Det var en kall januarinatt. Snön som så länge legat tjock hade börjat töa under dagarnas härliga solstrålar men på nätterna smög kylan sig på och frostade väg och mark. Nätterna var fortfarande långa och mörka, men månens sken gnistrade i den isiga snön som så omsorgsfullt kapslat in höstens bruna löv och mark.
En ung man tittade ut från fönstret och beskådade det vackra motiv som fanns utanför, och i ljuset från rummet kunde man ana siluetten av en ung kvinna som reflekterades i fönsterglaset. Mannens fokus förflyttades från mörkret och kylan utanför till värmen och lugnet som fanns bakom honom. Han tittade på den unga kvinnan med milda ögon, och när hon än en gång tog spjärn emot sängkanten gick han fram till henne och lade sin hand på hennes ömma rygg. Han höll kvar sin hand på den kvinna som han i så många år hade älskat så högt och roterade sin handflata i sakta gemak på hennes svank. Hon hade ont, och det märktes. Hennes kinder var rosiga och hon var glansig i blicken, och när hennes smärta för stunden tycktes ha gått över tog mannen henne i handen och berömde henne för hennes styrka.
En äldre dam kom in och frågade någonting diffust i bakgrunden. Den unga kvinnan iddes inte svara, men mannen tilltalade damen som nyss kommit in i rummet. Hon tittade snabbt på en blåtonad skärm innan hon strax försvann ut genom dörren igen.
Det unga paret var förväntansfulla. På golvet stod en väska med färgglada figurer packad med små kläder som kärleksfullt vikts ihop och placerats där. Någonting stort var snart på väg att hända och hade någon spolat fram tiden och givit det unga paret en inblick i vad som skulle komma till att bli deras framtid så hade de inte trott på det.
Kvinnans andning blev tyngre och kinderna rosigare. Mannen hjälpte hennes tunga ben upp i dunet på sängen och satte sig tätt intill. Han smekte hennes panna, och i samma ögonblick kom damen återigen in i rummet. Denna gång tilltalade den unga kvinnan henne med allvar i rösten, och damen tryckte hastigt på en liten röd knapp ovanför kvinnans huvud varpå ytterligare en dam snart dök upp.
Tiden var inne. Det barn som kvinnan burit tryggt inom sig under så många månader var redo att komma ut. Kvinnan tog ett stadigt grepp om sängramen och mannen lade sin hand ovanpå hennes. Sedan lade hon hakan mot sitt bröst och slöt sina ögon.
Och där, just där i det ögonblicket föddes du vårt älskade barn. Den vackraste skapelse som våra ögon skådat. Perfekt ut i fingertopparna. En len och skrynklig liten kropp lyftes fram till oss och sedan den stunden har vi aldrig släppt taget. Du är vår nu och för alltid och vi kommer att älska dig långt in i evigheten. Du är en bekräftelse på vår kärlek till varandra och den kärlek som du lyft fram i våra hjärtan är en kraft som du och bara du kan framkalla.
Vi tackar dig för att du valt att komma till oss och vi lovar dig att alltid finnas vid din sida för att stötta dig i allt du gör. För varje steg du tar ska vi finnas där för dig och när du inte orkar gå så ska vi bära dig. Du är för evigt en del av oss och vi hade aldrig i vår vildaste fantasi kunnat föreställa oss hur underbart vårt liv skulle komma att bli med dig i det. Vi älskar dig, vår underbara son!
Grattis på din första födelsedag! Detta året har varit en fantastisk start på resten av vårt liv tillsammans.
Vi älskar dig!
//Mamma & Pappa
Hej! måste bara säga att jag älskar din blogg :) Har 2 frågor till dig. Kan du inte lägga ut bilder från 1-års kalaset + kakorna! och den sista frågan varför pluggar du till lärare och inte konditor? du är jätteduktig :)
SvaraRadera