En god gärning

Goda gärningar, säger man. Man gör en god gärning. Hjälper någon annan. En god gärning. Gör något som gör någon annans vardag lite drägligare. 

Du vet när du för en gångs skull slänger ner en tia i tiggarens hatt, när du hjälper farbrorn att läsa rätt på tågtidtabellen, när du frågar hur det gick för kvinnan som just trillat av cykeln, när du hjälper föräldern som med svetten i pannan försöker få på barnvagnen på bussen, när du håller upp den tunga dörren åt damen som vill komma in. Det är alla goda gärningar. Du gör en god gärning, helt enkelt. Men fasen vad du mår bra efteråt, eller hur? För det är inte så att vi gör goda gärningar för intet, nej, vi är rätt själviska. Men det är ju rätt logiskt ändå sånt där. Vi är själviska genom att göra goda gärningar eftersom goda gärningar gör oss glada. Vi mår bra av det. Vi drivs av att hjälpa varandra.

Jag har tänkt länge på en sak. En sak som jag skjutit på länge av ingen egentlig orsak alls. En sak som känns så given men ändå slås bort av tidsbrist och ork. En sak som kan vara livsavgörande för någon annan men som bara är en liten detalj i min vardag. En sak som är så enkel som ett litet knapptryck på datormusen.

Idag bestämde jag mig för att bli blodgivare. Jag har egentligen bestämt mig för längesen, jag tror det var när jag var liten, liten och inte gammal alls, då pappa berättade att han gav blod när jag hittade en sån där fin tygpåse med en bloddroppe på som jag tyckte var så fin och så sa han att han hade fått den av en snäll tant på sjukhuset när han hade gett blod och han fick fika efteråt. Fick fika efteråt. Kaffe och smörgås hade han fått min pappa, men han berättade att man kunde få saft och bulle istället, och saft och bulle tyckte ju jag om. Pappa sa att jag också kunde bli blodgivare och det ville jag ju, för jag gillade ju saft och bulle. Men pappa sa att jag var för liten. Så typiskt, för jag ville ju så gärna få saft och bulle. Och kanske en sån där fin tygpåse med en bloddroppe på också.

Nu är jag inte så liten längre men jag gillar fortfarande saft och bulle. Tygpåsar med bloddroppar på kan jag väl klara mig utan, men jag skulle hemskt gärna vilja träffa den där snälla tanten som bjöd på saft och bulle. Om jag gör en god gärning så får jag saft och bulle, så självisk är jag. 

- Sen är tanken på att rädda någon annans liv minst lika söt som den där saften och bullen.

Kan inte du göra mig en god gärning idag? Kan inte du vara lite självisk? Kan inte du bestämma dig för att du vill må extra bra när du går och lägger dig ikväll?  Kan inte du vara så självisk att du väljer att klicka på den här länken, det är ju så enkelt, och bli blodgivare du också?

Man får faktiskt saft och bulle där. Och en fin tygpåse också om man är riktigt snäll, för det har min pappa sagt.

Klicka på bilden och bli blodgivare du också!