes för att ta sig runt matmarknaden. Den var väl förövrigt trevlig med lite ihopplock från världens alla hörn. Där fanns salami, Australiensisk hamburgare, Apfelstrudel, Italienska bakverk, Engelsk fudge och självfallet Langos. Vi köpte 4 bitar fudge och 6 skumgodisar... Voilá! 56 kr! Som hittat.
Dessutom stod några blomsterförsäljare och skrev att "Vi ska hem och hjälpa ARNE!"
Jaha? Tänkte jag förvånat. Jag kände mig manad att lyssna lite till och undrade vem Arne var. Och till sist, efter 10-15 rop hörde jag det:
"Everithink is tio krone!" ÅH! 10 kronor för vilket blomma som helst?! Men var är Arne då? Är det hans blommor de säljer? Stackars Arne, hans blommor var ju dessutom vissna.
Sen badade vi lite i havet som var sådär måttligt kallt, solade lite och gjorde sedan en fantastiskt god grekisk sallad hemma hos pappa! Mycket gott, mycket trevligt!

Här kommer förövrigt lite semesterbilder från Prag som utlovat:

En het torsdag

Idag har jag varit hos Laura och klippt av mitt väldigt slitna hår. Dessutom har jag färgat det lite mer guldblont som kontrast till de väldigt platinablonda topparna jag låg inne med. Så slitet har nog aldrig mitt hår varit. Jag skuldbelägger hormonerna. Och möjligen bristen på frisörbesök...

Hemma i lägenheten är det varmt! Golvfläkten står fortfarande på full speed men det tycks inte hjälpa något annat rum än just det rum den förnärvarande står i. Och Hector har hittat ett nytt sätt att lära sig samarbeta med hettan...

Och inte nog med att han svalkar sig genom att trycka upp röven mot bordsbenet, han har snott en glass också!

Ikväll ska vi in och titta på när Dennis föräldrar har dansuppvisning på Stora Torg med Ingvars Dancingteam. Klockan 20.00 börjar det för den som känner sig sugen! Det blir både gammeldans och nymodernigheter.

Olof var här nyss och gjorde vad som i hans ögon var en mycket bra deal. Han bytte ut VÅRT paket Felix pulvermos, som av någon anledning kommit hem till honom, till två påsar pastaskruvar.
Jag vann jag också, eftersom det innebär att jag slipper äta pasta på ett tag!

Dags att erkänna!

Nåväl, det är väl dags att erkänna. Jag tror de flesta vet vid det här laget, och de som inte vet och tror att jag gått och blivit lokaltjock över magen kan nu sluta tro det...

Jag och Dennis ska få en liten bebis i december!

Väldigt efterlängtat och vi kände äntligen att tiden var rätt. Det är dags för ultraljud om två veckor och jag kan knappt bärga mig tills jag får se att det verkligen finns något där inne som kan få en att känna sig bakfull varenda eviga morgon.

På fredag går jag in i 18:e veckan. Känns lite trist att inte ha fått höra på hjärtljud eller fått göra något KUB/NUPP-test i 12:e veckan så att man kunnat få veta att allt är bra. Men vi får utgå ifrån att allt är som det ska och att vi snart får se en liten Emelie/Dennis-bebis i miniatyr på ultraljudsskärmen.

Tårta med huvudbry

I måndags var vi på 50-årsfest. En måndag, tänker du? Jodå, mannen i fråga hade semester och många andra likaså. Så jag var på 50-årsfest i måndags!

Men det var ju det där med tårtan... Har du någonsin försökt dig på att göra en tårta i 35 graders värme? Jag kan i förebyggande syfte berätta för dig att det inte är någon bra idé. Grädden smälter, marsipanen svettas och bagerskan kokar. Både av ilska och av hetta.
På väg till festen halkade hälften av grädden av tårtan. GREAT! Och inte nog med det, jag köpte ny grädde för att fixa mitt lilla olycksfall. Jag köper grädde i stan och kör direkt ut till Tollarp för att åtgärda felet. Jag vispar upp grädden och vad händer? Jo, allting skar sig! Grädden hade på den lilla bilturen hunnit bli för varm.
Som tur var hade värdinnan lite laktosfri grädde i kylen som kom väl till pass och tårtan kunde någorlunda räddas.

Här har vi i alla fall resultatet:

Som ni kan se så har det runnit lite på kanterna, men det är sådant man får ta i denna värme.

Dennis har äntligen tagit hem golvfläkten som stod på hans pojkrum. Den har nu blivit en del av familjen! Hector hade svårt att ta till sig den nya familjemedlemmen och är fortfarande lite blyg, men jag tror att han har börjat förstå hur viktig Herr Golvfläkt är för oss. Halleluja!